Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Sekulära stater en förutsättning för jämställdhet

Det är mycket oroande att de stora världsreligionernas uttolkare, i huvudsak män, nu massivt verkar för att religionen åter får en starkare ställning i samhället, skriver Maria Hagberg.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Vår historia i Sverige har de senaste hundra åren präglats av en stark drivkraft för att stärka kvinnors ställning i samhället. En förutsättning för det har varit att motverka de religiösa värderingarnas ställning i lagstiftningen och minska kyrkans inverkan där. Det har medfört att kvinnor i Sverige fått rätten till att utbilda sig och yrkesarbeta, särbeskattningen infördes, rätten till sin egen kropp, bland annat genom aborträtt och rätten till att använda preventivmedel infördes och barnomsorgen byggdes ut med mera. Vikten av att efterleva FN: s konventioner och mänskliga rättigheter har också påtalats. Därför är det mycket oroande att de stora världsreligionernas uttolkare, i huvudsak män, nu massivt verkar för att religionen åter får en starkare ställning i samhället och, inte minst, ökar dess inverkan på lagstiftningen.
Nyligen kunde vi se massiva protester från Rom, med katolska kyrkans anhängare, till försvar av kärnfamiljen. Upprinnelsen till protesterna var ett förslag från Romani Prodi och den regerande vänsterregeringen om att tillåta homosexuella att gifta sig och att få likvärdiga juridiska rättigheter samt en generösare abortlagstiftning.
Jag träffade för en vecka sedan en italiensk feminist som berättade att de i Italien vill införa begravningsritualer för aborterade embryon och foster, även detta påhejat av katolska kyrkan. I Polen har katolska kyrkan med framgång fått de religiösa regelsystemen införda i lagstiftningen. En följd av det är att abortförbud åter införts i Polen. En planerad internationell konferens för vikten av sekulära stater, det vill säga när stat och kyrka är åtskilda och religionen inte har inverkan i lagstiftningen, avvisades nyligen av Polen. Planerad ort för konferensens genomförande var Warszawa.
Protester har framförts att tillåta Pridefestivaler, för homosexuella, bisexuella och transpersoners rättigheter, både och Polen och Moldavien. Bakom dessa krafter ligger konservativa högerkrafter och katolska kyrkan.
På andra håll i världen verkar islamsk fundamentalism med stor framgång. I Irak har kriget, som orsakats av högerkrafter ledda av George Bush, medverkat till att dessa krafter fått genomslag. I Somalia har de av samma orsaker nått framgångar. Dessa religiösa krafter vill införa islamiska lagar, med sharialagarna som grund, där kvinnor åter får en starkt underordnad roll i samhället. Det paradoxala här är att det är vänsterkrafter som samverkar med de islamistiska fundamentalisterna.
Även i vårt eget land har det framförts önskemål om att vi utifrån ett mångkulturellt samhälle ska ta hänsyn till islam i vår lagstiftning. Sharialagarna förespråkar att kvinnan har en underordnad roll och att homosexuella inte har några rättigheter.
Katolska kyrkan har i vårt samhälle en mer undanskymd roll då Gustav Vasa redan på 1500-talet införde statskyrkan med protestantiska kyrkan som bas. För något år sedan skildes stat och kyrka åt och vi har en längre tid levt i ett sekulärt samhälle.
För oss som verkar för jämställdhet i Sverige och i världen måste kampen för sekulära stater fortsätta om vi ska uppnå en jämställd, fredlig värld där kvinnor och män går sida vid sida med samma mänskliga rättigheter och skyldigheter.
Mest läst