Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Så skulle Poseidon få en större snopp

    Carl Milles ville egentligen göra Poseidons kön större men motarbetades, enligt myten av stadens borgarkvinnor som ansåg ursprungsstatyn vara alltför vågad.

    Milles placerade då fisken så att den från Konserthusets trappa kan misstas för en jättestor snopp. Poseidonstatyn kallas på grund av detta ibland för Milles hämnd.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Evelina Jansson, intendent på Millesgården:

    Stämmer detta?

    – Jag har aldrig hört talas om detta förut och det har inte de som jobbat här länge heller. Att Milles fick mycket kritik för statyn stämmer dock. Han fick omarbeta den flera gånger, vilket gjorde att arbetet drog ut på tiden.

    - Men den kritiken handlade mest om att statyn var för stor och grotesk. Milles skrev själv i brev till sin fru Olga efter statyn var klar att han ansåg att perfekt akademisk konst lätt blir tråkig. Att det i fulheten finns något intressant. På första skissen av statyn håller Poseidon i en stor snäcka, i storlek med fisken han håller i dag. Så redan då hade han något i den storleken i händerna. Könet har också samma storlek på de olika skisserna.

    Tidsaspekten är också något som talar emot att skrönan skulle vara sann.

    – Milles började arbetet med Poseidon 1925 och 1930 var den färdig. Då fanns endast Konstmuseet vid platsen, även om de andra byggnaderna var planerade. Men Stadsteatern och Konserthuset kom senare, 1934 respektive 1935. Det gör ju att det känns mindre troligt att detta stämmer.

    - Kanske är det så att staden helt enkelt skapat en myt, säger Evelina Jansson.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.