Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1164029.jpg

Sarah Britz: Jag är livrädd för männen på cykel

De kommer bakifrån, från sidan, framifrån och från ingenstans.

Männen har en hemlig klubb, sitt eget Tour de France, i centrala Göteborg där de med stirrande blick i 50 knyck svischar över Göta Älvbron. De är mycket duktiga på att cykla fort och är i hög grad irriterade på damer på bred sadel och hundkorg på pakethållaren.

En dam som jag är inte längre rädd för bilar - jag är livrädd för männen. Och redigt trött och förbannad på deras maktövertagande av cykelbanorna.

Har de någonsin åkt slalom?

Eller seglat?

Där finns en grundregel - upphinnande båt alternativt skidåkare tar hänsyn och släpper fram de senfärdiga. Den som är snabbare anpassar sig efter de långsammare.

Men inte här inte!

Dessa så kallade transportcyklare tävlar tydligen, mot sig själva eller mot någon gelike, och önskar att vi andra cyklister (läs farthinder) ska hålla oss på kant alternativt försvinna helt.

Det finns inte längre någon plats för oss långsamma njutare och ingen cykelhjälm i världen skulle kunna skydda mig om vi brakade ihop. Att cykla till och från jobbet innebär numera att mötas av viftningar, klapp i sidan, plingande och arga blickar. Och att vid varje sväng vara rädd för att frontalkrocka med någon mötande färgglad man som genar för att känna suget eller göra personbästa.

Med all rätt klagas det på cykelmiljön i Göteborg. Den är bedrövlig och uppmuntrar till regelbrott. Men det är inte miljön som är problemet med dessa fortkörande galningar. Att idka landsvägskörning i centrala stan är ingen bra idé utan rent av livsfarligt.

Det är som att blanda epatraktorer med formel 1-bilar. Man vet att någon kommer att skadas.

Nu när vi cyklister blir fler och fler måste cykelbanorna flöda av kärlek. En gång i tiden uppmanades bilisterna kramas i trafiken. Det är nu dags att lära cyklisterna att omfamna varandra. Att ta sig till jobbet kan inte vara samma sak som att köra ett linjelopp.

Faktum är att allt fler cyklister skadas och att skadorna är allvarligare än man tidigare trott.

Det är på landsväg man cyklar fort och sätter hastighetsrekord. Det gör man inte bland gående, hundar, svängda ramar och treväxlat.

Basta.

Vi som cyklat
Mest läst