Sällskapet är fläcken på kartan där Thåström och Ossler får en yta att fylla med all skrot som inte ryms på de egna plattorna. Ni som lyssnar vet att skrot är någonting positivt.
Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se
Liksom tidigare ligger Sällskapet i ett Östeuropa där färgskalan skiftar i grått. Det är en plats där singeln kan vara nästan åtta minuter lång med en stillsam Thåströmsk reseberättelse till Pelle Osslers fräsande gitarr. Här finns utrymme för poeten Bruno K Öijer som gästade redan på Imperiets Synd-platta.
Sällskapet är en plats där man korsar sina spår, där allting tas på stort, närmast pretentiöst allvar men där man uppenbarligen också får komma precis som man är. Ett unikt ställe.
