S gör en förenklad jämlikhetsanalys

Genom att peka ut identitetspolitiken som en motståndare i arbetet för jämlikhet förhindrar Ann-Sofie Hermansson (S) och Nalin Pekgul för sig själva att göra en mer djupgående analys för att också förstå hur stadens strukturer behöver förändras för att jämlikhet ska vara möjlig, skriver Stina Hansson, forskare vid institutionen för globala studier, Göteborgs Universitet.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Replik

Identitetspolitik, 7/8

Ann-Sofie Hermansson (S) och Nalin Pekgul vill se ett mer jämlikt samhälle, vilket ju känns betryggande eftersom de är socialdemokrater. I en debattartikel målar de upp identitetspolitiken som en viktig motståndare i arbetet för ett Jämlikt Göteborg. Förutom att begreppet identitetspolitik här leder till att en rik och mångfacetterad maktanalys reduceras till endimensionellt gruppintresse så förenklar Hermansson och Pekgul ytterligare genom att främst lyfta fram separatismen i det de kallas identitetspolitik. De behöver då inte engagera sig i viktiga analyser av ojämlikhetens orsaker och undviker att se kommunens eget ansvar för att ha skapat ojämlikheten. De riskerar då att inte heller lyckas med målet att skapa jämlikhet.

ANNONS

Det tydligaste exemplet på detta är hur de lägger skulden för kortsiktighet och projektifiering på gruppfixeringen som identitetspolitiken anses leda till. Detta är ohederligt. Vi vet nämligen att kortsiktighet och projektifiering är ett resultat av hur offentlig finansiering organiseras. Politiska mandatperioder och ettårsbudgetar leder till kortsiktighet.

Kortsiktighet och projektifiering är boven

Projektifiering är ett resultat av en oförmåga att ta ett större grepp om den ojämlika fördelningen av resurser i staden samt ett behov att profilera sig genom att styra vilka frågor som ska satsas på. Kortsiktighet och projektifiering är också ett resultat av att satsningar på utsatta områden eller grupper ska avskiljas från det ordinarie arbetet för att man då kan sätta upp andra förutsättningar och regler för dem. Detta görs dels för att dessa grupper och områden inte anses kunna konkurrera på samma villkor och dels för att de anses behöva regleras på ett annat sätt.

Genom att satsa på projekt behöver man då inte göra det ordinarie systemet mer inkluderande utan kan fortsätta med ett ojämlikt system och pytsa ut projekt vid sidan om. Snarare är det kortsiktighet och projektifiering som bidrar till ojämlikheten som i sin tur skapar gruppfixeringen. Det är inte orimligt att fokusera på den egna gruppen när man upplever att den inte får vara del av samhället på samma villkor utan blir ett objekt för kortsiktiga projekt utan verklig förändring.

ANNONS

Genom att peka ut identitetspolitiken som motståndaren förhindrar Ann-Sofie Hermansson och Nalin Pekgul för sig själva att göra en mer djupgående analys för att också förstå hur stadens strukturer behöver förändras för att jämlikhet ska vara möjlig.

Stina Hansson

forskare vid institutionen för globala studier, Göteborgs Universitet

ANNONS