Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Bild - 1
Sjöfyllerilagen. Personer som det inte finns någon anledning att kriminalisera straffas hårt med höga böter, utan att man tar hänsyn till de omständigheter som föreligger och på felaktiga grunder, skriver debattören.

Sjöfyllerilagen måste anpassas till sjölivet

När Kustbevakningen påstår att den nya sjöfyllerilagen medfört att färre båtägare seglar fel i farleder, eller begår andra fel, är det grundlöst. Vad som däremot går att belägga är att de nya reglerna innebär hårda straff utan saklig grund och att människor som inte utgör någon fara för andra drabbas, skriver Magnus Starck ordförande i föreningen Båtfolket.

Den nya så kallade sjöfyllerilagen fyllde två år första juni. I den har lagstiftarna likställt sjöliv med vägtrafik och satt en ny gräns för sjöfylla till 0,2 promille samt tillåtit rutinmässiga kontroller utan misstanke om brott.

Kritiken mot lagen har varit stark, främst hos dem som bor i skärgården och vi som har sjöliv som intresse. Lagen har införts utan sakliga skäl. Om politikerna hade ägnat en minut åt forskning och tillgänglig statistik så hade de funnit att under perioden 1994-2010 går det inte att påvisa en enda olycka som går att binda till de låga alkoholhalter som den nya lagen tar fäste på.

Lagen är ett stort ingrepp i människors vardag för att lösa ett problem som inte finns. Den urholkar det enskilda ansvaret som är själva grunden för ett säkert sjöliv och leder till orimliga konsekvenser. Det är alltså inte förvånande att Svenska Båtunionen med 170 000 båtägare bakom sig kräver en snar omarbetning av lagen.  

Med hjälp av den forskning som bedrivs av Hugo Tiberg vid Stockholms Sjörättsinstitut går det nu att på tvåårsdagen dra några viktiga slutsatser om den nya sjöfyllerilagen. 

De som stoppats genom sållningsprov och blivit dömda för en alkoholhalt under 1 promille har mycket sällan begått något annat brott än just mot sjöfyllerilagens gräns på 0,2 promille. De har inte orsakat fler sjöolyckor eller brutit mot andra sjöregler. Motsatsen gäller för dem som har höga promillehalter, över 1 promille. 

De som motiverar den nya lagen med att den behövs för att båtförare med låga alkoholhalter utgör en fara för andra och inte kan hantera sina båtar har alltså fel. Resultatet är inte förvånande.

Allt handlar om relativ risk (gränsen för att till exempel få flyga passagerarflygplan i USA är 0,4 promille). Risken är mycket liten vid låga alkoholhalter och i båt kan man lätt anpassa navigation och fart till omständigheterna, fjärdarna är stora osv.  

När Kustbevakningen påstår att den nya lagen medfört att färre båtägare seglar fel i farleder, eller begår andra fel, är det grundlöst. När de försäkrar människor att det blivit säkrare med den nya lagen så är de ute på djupt vatten. Vad som däremot går att belägga är att de nya reglerna innebär hårda straff utan saklig grund och att människor som inte utgör någon fara för andra drabbas.   

Sedan den nya lagen infördes har domstolarna konsekvent börjat följa bilpraxis som innebär straff efter alkoholhalt oavsett situation eller påvisade risker. Det innebär att lagen i straffhänseende inte gör någon skillnad mellan den som till exempel för fram en segelbåt på öppet hav i 5 knop med den som kör 110 km/tim på en motorväg. Det spelar heller ingen roll om båtföraren är på öppet vatten eller befinner sig i ett hamnområde där farten är begränsad. Promillehalten ensam avgör straffet. 

Villkorlig dom och samhällstjänst

Straffen är därtill oavvägda för höga alkoholhalter. Fastän Sjölagen 20:5 anger fängelse som obligatoriskt är det normala straffet för grovt sjöfylleri villkorlig dom plus 50 timmars samhällstjänst eller böter. Det gäller från en promille upp till riktigt höga promillehalter. Än mer anmärkningsvärt är att lagen därtill medfört att de som för fram sina båtar med höga alkoholhalter i blodet men där båtarnas längd och hastighet fallit utanför gränsen för sållningsprov (under 10 m och 15 knop max hastighet) kan slippa straff då rättspraxis är svag i detta hänseende.

Ett exempel är den man som med vänner gick från Mollösund i sin snipa i mörker. De hade två pannlampor men ingen föreskriven lanterna. De kolliderade vid Lyr där en flicka skadades allvarligt. Mannen, som hade 1,1 promille, har oemotsagt uppgett att han körde på samma sätt som han skulle ha gjort i nyktert tillstånd. Frikänd.

Lagen slår fel i båda ändar

Bristerna i den nya lagen kommer i öppen dager. Lagen slår fel i båda ändar. Personer som det inte finns någon anledning att kriminalisera straffas hårt med höga böter, utan att man tar hänsyn till de omständigheter som föreligger och på felaktiga grunder.

De som framför sina båtar berusade (över 1 promille) och därmed utgör en fara för andra, klarar sig med relativt lindriga straff eller slipper i vissa fall straff över huvud taget. Vem tar ansvar för en sådan lag? 

Att politiker inför lagar utifrån rent tyckande är skrämmande. Sjöfyllerilagen visar upp en gränslös populism. Båtfolket har talat med politiker från alla läger som ofta håller med oss i sak. 

Men den stigmatisering som är förknippat med alkohol gör att politiker inte tycks våga rätta till en lag som blev fel – än mindre ta upp hur fel det blev. Det är just sådan här lagar som ger politikerföraktet grogrund och vårt förtroende för myndigheter får sig en törn. Det brådskar att anpassa lagen till sjölivets förutsättningar både vad gäller promillenivåer och straffskalor.

Magnus Starck

ordförande

föreningen Båtfolket

Mest läst