Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1

Sara Kadefors | Hon som älskade honom

Sara Kadefors rör vid intressanta frågeställningar i sin nya roman Hon som älskade honom. Men personteckning och handling blir lite för platt, tycker Eva-Lotta Hultén.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Roman

Sara Kadefors

Hon som älskade honom

Piratförlaget

Malena är psykiskt skör och flyr stan för ett torp på landet. Där föreställer hon sig att hon ska leva i avskildhet och få ro men snart blir hon involverad i sina hyresvärdars liv. De bor i grannhuset och består av pappa Nathan, mamma Pia, en son och tre fosterbarn, varav två är ensamkommande flyktingbarn.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Malena är huvudpersonen i Sara Kadefors nya roman Hon som älskade honom. Den som älskar är Malena och den som älskas är Nathan. Känslorna kommer smygande. Malena bjuds till huset på middagar och Nathan och hon dricker kaffe och går på promenader i många månader utan att något händer. Malena försöker verkligen stå emot men till sist klarar hon det inte längre och ”hennes läppar hittade hans”.

Sara Kadefors språk är precis som i tidigare böcker klichéfyllt men jag brukar köpa det. Inte den här gången. Detaljerna i Malenas hyrda hus är ”smakfullt bevarade”, folk ”lägger huvudet på sned” eller ”spricker upp i ett leende” och tyvärr är berättelsens två första tredjedelar lika platta till handling och personteckning som till språk. Den ena redogörelsen läggs till den andra.

Den sista tredjedelen är bättre men alls inte tillräckligt för att kompensera de två första. Och författarens förkärlek för lyckliga slut passar synnerligen illa till denna story.

Det är verkligen synd för Kadefors rör vid så många intressanta frågeställningar. Som vilket ansvar man har för en trasig tonåring som tyr sig till en. Eller vad kärlek är och hur mycket som är värt att sätta på spel för en förälskelse som kanske utmynnar i en relation som i slutänden bara blir ungefär som den man lämnade.

Liksom i flera av hennes tidigare böcker handlar det också mycket om att hantera en livskris, om identitet och om hur ens förflutna påverkar ens nutid. Bra stoff för en roman alltså. Kanske gick det bara lite för fort den här gången.

Mest läst