Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Sjöbergen – grön fristad mellan motorvägar

    Prunkande grönska, hönskooperativ och påfåglar, men också med ett rykte som bohemiskt tillhåll för skumma typer. I ett skogsparti mellan Älvsborgsbron och Västerleden ligger en bit av Majorna som tycks stå tämligen opåverkat av stigande huspriser och gentrifiering, och vars invånare ständigt kämpar för platsens bevarande.

    När Dick och Anita Kérla första gången kom till Sjöbergen blev hon förfärad.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    – Vad är det här för ett ställe, Dicken? Jag höll på att svimma.

    Året var 1987 och Dick hade köpt en fallfärdig djurgård. Aktiviteten i området kring Älvsborgsbrons brofäste dominerades av kaninavel och Sannas Brevduveförenings verksamhet. Dick och Anita blev erbjudna att delta i ett lotteri med chansen att vinna vita kaniner. När de vann tilldelades de en kvarting brännvin, vilket vit kanin visade sig vara kodord för.

    – Duvgubbarna var mer glada i spånk än i mat, om man säger så, säger Dick Kérla.

    – Det är mer lugnt och sansat här i dag. Den tidens folk var glada i kalas och fest, säger Anita.

    Det är inte helt lätt att hitta hit. Älvsborgsbrons många tillfarter skär av majbornas kontakt till bergens grönska. Snirkliga skyltar visar vägen längs vindlande stigar inne på området, och när man väl hittar fram är det som att ett eget litet samhälle tornar upp sig inne i skogen, vars arkitektur och stadsplanering påminner om Villa Villekullas och Christianias.

    Grönsaksland och bärbuskar trängs med skulpturer och gungor. På ett bord längs en stig kan man placera grödor man vill skänka bort. Bredvid djurföreningens klubbstuga finns ett sporadiskt öppet soppkök, och en stor röd engelsk brevlåda med möjlighet att lämna bidrag till föreningarna. Sist användes pengarna till att plantera en magnoliaslätt.

    Även om dagens Sjöbergen är mer städat än när Dick och Anita kom hit på 1980-talet är det fortfarande lite ruffigt här. Grusparkeringen utanför grönområdet kallar Dick Kérla för en ”filial till Rosenlund” och det avskilda läget har länge lockat till sig ljusskygg verksamhet. Här bodde Göteborgs sista nattman, Gustaf Carlberg, som hade till grannlaga arbetsuppgift att ta död på stadens uttjänta husdjur.

    Här låg Sannasanatoriet med rekreationspaviljonger för arbetarkvinnor, tallskogen ansågs ha en välgörande effekt för lungsjuka. Och här låg också små kåkstäder som byggdes 1916 för att avvärja bostadsbristen.

    1917 bildades Sanna brevduveförening, och på bergets höjder står duvslag i olika kulörer och skick fortfarande kvar. I de forna duvslagen är det numera ganska lite brevduveaktivitet, det är en sport på nedgång.

    När arbetare vid kodammarna i Gamlestan förlorade sina jobb på 40-talet kom de till Sjöbergen för att börja föda upp kaniner. Majorna, liksom övriga Sverige, led av ransoner och köttbrist. Kaninaffärer med majbor blev lukrativt under krigsåren, och i de flesta av de gamla djurgårdarna sjuder det fortfarande av aktivitet.

    De motorleder som omgärdar skogen känns märkligt avlägsna häruppe. I Sjöbergens djurförenings stadgar står det att man måste ha minst tre djur på sin djurgård, och att de ska vara av olika kön för att avel ska premieras. Djurkravet finns också för att man vill undvika fastighetsspekulation på husen. I jämförelse med kolonistugorna vid Slottsskogen är Sjöbergens små djurgårdar fortfarande ganska billiga. Det har också att göra med att man inte får sova i dem, såvida inte ens djur är sjuka eller dräktiga.

    Dick och Anita Kérla har områdets största gård med drygt en hektar mark. Bland hönorna i trädgården går Valeriu Forcos runt med en motorsåg. Han är en hemlös snickare från Rumänien som har hittat en fristad i Sjöbergen och bland människorna som vistas här. När han gjort några försök att tygla häcken slår han sig ner under ett knotigt äppelträd för att plugga svenskaglosor.

    – Jag har kompisar här, och kan träna svenska, säger han.

    I huset på arrendet bodde tidigare 3 000 höns. Nu har Anita och Dick mer blygsamma 23 hönor, den artrossjuke labradoren Bonny, och ganska många råttor. De har kämpat med att få bort dem med alla tänkbara medel, men råttorna har överlistat såväl gift som fällor och tycks omöjliga att bli av med.

    Det attraktiva läget har genom åren gjort Sjöbergen högintressant för byggherrar och mången kamp har utfärdats för att få bevara det. I dag finns en bordlagd markanvisning, byggbolag vill förtäta området runtomkring med 2 000 bostäder.

    Bland de som vistas i Sjöbergen finns det en dubbelhet i inställningen till politisk involvering för områdets bevarande. Å ena sidan ger myndigheter och förvaltningars engagemang i verksamheten ett starkare skydd för att platsen inte ska exploateras. Å andra sidan finns en tjänstemannaskepsis, och till viss del en vilja att hålla Sjöbergen hemligt. Det finns en rädsla att Sjöbergen ska ”städas upp”, och därmed tappa sin unika prägel och känslan av fristad.

    – Man vill bli lämnad i fred, säger Dan Lundberg.

    Han är hobbybiolog och har ägnat de senaste 20 åren av sin fritid åt att inventera Sjöbergens flora och fauna. Sjöbergen är en unik miljö med flera nyckelbiotoper och rödlistade arter. Iklädd kortbyxor och smårutig kavaj, med en cigg i mungipan och en kikare runt halsen, visar han lavar, röktickor och ekorrbon. Dan ser Sjöbergen som ett grönt vardagsrum, och jobbar för att platsen ska göras mer tillgänglig för allmänheten.

    Även Tina Camitz, som är trädgårdsmästare och aktiv i djurföreningen, tycker att Sjöbergen borde öppnas för fler och hon har varit drivande i arbetet med Sjöbergens dag, som i år anordnas för femte gången.

    – Men det ska liksom inte styras upp. Charmen här är att det är en tillåtande atmosfär. Någon beskrev det som ett ostylat mellanrum, mellan Älvsborgsbron och Kungssten. Det är det som gör att folk tycker att det är trevligt, det är inte tillrättalagt, säger hon.

    Tina beskriver personerna som vistas här som väldigt blandade, men det finns ett flertal som har upplevt ett socialt utanförskap.

    – Här har de hittat en tillvaro där de fungerar. Många här känner en väldig misstänksamhet mot myndigheter, av förklarliga skäl. Här finns en plats för alla, för många som kanske inte har en annan plats. Här hittar de ett sammanhang och det gör mig lycklig, säger Tina Camitz.

    Hon har varit på Sjöbergen i sex år och är initiativtagare till hönskooperativet, som består av 14 medlemmar som delar på skötsel och äggskörd av 20 hönor. På samma sätt som under 40-talet, då Majorna skulle bli självförsörjande på kaninkött, är hönskooperativet ett sätt att jobba för lokal, småskalig matproduktion.

    Tina har också haft mycket kontakt med kommunen, och har bland annat initierat ett samarbete där man fått pengar från fastighetskontoret för att anlägga allmänna fruktlundar. Kvitten, mullbär, vinbär och körsbärskornell ska så småningom locka fler människor, gärna barnfamiljer, till Sjöbergen. Genom tillgängliggörande och fler samarbeten med kommunen hoppas hon att opinionen för skogens bevarande ska växa.

    På verandan till en rödmålad djurgård prydd med GAIS-emblem sitter hamnvakten Hasse Carlsson och lokföraren Per-Ola Hansson. På gräsmattan framför dem dåsar labradorerna Tobbe och Texas. Per-Ola körde förbi Sjöbergen av en slump, på en motorcykeltur för 20 år sedan. Då han länge haft ett intresse för brevduvor lockades han in. Nu har han lagt av med duvorna men har 35 bisamhällen med miljontals honungsproducerande bin. Samt hönor och ankor.

    – Slottsskogens koloniområde är mer uppstyrt och har fler regler. Här är det friare, säger Hasse, som förutom hundar har kaniner och hönor.

    – Sjöbergen består av ett gäng individualister. Det är varje människas förbannade plikt att bli ett original, och det kan man utveckla här. Det var nån som sa att tjänstemännen ska bekämpas med alla medel. De kan vara väldigt besvärliga, säger Per-Ola och skrattar.

    – Skepsisen mot myndigheter beror på att vi tror att de vill bygga här. Men det är inte så att vi är något Christiania. Alla är välkomna, säger Hasse.

    Fakta: Sjöbergens dag

    Nästa lördag, den 29 augusti, är det Sjöbergens dag.

    Odlare och djurägare bjuder in allmänheten till skogarna vid Älvsborgsbrons fäste.

    Mellan klockan 11 och 17 är djurgårdarna öppna.

    Det blir tuppgalningstävling, kaninhoppning, försäljning, vandringar, fika och liveunderhållning.

    Adressen är Otterklintsvägen.

    Fotnot: I fredags lämnade gruppen Vi på Sjöbergen en namninsamling till byggnadsnämndens ordförande Ulf Kamne. Listan, med budskapet att permanent skydda området genom detaljplanering, har skrivits under av 3 000 personer.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.