Tre av Sveriges mesta schlagerikoner firar Radio Nords 50-årsjubileum med en turné. Första låten som radiostationen sände sjöngs av Siw Malmkvist, alla tre var flitigt spelade och låg på topplistorna och säkert hade Radio Nord stor betydelse för deras genomslag. Men i dag hade showen klarat sig bättre utan radioinramningen.
Det blir inte precis någon rivstart. Först presenteras Jack Kotschak sonen till radiostationens grundare. Han håller ett litet föredrag om Radio Nord. Sedan presenteras orkesterns tre medlemmar, och sen – kommer Siw Malmkvist, Lill-Babs och Ann-Louise Hanson in på scen i vita kavajer och sjunger trestämmigt. Varken stämsången eller primadonnegnabbet sitter riktigt.
Men det tar sig. Lill-Babs drar en inspirerad Järvsöhistoria, Siw Malmkvist far runt på scenen i Bossa Nova baby, hon vågar sig till och med på en osannolikt hög benspark och skojar om sin ålder. Showen innehåller en hel del självironi och skämt om ålder, men också mycket stolthet. Och den här trion har mycket att vara stolta över. Så många år i underhållningsbranschen och så mycket energi kvar. Det är klart man blir imponerad, även om inte alla tonerna träffar rätt, särskilt inte i första akten.
Men när Ann-Louise Hanson sjunger Kärleksvals (som en sträng på gitarren) i ett jazzigt arrangemang är det riktigt fint. Lill-Babs rockpotpurri fungerar sämre däremot, någon Rock-Babs har hon aldrig varit, men trummisen fick i allfall göra ett trumsolo. Lill-Babs är bäst som Lill-Babs och hon kommer igen senare i Jag vill leva.
Jag funderar på om de inte gör sig bäst en i taget, med de andra som bakgrundskör. Efter paus visar det sig att jag har fel. Då har de fått på sig paljettblusarna och i sista numret har de plockat fram alla gamla hits vi har suttit och längtat efter. Ett och annat ord byts ut, det blir kul. Och nu funkar primadonnegnabbet. Det är ett långt nummer, jag hinner inte räkna alla klassiker som radas upp, men de är många och temperaturen stiger. Vid Leva livet sitter vi alla och klappar i händerna.
