Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1
"Miljön bakom scen på en teater är en miljö som jag är mer hemma i än ett kontorslandskap."

Simon J Berger fäller inga tårar

Först tv-serien Torka aldrig tårar utan handskar och nu filmen Call girl. Simon J Berger staplar kritikerrosade rollprestationer på varandra.

En kvinna på kaféet tar mod till sig och börjar prata med Simon J Berger när han hämtar kaffe inför intervjun. För visst är det väl Paul från Jonas Gardells omtalade dramaserie Torka aldrig tårar utan handskar? Jodå. Hennes sällskap tar upp mobilen och förevigar mötet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det var lätt att få kontakt med dig på Facebook och du är aktiv på Twitter. Svarar du på allt folk skriver till dig?

- Jag försöker, men på sistone har det varit svårt att hinna. Jag tar ett ryck då och då, men när jag får lite tid över behöver jag softa också.

Du gillar datorspel har jag förstått. Hur mycket spelar du?

- Ganska mycket, jag gör det när andra tittar på tv.

Vad spelar du?

- Just nu spelar jag igenom Mass effect 2. Civilization återkommer jag ofta till, och Eve online.

Varför spelar du i stället för att se på tv?

- För att jag är ett berättelsefreak. Det är en röd tråd som går genom både mitt arbete och alla mina hobbyer, antingen jag läser romaner, spelar datorspel, kollar tv-serier eller spelar rollspel. Spel är en väldigt medryckande sorts historieberättande, som man är delaktig i.

Du var med och konstruerade rollspelet Skymnigshem: Andra imperiet. Skulle du inte kunna jobba med det?

- Nej, det har varit en ren hobby. Jag har fullt upp med att vara skådespelare.

Mikael Marcimain är regissören bakom både Call girl och Upp till kamp. Vad har han betytt för din karriär?

- Enormt mycket, såklart. Jag var ju helt oetablerad när Upp till kamp spelades in. Jag hade inte gått ut scenskolan, aldrig jobbat som skådespelare. Det var en enorm vinstlott.

Visste du att du skulle få en roll i Call girl?

- Ja, jag behövde inte provfilma utan blev erbjuden rollen redan på planeringsstadiet.

Det måste betyda att Mikael Marcimain gillar dig?

- Ja, verkligen. Det är väldigt självstärkande att få ett sådant erbjudande.

Berätta om rollen!

- Jag spelar en utredande polis som heter John Sandberg. Han får på sitt bord att utreda en koppleriverksamhet och stöter på svårigheter han inte var beredd på.

Har han en förebild i verkligvärlden?

- Nej … det tror jag inte att man kan säga. Han representerar ingen specifik person. Det gör väl ingen i den filmen, även om det kan tyckas så.

Du spelar bland annat mot Pernilla August. När blev du starstruck senast?

- Det kan jag inte minnas att jag har blivit.

Aldrig?

- Jo, en gång upplevde jag kändisblygsel. Det var många år sedan när jag bodde i Lund. Vid bordet bredvid på fiket satt det en dokusåpakändis. Det hade pratats mycket om den personen i väldigt negativa ordalag och det blev jag så jävla generad över å hans vägnar. Men egentligen är det en annan sak än starstruck. Jag har nog aldrig blivit det och det kommer sig nog av att det fanns så många stora konstnärer och musiker kring mina föräldrar.

Vem är den mest kända person du har träffat, då?

- Jag vet inte, det kan jag inte avgöra.

Jo, det kan du visst det.

- Jamen, det får väl vara Pernilla August då. Hon har ju spelat i Star Wars. Men du vet min familj består av den här sortens människor, så de är inte stjärnor på det där sättet att man ser dem som en annan sorts varelse.

Dina föräldrar är konstnären Gittan Jönsson och musikern Bengt Berger. Hur har det präglat din uppväxt att ha kända föräldrar?

- Jag har ju inget att jämföra med, men något som är tydligt är att en konstnärlig yrkesmiljö är en del av min norm. För mig är det en självklar miljö.

Det verkar inte ha avskräckt dig från att ta ett kulturarbetarjobb?

- Nej, precis. Miljön bakom scen på en teater är en miljö som jag är mer hemma i än ett kontorslandskap.

Men jag läste någonstans att du hade funderingar på att utbilda dig till läkare?

- Ja, jag tänkte inte att jag skulle ha skådespeleriet som yrke förrän jag var typ 22. Jag läste natur, hade lätt för att plugga och tänkte att det är klart att jag ska bli något som kräver läshuvud.

Vad tyckte dina föräldrar då?

- Min mor var väl lite bekymrad över att jag inte valde ett stabilt höginkomsttagaryrke. Det hade nog gjort henne gladare.

Hur många syskon har du?

- Det beror på hur man räknar. Det är en gammal proggfamilj. Jag har fyra syskon som jag delar en eller två föräldrar med och så min fars frus dotter som känns som ett syskon. Sen har jag ännu fler halvsyskon, vissa av dem känns mer som syskon, andra mer som avlägsna kusiner.

Vad gör dina syskon?

- Min helbror har också blivit kulturarbetare, han är filmregissör i Berlin. De syskon som har haft en akademikerförälder har blivit akademiker.

Blir du nervös på scen?

- Nej, eller jo, om jag inte vet vad jag håller på med. Ibland kan det hända när man inte har haft möjlighet att förbereda sig så som man vill. Då är arbetet som värst.

När hamnar du i sådana situationer? När du har spelat för mycket spel?

- Nej, man slarvar inte med arbetet! Men ibland har man inte hundra procent kontroll över sina arbetsomständigheter. Då står man där och måste trolla med knäna.

Vad gör dig riktigt glad?

- (Lång paus.) Att arbeta med mitt yrke. Och att se mina nära och kära glada.

När grät du senast?

- Det skulle jag aldrig svara på. Det är för privat.

Men när grät du i jobbet senast, då?

- Det måste vara i begravningsscenerna i Torka aldrig tårar.

Hur gör du för att gråta på beställning?

- Jag vet inte riktigt. Man bara gör det. Jag skulle aldrig kunna hålla en kurs med skådespelarelever och lära dem hur man gör. Man får inte se det som ett svek mot konsten att man använder tårstift, vilket man gör ganska ofta.

Vad är det?

- Det ser ut som ett läppstift med mentol. Man stryker på lite i närheten av ögonen och ångorna gör att ögonen tåras utan att de blir konstigt röda.

Vad händer framöver?

- Jag ska göra en deckare, men vet inte om jag får säga vad det är ännu. Och så har jag gjort mycket det här året som kommer ut snart. Till exempel långfilmen Hemma, som är inspelad på Island och kommer i januari. Den är jag väldigt nyfiken på.

Så nu blir det en period med mer datorspelande för dig?

- Ja, kanske det.

Vad gör du om fem år?

- Jag har inte den vildaste gissning. Förhoppningsvis fortsätter jag att arbeta ungefär som nu, med en blandning av roliga genregrejer och spjutspetsgrejer.

Vad svarar du om Hollywood ringer?

- Jag vet inte, vem är Hollywood? Jag går inte och drömmer om att Hollywood ska ringa, men det görs ju skitfeta grejer där som det vore kul att vara med i.

Vad säger mamma nu, som hade hoppats att du skulle gå läkarlinjen?

- Hon verkar väl glad över det jag har gjort. Hon verkar inte tycka att det suger.

Fullständigt namn: Simon Jönsson Berger.

Ålder: 33.

Bor: Mest i Stockholm.

Familj: Föräldrar och massor med syskon.

Roller i urval: Upp till kamp, Istället för abrakadabra, I Anneli, Svinalängorna, Våra vänners liv, Anno 1790, Torka aldrig tårar utan handskar.

Läser: Mycket science fiction. Artiklar, "oftast sådant jag får tips om via sociala medier, från folk vars smak och omdöme jag litar på."

Ser på tv: Gärna tv-serier, men inte på låsta tider på tv.

Aktuell: Spelar polisen John Sandberg i filmen Call girl, som hade premiär i fredags.

.

Webbläsare, mejl, anteckningsprogram, bankapp, Facebook, Twitter och en oändlig mängd lightversioner av olika spel. "Jag är ju en gamer och har prövat många spel på telefon och läsplatta, men jag har inte fastnat för något. Det jag uppskattar med att spela får jag bäst vid datorn."

Mest läst