De senaste åren har vi runt om i landet kunnat driva på för bra tillgång till förskola med vettigt pedagogiskt innehåll och stor uppmärksamhet på genusfrågorna. Jämställdhetsbonusen har varit bra. Men facit är ändå att mer borde gjorts – och annat borde ha förblivit ogjort, nämligen vårdnadsbidraget.
Vårdnadsbidraget bidrar till ett permanent utanförskap bland invandrarkvinnor som inte kommer ut på arbetsmarknaden. Deras barn riskerar en stor uppförsbacke utan att ha fått gå i förskola och utan att kunna kommunicera på svenska. Kvinnors egenförsörjning är en grundläggande frihetsfråga. För oberoende och egenmakt krävs egna pengar. Vårdnadsbidraget hindrar den frigörelsen. Nu måste Folkpartiet agera för dess avskaffande.
Skev fördelning
Ytterligare minst en pappamånad behövs. Framförallt därför att barn har rätt till båda sina föräldrar. Föräldraförsäkringen skapar bra förutsättningar för kvinnor och män att förena arbetsliv med barn, men det går inte att bortse från konsekvenserna av det ojämlika uttaget . En skev fördelning av såväl ansvar för hem och familj som av ekonomiska resurser riskerar att förfölja kvinnorna genom livet. När barn och hem självklart blir kvinnans ansvar leder det lätt vidare till deltidsarbete och mer oavlönat hushållsarbete. Därmed grundläggs en sämre ekonomisk situation som i sin tur drastiskt beskär kvinnors frihet.
Ebba Busch-Thor valde redan första dagen som partiledare för Kristdemokraterna att lyfta åtgärder som naggar aborträtten i kanten. För liberaler är det självklart att värna aborträtten. Ingen kvinna ska behöva mötas av ifrågasättande och arbetsvägran från vårdens medarbetare i den känsliga situationen när en abort är aktuell.
Nu behövs en liberal politik för jämställdhet. För sådana liberala feministiska reformer är inte Kristdemokraterna den naturliga samarbetsparten.
Anna Starbrink (FP)
landstingsråd och ordförande i Folkpartiet liberalernas välfärdskommission
Gulan Avci (FP)
ordförande i Liberala kvinnor och i Folkpartiets jämställdhetsgrupp