Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Samsyn behövs i EU om åtgärder

Det är svårt att förutspå framtiden, när faran för en ny ekonomisk kris är påtaglig.

I början på året tycktes alla kurvor peka åt rätt håll. Börsen gick upp och arbetslösheten ned. Orosmolnen vägrade dock att lösa upp sig. Flera europeiska länder hade, precis som USA, uppenbara problem med sina statsfinanser. Att det skulle till kraftfulla politiska åtgärder för att lösa problemen stod klart för de flesta. Men inte för alla. Många av de viktigaste politiska nyckelspelarna försökte kamma hem politiska poäng snarare än att hitta konstruktiva lösningar på krisen. In i det sista skapade exempelvis politikerna i Grekland och USA ovisshet om de skulle godkänna de nödvändiga sparpaketen. De politiska låsningarna skapade onödig oro på marknaden, som vi nu får se konsekvenserna av.

Det är lätt att tro att marknaden huvudsakligen styrs av rationella överväganden. Så är inte alltid fallet. Psykologiska faktorer spelar ofta en stor roll. Just nu kan marknaden beskrivas som en grupp passagerare, som oskadda försöker ta sig över ett stormigt hav. Om tillräckligt många tror att de kommer torrskodda i land genom att sitta stilla i båten lyckas de troligen någorlunda väl. Men om tillräckligt många börjar tvivla på båtens sjöduglighet och därför börjar handla i panik kommer båten förr eller senare att kantra. Och kantrar en båt sprider sig paniken till de övriga båtarna.

Resurserna till att sätta in räddningsinsatser är knappa. Det behövs kaptener – i form av beslutsamma politiker – som förmår styra båtarna till en säker hamn. Men att hitta trygga och skickliga kaptener har hittills visat sig vara lättare sagt än gjort.

Europas ledare har inte förmått ena sig om vad som ska göras. De enskilda ländernas ledare är ännu alltför splittrade – väl medvetna om att priset för ytterligare räddningsinsatser kan bli högt. Nödvändiga ekonomiska reformer kan orsaka en demokratisk kris.

I USA har president Obama inte visat upp det beslutsamma ledarskap, som behövs för att tvinga igenom reformer. I kombination med oviljan att kompromissa som främst republikaner på högerkanten, representanter för tea party-rörelsen, uppvisat blir läget än mer illavarslande.

Kina skulle kunna utgöra en stabiliserande faktor. Men även om Kinas ledare inte drar sig för att både kritisera USA och EU, talar de betydligt tystare om sina egna problem med hög inflation och banker som haft en oförsiktig långivning. Någon större hjälp från Kina kan ingen räkna med.

Det är alltså inte konstigt att oron sprider sig. Att reaktionerna på såväl positiva som negativa nyheter får världens börser att överreagera. Det här är en oro vi kommer att få leva med ett tag. Under tiden kan vi hoppas att politikerna greppar rodret, gemensamt tar ut kursen och tar båtarna till säkraste hamn.

$1

Mest läst