Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Satsa skattepengar på rätt saker

Satsa våra skattepengar där de behövs – i skolan och vården av våra gamla – i stället för att sänka restaurangmomsen för fem miljarder och se på när riskkapitalbolag inom skol- och vårdsektorn för över vinsterna till skatteparadis, skriver undersköterskan Margreth Berggren.

Nu klarar jag snart inte av att höra om alla orättvisor längre. Det går nästan inte en dag utan att man kan läsa om hur våra skattepengar slarvas bort. Hundratals miljoner lämnar landet varje år när riskkapitalbolagen, som äger friskolor och äldreboenden, väljer att placera sina vinster i skatteparadis. Nu sänks restaurangmomsen till en kostnad av 5,4 miljarder. Undra vilken bransch som det ska satsas pengar på nästa gång? Finland sänkte restaurangmomsen 2010 och undersökningar har visat att ungefär en tredjedel av momssänkningen gick till lägre konsumentpriser. En stor del av sänkningen har gått till företagens vinster. Huruvida det skapats nya jobb har man ännu inte räknat ut men en sänkning av momsen på frisörstjänster 2007 visar att effekterna av den knappt var mätbara.

Alla dessa miljarder, tänk vilken nytta de kunde göra inom vård, skola och omsorg. För så mycket pengar skulle många arbetstillfällen kunna skapas inom dessa områden. Själv arbetar jag inom vården, på ett korttidsboende som för övrigt ska läggas ned nu i vår. Vi kostar tydligen för mycket och det är ju så mycket bättre för alla att få bo kvar hemma, tycker de som bestämmer. Vad de som vistas här tycker är det ingen som bryr sig om.

En stor del av våra gäster kommer hit i väntan på plats i äldreboende. Av olika anledningar kan de inte bo kvar hemma. En del har vårdats av anhöriga, som inte orkar längre, andra kan vara dementa, deprimerade eller i behov av omsorg dygnet runt. Vad ska hända med dessa människor när korttidsplatserna ska minska? Ska de få förlita sig på hemtjänsten som redan går på knäna av för stor arbetsbörda?

Andra är här för att de behöver en tids återhämtning. Många tappar livsgnistan när de får tillbringa de mesta dagarna i ensamhet. Hur roligt är det inte då att se hur dessa människor blommar upp efter en tid här med regelbundna måltider och social samvaro.

Finns ingen valfrihet

En gång i tiden kom hemtjänstpersonalen hem och lagade frukost, middag och kvällsmat till sina vårdtagare. De städade och gick ut och handlade tillsammans. Nu kommer maten väl inslagen i plast och ska värmas i mikron. Städningen ska göras av städbolag. Någon tid för social samvaro förekommer inte. Är detta vad vi kan erbjuda våra äldre? Är det så vi vill ha det när vi blir gamla?

Det pratas så mycket om valfrihet i dessa dagar men någon sådan finns inte. Det är hela tiden andra som bestämmer åt dig. Är du gammal, trött och ensam och gärna vill flytta till ett äldreboende är det inte din vilja som gäller. Anser biståndsbedömaren att du klarar av att bo kvar hemma är det bara att ta skeden i vacker hand.

Har du en förälder eller annan anhörig som är dement och inte längre klarar sig själv är inte heller då en plats på äldreboende självklar. Att din förälder kanske förirrar sig ut och inte hittar hem behöver inte vara skäl nog för särskilt boende. I stället monteras det in larm på dörren så vet ju hemtjänsten i alla fall om att personen har gått hemifrån. Det är hela tiden andra som bestämmer och du har ingen talan.

Dessa människor som är gamla i dag byggde upp vårt välstånd. Är de inte värda en bättre behandling och ska deras anhöriga behöva gå omkring och ständigt oroa sig?

Nej, skäms på er alla ni som bestämmer! Ni pratar så vackert om salutogent tänkande, valfrihet, medbestämmande, etc, men när det verkligen gäller är det bara plånboken som styr.

Margreth Berggren

undersköterska på Tyringehemmet

Mest läst