Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Sickan Carlsson har avlidit

En av 1900-talets mest folkkära skådespelerskor har gått ur tiden.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Sickan Carlsson avled under onsdagen, 96 år gammal.

-Hon har bidragit mycket till folks allmänna glädje, säger Stefan Wermelin på Sveriges Radio.

Hela Sveriges lilla fästmö kallades hon. En superstjärna innan det ordet ens var uppfunnet. Typografdottern Anna-Greta från Stockholm som blev en av 1900-talets allra mest lysande filmstjärnor.

Listan på hennes motspelare låter som en uppräkning av 1900-talets svenska nöjeshistoria; Thor Modéen, Åke Söderblom, Max Hansen, Stig Järrel och så förstås Hasse Ekman.

Hon spelade revyer för de allra främsta, som Kar de Mumma och Karl Gerhard, spelade in storsäljande skivor och var en firad radiostjärna i en tid då det mediet samlade hela nationen framför mottagarna.

Det är i år makalösa 86 år sedan Sickan Carlsson "debuterade". 1925 stegade hon och en kamrat upp till dåvarande Radiotjänst för att vara med i "Barnens brevlåda".

Hon gjorde närmare 60 filmer, varav några tar stor plats i den svenska filmhistorien - som militärkomedin "Landstormens lilla lotta" och "Löjtnantshjärtan" under brinnande världskrig. Och senare i karriären i flera filmer mot Hasse Ekman - som "Sjunde himlen", "Med glorian på sned" och "Himmel och pannkaka" - skapades någonting som moderna filmmakare skulle ha kallat romantisk komedi.

"Gröna hissen"

Bland hennes största roller kan också nämnas "Gröna hissen" mot Max Hansen. 1944.

Sickan Carlsson var också en firad revyaktris hos Kar de Mumma i olika omgångar. De började arbeta ihop i början av 30-talet och deras samarbete fortsatte i nästan fyra decennier.

Enligt legenden upptäcktes Sickan Carlsson av just Kar de Mumma i typografernas höstrevy i Stockholm i början av 1930-talet. Hon spelade med i en av de första svenska ljudfilmerna och fick den första stora rollen i Gösta Ekman den äldres film "Kära släkten", 1933.

-Hon var den glittrande, glada Sickan. En slags svensk Doris Day, säger Stefan Wermelin till TT Spektra.

"Större än Bergman"

Han är programledare för radioserien "Svenska nöjen", om den svenska nöjeshistorien.

-Hon var verkligen megastor på sin tid i sin genre. Inte som Ingrid Bergman. Sickan var större och mer populär. Mångsidigheten hade kanske kommit om hon fått den möjligheten, säger han till TT Spektra.

Sickan Carlsson kunde vara störd över den glittrande glada imagen, säger Stefan Wermelin.

Men vi kunde ha fått se henne i mer dramatiska roller. 1958 ville Ingmar Bergman engagera henne till Malmö stadsteater, men fick nobben av Sickan, som nygift med Sölve Adamson hellre valde privatlivet.

Rollerna kanske blev mindre med åren, men Sickan Carlsson behöll sin stjärnglans. Tillsammans med skådespelarkollegan Annalisa Ericsson (som också avled i år) turnerade hon flitigt långt upp i åldern, när andra kanske hade pensionerat sig. De besökte gärna servicehus och pensionärshem.

Carin Mannheimer regisserade "Pappa och himlen" från 1981, en tv-film som blev den sista som Sickan Carlsson spelade i.

-Man kommer att minnas henne för hennes fantastiska leende och skratt, det är i alla fall så jag kommer att minnas henne, säger hon till TT Spektra.