Så var Olle Ljungströms begravning

På tisdagen, under en dov och mörkmulen junihimmel, fördes artisten Olle Ljungström till sin sista vila. Närvarade vid begravningsceremonin i göteborgska Hagakyrkan gjorde hundratals sörjande av vilka många var familjemedlemmar och nära vänner.

ANNONS
|

Som mest kan anrika Hagakyrkan hysa 1 000 besökare, ”men då finns verkligen ingen ledig yta alls” säger vaktmästaren som GP talar med. Det är inte svårt att tro. Till jordfästningsceremonin för Olle Ljungström, popartist och frontfigur för kultförklarade 80-talsbandet Reeperbahn, har 300 personer kommit för att visa sin vördnad, och det är hart när omöjligt att hitta en sittplats.

Utomhus är det uppehåll, men det åskkvava vädret drabbar Hagakyrkans ventilation och gör det svårt att andas – vilket många redan hade innan de kom hit.

Det är en tung dag när Hagakyrkans klockor ringer för Olle Ljungström.

De första att ta sitt avsked vid den vita kistan, som är omgärdad av rosor i olika färger, är Ljungströms föräldrar Anders och Misse Ljungström. När de och resten av den närmaste familjen åter har satt sig, blir kön till kapellet snabbt lång.

ANNONS

På kistlocket, intill alla blommor, ligger en kanelbulle. Lite senare placerar någon diskret en fickkniv bredvid den. Två privata och okodbara minnen av de otaliga som i dag delas. Olle Ljungström, artist och konstnär, hade många vänner.

– Jag har förstått när jag har talat med familjen att Olle var lätt att tycka om, glittrande. Impulsiv och påhittig, snäll och generös. Det var aldrig tråkigt med honom. Kanske att det ibland blev lite för spännande, säger prästen Cecilia Nyholm.

Hennes begravningsakt utgår från låten Gröna tapeter (1983) av Reeperbahn, där Olle Ljungström sjunger att han ”räknar rummen i sitt liv, tänk så många rum det blir”.

– Alla som är här i dag har varit med och fyllt ett eller flera rum i Olles liv, precis som han har varit med och fyllt våra rum.

Som sångare och låtskrivare i Reeperbahn var Olle Ljungström en förgrundsfigur för den svenska synthscenen, och många är de svenska artister som låtit sig inspireras av hans speciella röst och sinnrika texter. 2008 kom hyllningsskivan Andra sjunger Olle Ljungström, där bland andra Joakim Berg, Ane Brun och Tomas Di Leva bidrog med versioner av hans låtar.

Kanske var det dock först i och med Så mycket bättre-säsongen 2012 som han introducerades för en bredare publik. Själv kallade han det i intervjuer för sitt genombrott– 39 år in i musikerkarriären och med tio plattor släppta under eget namn. ”Kändisskap borde faktiskt alla människor pröva på”, sade han i en intervju med Dagens Nyheter 2013, förundrad över att folk nu kom fram till honom för att prata när han åkte in till Alingsås från sin gård nordost om tätorten. Det var också Så mycket bättre som gav honom hans första hits, om än sjungna av andra artister.

ANNONS

Refrängen från Olle Ljungströms låt Nåt för dom som väntar (1998), en av hans mest spridda, återkommer i begravningsaktens böner: ”Gud, uppfinn nåt nytt som gör det lätt att hålla ut för oss som väntar”. När låten väl spelas i sin helhet ur Hagakyrkans högtalare, blir känslorna för starka för några.

– Nu är Olle borta, men han finns fortfarande kvar. I alla rum vi fyllt tillsammans. Dit kan vi gå, säger Cecilia Nyholm.

Och två timmar senare faller regnet över Göteborg.

LÄS ÄVEN:Olle Ljungströms liv i bilder

LÄS ÄVEN:Vännerna i chock över Olle Ljungströms död

ANNONS