Sverigedemokraterna, som i valet fick 5,7 procent av rösterna, skulle få 7,7 procent om det var val idag och vara det fjärde största partiet.
Uppgången för SD är en trend som pågått sedan efter sommaren, noterar Toivo Sjörén, opinionsansvarig på Sifo.
–Jämför man med augusti är det en signifikant uppgång, där man ser att partiet gått upp månad för månad.
En förändring från tidigare är att SD:s sympatisörer numera har en jämn åldersstruktur, men att männen fortsatt är fler än kvinnorna. Liksom tidigare finns den starkaste väljarbasen i Skåne med 15 procent och är svagast i norr med 4 procent. I Göteborg uppgår stödet till 5,9 procent. Bland LO-medlemmar är stödet drygt 10 procent och bland Saco-medlemmar runt 1 procent.
Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap och föreståndare för SOM-institutet vid Göteborgs universitet, ser det ökade antalet flyktingar till Sverige som en möjlig förklaring.
–Ofta är det något strukturellt som sätter klangbotten i opinionsförändringar. Flyktingfrågan har blivit mer aktuell i samband med utvecklingen i Syrien och också något reellt som skett. En annan förklaring skulle kunna vara ett ökat välfärdsmissnöje, som inte bara bygger på flykting- och invandringspolitiken utan som också har med hur rättsstaten fungerar och där det varit lite turbulent.
Som en annan förklaring nämner Henrik Ekengren Oscarsson utvecklingen inom EU som stärker EU-kritiska opinioner och partier, och där SD tillhör de mest EU-kritiska.
Om det var val idag skulle det rödgröna blocket få 48,6 procent och regeringspartierna 42,2 procent. Medan S, MP och V ligger över sina valresultat ligger M, FP, C och KD under sina.
Frågan är om stödrösterna i nästa val kommer att kunna rädda kvar alla partier i riksdagen? Jo, absolut, tror Henrik Ekengren Oscarsson.
–Så länge de ligger runt spärren kommer de att få stödröster från allmänborgerliga väljare. Jag tror att fyra partier tillsammans mobiliserar en större del av borgerligheten än vad färre borgerliga partier kan göra. Centern och Kristdemokraterna når in i väljargrupper som inte med självklarhet skulle sugas upp av ett större moderat parti.
Henrik Ekengren Oscarsson hänvisar till det som varje marknadsförare vet, nämligen att om du differentierar utbudet säljer du mer.
–Men det är klart att över tid pågår någon form av partiideologisk kapitalförstöring. De små partierna har slipat ner sina profiler ganska mycket under allianssamarbetet och det har varit ett pris de varit beredda att betala.
– Alla pratar om att försöka synas, men man måste sticka ut också. KD har kompromissat i etik- och moralfrågor och det finns en konflikt inom Centern om vart man är på väg och här har Annie Lööf ännu inte satt någon självständig prägel.
1. 7,7 procent är Sverigedemokraternas (SD) högsta siffra någonsin i en GP/sifo-mätning. Den tidigare toppnoteringen på 7,2 inträffade dels för en månad sedan, dels i december 2010.
Sverigedemokraterna på ny rekordnivå
2. Alla förändringar sedan förra månaden ligger inom den statistiska felmarginalen och opinionsförskjutningarna måste därför ses i ett längre perspektiv. Moderaterna ligger stabilt kring 28 procent.
Stabilt mellan blocken och för Moderaterna
3. KD som i valet fick 5,6 procent fortsätter pendla mellan 3,4 och 3,8 procent och Centerpartiet med ett valresultat på 6,6 procent pendlar mellan 4,4 och 4,8 procent.
Alliansens mindre partier ännu något mindre
Har alternativen blivit tydligare efter budget- förslagen och partiledardebatten?
Göran Greider, författare och chefredaktör:
–En större skillnad än jag väntat mig, men enligt min mening inte tillräckligt stor. Det finns en enorm feghet i att investera och en rädsla för underskott. Jag tycker att S borde våga gå i spetsen och säga att nu slopar vi det finanspolitiska ramverket.
–Jag blev överraskad över att affärsplanerna virvlade bort i partiledardebatten och att det blev lite mer konflikt kring vissa frågor. Åsa Romson steg fram med karisma, Stefan Löfven var mer offensiv än väntat medan allianssidan har problem genom att Annie Lööf har svårt att nå ut.
Jenny Madestam, statsvetare:
–Partiledardebatten var intressant eftersom det framgick att det finns skillnader, bland annat kring a-kassan och sjukförsäkringen. Under en lång tid har flera uttolkare av svensk politik hävdat att det inte finns några skillnader, medan det definitivt finns två inriktningar, primärt mellan S och alliansen.
Maria Rankka, vd Stockholms handelskammare och samhällsdebattör:
–Regeringens budgetsatsningar i storstäderna innebär ett intressant skifte där politiken blivit mer storstadsinriktad och det har även S bidragit till. Både S och M vill vinna storstadsväljarna och förstår att storstäderna är ekonomiska motorer.
