Selander tvingar publiken att se

ANNONS
|

1940 flydde den tyskjudiske filosofen Walter Benjamin från nazisterna. När han nådde den spanska gränsstaden Portbou och gränsen hade stängts tog han livet av sig samma natt utan att veta att gränsen skulle öppnas igen morgonen därpå.

Händelsen var central när Lina Selander gjorde videoinstallationen "Timmarna som rymmer formen" som ingår i hennes nya utställning på Moderna. Filmen från 2007 kändes självklar att ha med på en utställning i dag, som en betraktelse över det som sker i Sverige och i Europa just nu, berättad med att annorlunda temperament än det mediala.

-Min film handlar ju inte om Benjamin, man lär sig inget om hans liv och historia. Materialet kommer från Portbou och från Benjaminmuseet där, men det som texten behandlar är ett flyktingöde. Jag tog fasta på Benjamin som flykting och på att det inte finns bara en version av en historia. All historia är redigerad, säger hon.
Skapar koncentration

I Monica Anjefelts "K Special" som visas i SVT den 13 november beskriver den franske filmvetaren Raymond Bellour hur Lina Selander skapar koncentration och tvingar publiken att verkligen se. Själv har hon varit med om att åskådare provocerats av abstraktionsnivån i henne videor, av att hon inte på ett dokumentärt sätt skildrar Stasi, Tjernobyl, Hiroshima och andra historiska trauman som hon utgår ifrån.

ANNONS

I stället för en dramaturgisk kurva och en stadig speakerröst som berättar vad som hände är hon snarare intresserad av att upphäva tiden, förklarar hon, av att skapa poem och kompositioner.

Det gäller även hennes videoverk om Västbanken ("Around the cave of the double tombs"), ett område vars laddning och mytologi kan tyckas helt omöjlig att ta sig an som svensk konstnär. Lina Selander åkte till Hebron och samlade in både historiska och samtida bilder till ett den här gången helt ljudlöst videoverk som kanske mer än hennes övriga bygger på en självbiografisk upplevelse.

-Vi har en tsunami av bilder från den regionen, av barn som kastar sten på stridsvagnar, och av brinnande bildäck. Och det är också det som min film vänder sig emot.
Gallret blev partitur

I stället riktade hon kameran uppåt, mot det galler som palestinierna spänt upp över en gata i Hebron för att inte träffas av sopor och andra saker som bosättarna kastar ner från husens övervåningar.

-För mig blev den här bilden att slags partitur, eller en väldigt sorglig dikt. Hebron är en gudsförgäten plats. Det är en väldigt aggressiv form av ockupation.

På Moderna museet har hon låtit sänka takhöjden för att ytterligare förstärka filmens innehåll. För Lina Selander är installationerna av filmerna halva jobbet och mycket noggrant uttänkta, vare sig hon ställer ut i en gigantisk sal med historisk patina som i Venedig eller på en modern institution som i Stockholm.

På Moderna visas också hennes nya verk till biennalen, "The offspring resembles the parent" som hon har gjort tillsammans med sin man och samarbetspartner Oscar Mangione.

ANNONS

Född: 1973.

Bor: I Stockholm.

Aktuell: Med utställningen "Moment - Lina Selander" på Moderna museet i Stockholm (14 november till 28 februari), på Venedigbiennalen och i utställningen "OEI c/o Skövde konstmuseum".

I våras invigdes hennes största offentliga utsmyckning hittills, "Mehr licht!" inbyggd i fasaden till det nya superlaboratoriet Max IV vid Lunds universitet.

Den 13 november visar SVT Monica Anjefelts nygjorda dokumentär "Mer ljus - en film om konstnären Lina Selander".

Kommande: Nästa år visas hennes verk bland annat på Göteborgs konstmuseum, på Borås konstmuseum, i Lidköpings konsthall och på Bonniers konsthall i Stockholm.

Många av hennes verk går att se på vimeo.com med reservation för att nätsajten inte kan göra dem rättvisa.

ANNONS