Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Förhoppningsvis kan relationer mellan islamistisk ideologi och etablerade demokratiska partier i och med den pågående debatten om invalet av Omar Mustafa i Socialdemokraternas partistyrelse bli föremål för en mer ingående diskussion, skriver Magnus Norell. Bild: Bild: Claudio Bresciani / SCANPIX

Så skaffar sig Muslimska brödraskapet fotfäste i Europa

Debatt Den senaste tidens debatt kring Omar Mustafa reser två nyckelfrågor. Dels om kopplingen mellan Islamska förbundet i Sverige och Muslimska brödraskapet och dels i vilken utsträckning våra politiska partier verkligen vill låta individer med brödraskapets ideologiska inriktning representera partierna, skriver Magnus Norell.

I boken A Mosque in Munich. Nazis, the CIA, and the rise of the Muslim Brotherhood in the West, (Houghton Mifflin Harcourt, Boston New York, 2010) beskriver journalisten och Pulitzerprisvinnaren Ian Johnson på ett insiktsfullt sätt hur MB byggde upp sin verksamhet i Västeuropa. Muslimska brödraskapet (MB) etablerade sig först i dåvarande Västtyskland vid andra världskrigets slut för att i dag vara en mångfacetterad och över hela kontinenten spridd rörelse.

Påverka partierna inifrån

Några av rörelsens strategier var att ingå i olika utbildningsinstitutioner, sociala nätverk, så kallade dialogcentra och, med stor framgång, i etablerade politiska partier. Vilka politiska partier var mindre viktigt. Det centrala var att skaffa sig inflytande och påverka partier inifrån och därmed skaffa fördelar åt det muslimska kollektivet.

Den grundläggande tanken att ”muslimer” utgör ett kollektiv med en viss definition utgör en bärande idé hos islamister. Som moderate riksdagsledamoten Abdirisak Waberi, Omar Mustafas föregångare som ordförande i Islamska föreningen i Sverige (IFIS), har sagt: Islam har bara en definition.

Islam är mångfacetterat

Men detta är uppenbart fel – islam är lika mångfacetterat som vilken annan religiös ideologi som helst och ingen kan, som till exempel Nima Gholam Ali Pour skriver, ”representera Sveriges muslimer” – men det faktum att europeiska politiska partier sedan länge ansträngt sig för att rekrytera bland muslimer, och speciellt invandrande sådana, spelade rätt i händerna på MB, som kunde vara den representant som etablerade politiska partier sökte efter med ljus och lykta.

I det här sammanhanget får man heller inte glömma att MB tack vare sin välfungerande infrastruktur och ekonomiska bas kunnat spela ut andra muslimska grupper i kampen om vem som skall företräda ”muslimerna” som kollektiv i relation till den politiska makten. En ytterligare effekt av detta blev att ”islam” i debatten ofta blev liktydigt med politisk islam, alltså en definition av islam som övergripande politisk kraft. Detta har märkts även i fallet med Mustafa, då ledande socialdemokrater sagt att hans inval handlade om att han var muslim, utan att definiera vilken sorts islam det handlade om.

Vilka är då med i MB? Om det vore så att MB hade medlemslistor, eller att medlemmarna öppet delklarerade sin tillhörighet skulle verkligheten se enklare ut. MB:s strategi när organisationen byggde upp sin verksamhet, har ofta byggt just på indirekta förbindelser mellan olika grupper och organisationer aktiva runt om i Europa, samt med MB i Egypten (där man förvisso har starka medlemsstrukturer).

I fallet med Omar Mustafa och IFIS är kopplingen mer tydlig; IFIS är del av Federation of Islamic Organizations in Europe, (FIOE). FIOE är, de facto, en paraplyorganisation för islamiska grupper och organisationer tillhörande det så kallade Nya västerländska brödraskapet i Europa. Och även om FIOE självt gärna ger undanglidande svar på frågan om koppling till MB, så har ingen mindre än Mohammed Mahdi Akef General Guide för MB fram till 2010, påpekat att medlemskap i FIOE är liktydigt med att vara del av MB:s globala nätverk (för mer om detta rekommenderas boken The New Muslim Brotherhood in the West av Lorenzo Vidino, Columbia University Press 2010).

Det som Vidino betecknar ”Nya västerländska brödraskapet” (The new Western Brotherhood) är en god illustration till den utveckling som MB genomgått i Europa under de senaste dryga 20 åren. Man har där utvecklats i riktning av anpassning till de olika samhällen och politiska strukturer man verkar i och har en löslig koppling till MB centralt. Man agerar lokalt men knyts ihop av gemensamma principer.

Inget av detta är några hemligheter – och uppenbart för alla som velat se.

Måste debatteras ingående

Förhoppningsvis kan relationer mellan islamistisk ideologi och etablerade demokratiska partier i och med den pågående debatten bli föremål för en mer ingående diskussion.

Det som förenar de olika islamister som, runt om i Europa, gått in i ideologiskt disparata partier är principer baserade på en bokstavstroende läsning av Koranen samt en övertygelse att politik och all annan verksamhet i samhället är intimt förknippad med den religiösa tradition man följer. Man delar inte alls den idé från upplysningstiden om en separation mellan religion och politik, som utgör en fundamental grundsten i våra politiska system, oavsett parti.

Politisk naivitet

Desto besvärligare är då den tankegång som ligger till grund för att välja in dessa individer, nämligen att till skillnad från andra är dessa invalda för att representera en viss grupp (muslimer) och inte partiets idéer i första hand. Det är också denna grundläggande idé som gjort att individer som stödjer och förespråkar MB:s ideologi kunnat ta plats och påverka europeiska länder att anpassa sig till en viss tolkning och definition av vad islam ”är”. Skälen får sägas vara en kombination av politisk naivitet, en säkert välvillig vilja att lyfta in ”nya” grupper samt säkert också i vissa fall en önskan om att de ofta extremt konservativa idéer som förfäktas av dessa individer ska få ett större genomslag även i Sverige.

Men kanske har tillräckligt många reagerat denna gång för att åtminstone lyfta upp frågan om islamism på bordet. För den massiva majoritet av muslimer som inte vill bli representerad av islamister, oavsett parti, kan detta bara vara goda nyheter.

Magnus Norell

Senior Policy Advisor vid The European Foundation for Democracy.

Bild - 2
Mest läst