Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Så förändrar krig människan

    KONST: Under fem år intervjuade Erik Pauser amerikanen Roman Martinez som för evigt är märkt av upplevelserna i Vietnam. Resultatet blev ett dokumentärt videoverk som premiärvisas på Konsthallen i Göteborg.
    Filmaren och konstnären Erik Pauser träffade Vietnamveteranen Roman Martinez i slutet av 1990-talet och fängslades av hans historia och hans berättartalang.
    Samtidigt var det något motsägelsefullt, något för perfekt i storyn och Pauser blev uppslukad av att veta mer. Under de följande fem åren ställde han samma frågor om och om igen till Roman och hans fru Miriam.
    Fram trädde bilden av en kluven personlighet, på samma gång skuldtyngd och stolt över sitt förflutna. Erik Pauser fick också vara med i den terapigrupp med krigsveteraner som Roman Martinez träffar varje vecka, flera av dem nu åttioåriga män som stred i andra världskriget och liksom Martinez ännu drabbas av posttraumatiska effekter som vredesutbrott och relationsproblem.
    - Det här handlar egentligen om hur människor förvandlas i krig, säger Erik Pauser och gör en svepande gest för att ringa in sitt konstverk som nu fyller de fyra rummen i Konsthallen.
    Intervjuerna med Roman Martinez och Miriam är huvudverket som visas på tre stordukar i det största rummet. Fem monitorer i rummet intill visar intervjuer med de äldre männen i terapigruppen och en psykiatriker breddar genom att berätta att det handlar om ett universellt fenomen som också drabbade soldater för 2 000 år sedan.
    - Jag är intresserad av den mänskliga aspekten, det mänskliga psykets töjbarhet, att det inte är en sorts människa som är ond. Alla människor kan förändras i en sådan riktning, säger Erik Pauser.
    Arbetargrabb som sjöng i kyrkokören
    Roman Martinez var en arbetargrabb som sjöng i den katolska kyrkokören. Han skrev på för två år i Vietnam, men ville inte strida utan anmälde sig som assistent till en fältpräst. I stället hamnade han i en grupp med riktiga stridisar. Brutaliteten förvandlade honom, han "begravde" sitt gamla jag, gick först i ledet och tog på sig de värsta uppdragen, struntade i om han levde eller dog. Efter att ha sårats i strid kom han hem till USA, styrde ut sig till hippie och dolde sitt förflutna.
    - Han gifte sig med Miriam vars pappa var veteran från Koreakriget och hon kände igen symptomen. Han misshandlade sin fru, det var väldigt mycket våld, säger Erik Pauser och berättar att han var lite nervös för hur paret skulle reagera när han efter visade dem intervjuerna med sina många känsliga detaljer.
    - Det var mycket emotionellt men de hade inget att invända mot dem.Verket är finansierat av bland annat Filminstitutet och Konstnärsnämnden och Erik Pauser har parallellt gjort tv-film om den israeliske ambassadören Zvi Mazel som förra året förstörde konstverket Snövit och sanningens vansinne och filmat muren i Palestina. Visst kunde han ha gjort en regelrätt dokumentär av Ramon Martinez berättelse, men han ville skapa en annan upplevelse. Genom att utnyttja konstrummet och de tre dukarna framgår Vietnamveteranens splittring tydligare, menar Erik Pauser.
    - Historien som berättas löper från A till B, men egentligen har historien ingen början och inget slut. Roman är i ständig rörelse på de tre dukarna för det är inte något slut på hans upplevelser. De pågår hela tiden. Som en annan veteran säger i en intervju: det här har jag med mig tills jag dör.
    Son till en tysk krigsveteran
    Erik Pauser är själv son till en tysk krigsveteran. Pappan hade just fyllt arton när han ryckte in för att strida mot ryssarna under andra världskrigets sista halvår.
    - Det har påverkat hans liv mycket, även om han inte talat så mycket om det. I Sverige utbildade han sig till psykolog och ägnade sitt liv åt att hjälpa andra. Om man är så ung som min far var, halva hans skolklass försvann och 70-80 procent utplånades i klassen över, om man ser sina vänner dö på ett sådant sätt ... Det är klart att det får en stark påverkan.
    Efter Göteborg ska videoverket visas i Stockholm. Något mer är ännu inte bestämt. Men Erik Pauser hoppas att han kan ställa ut det i USA.
    - Speciellt med tanke på den maktställning som nu råder i USA och de krig som pågår. Jag ser enormt tydliga paralleller mellan Vietnam och Irak. Och de som varit så förvånade över händelserna i Abu Ghraib kanske inte hade varit så förvånade om de läst på lite. Så går det till. Man avhumaniserar sina fiender för att kunna döda.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.