Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Louise Liljeqvist och Johanna Ribbe fick nog och sa upp sig. I dag jobbar de på kommunen med bättre arbetsmiljö, arbetstider och lön.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Sahlgrenska tvångsplacerade sjuksköterskor

    Tanken var att stötta nya sjuksköterskor och få dem att stanna på arbetsplatsen. I verkligheten blir de tvångsplacerade på avdelningar där de inte vill vara. Johanna Ribbe och Louise Liljeqvist fick nog och slutade.

    En splitterny utbildningssatsning skulle ge de nyexaminerade sjuksköterskorna en tryggare start i deras arbetsliv. Så blev det inte. Johanna Ribbe svävade i ovisshet om hon skulle bli tvångsplacerad på ett annat sjukhus eller inte:

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    - Jag hade ingenting att säga till om. Man tog ingen hänsyn till att barn måste hämtas och lämnas. Det fanns ingen förståelse för mig och min livssituation, säger hon.

    I satsningen ingår ett byte av arbetsplatser efter de sex första månaderna. De flesta placeringarna finns på Sahlgrenska, Mölndals sjukhus eller Östra sjukhuset och det finns ingen garanti för att andraplaceringen är förlagd till hemsjukhuset.

    På hennes avdelning fanns ett förråd som döptes till gråtförrådet.

    - Där grät jag många gånger. Jag trivdes på avdelningen och ville stanna, men i stället skulle jag bli tvingad att jobba på ett annat ställe som inte passade mig, säger Johanna Ribbe som till slut sa upp sig från sin fasta anställning.

    Syftet med arbetsbytet är att bredda sjuksköterskornas kompetens.

    - När jag pluggat halva sjuksköterskeprogrammet förstod jag att det är äldre som jag vill jobba med. På min avdelning fick jag både medicinsk och kirurgisk erfarenhet så jag förstår inte varför jag skulle byta avdelning efter ett halvår, säger Louise Liljeqvist som var den första att säga upp sig.

    Dessutom ville hon inte tvingas jobba natt på den nya avdelningen, något som hade kunnat ske.

    - Jag är en vuxen individ och vill själv välja hur jag ska jobba, säger hon.

    Båda två vill understryka att de trivdes bra på sina avdelningar och att deras chefer verkligen kämpade för att problemen skulle lösas. Men det fanns inget sätt att få dispens från den centrala administrationen. Alla nyexaminerade måste göra hela basåret, det går inte att ta bort vissa delar.

    Louise Liljeqvist och Johanna Ribbe fick jobb direkt, hos kommunen. Arbetsmiljön, arbetstiderna och lönen är bättre: 3 000 kronor mer i månaden, trots att Sahlgrenska höjde ingångslönerna förra året.

    - Det är ett himla snack om att patienterna ska få ett bra bemötande, men vi medarbetare då? Räknas inte vi? Vi förväntas falla in i ledet. Basåret var droppen som fick bägaren att rinna över, säger Louise Liljeqvist.

    Läs imorgon:

    Trots tre års universitetsstudier fick de föreläsning i att tvätta händerna. Dessutom förväntade sig Sahlgrenska att de gick utbildning på sin fritid.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.