- Gud vad ni är modiga, säger en imponerad kvinna i publiken efter smygpremiären av filmen Klickers - jag spelar ingen roll.
På Hagabions scen står Tommy, Kristin, Robban, Björn och de andra i bandet Klickers och skruvar lite stolt på sig. Alla kommer från Grunden media i Göteborg, en arbetsplats för intellektuellt funktionshindrade, och de har just färdigställt sin andra film.
Precis som i första filmen, Klick - med eller utan strumpor, har de gjort det mesta arbetet själva. Filmaren Jonas Myrstrand och några andra filmarbetare har hjälpt till med regi och klippning.
- Vi har filmat under ett helt år och det har varit en fantastisk tid, säger Jonas Myrstrand. Det är ett underbart gäng.
Filmen om Klickers är en halvtimmes dokumentär fylld med glädje och gråt. Grundengänget berättar öppenhjärtigt och rakt på sak om självmordsförsök och sexuella övergrepp, om stomipåsar, onani och mötet med rapparen Ken. Och de pratar om varandra. I en scen faller Mats Andrén i gråt när han berättar om sin fru Jane Gharbi, som sitter intill i soffan.
- Det känns lite pinsamt att se sig själv sådär. Men jag har alltid haft lätt för att gråta.
Jane Gharbi ler mot sin man och säger att hon ibland tycker att filmen kommer nästan för nära.
- Vi får se hur folk reagerar. Det är viktigt att vi också kan visa våra känslor.
Flera gånger i filmen sitter Mats Andrén med telefonen klistrad mot örat. Som bandets manager försöker han ragga spelningar åt gänget. Han prövar med Hultsfredsfestivalen men det går inget vidare.
- Vi hade en konsert i Sandviken i somras, sedan har det inte blivit så mycket. Kanske får vi spela på Finlandsbåten i mars. De skulle ringa tillbaka, berättar Mats.
Tommy Matthiasson sjunger och rappar i Klickers. Tillsammans med Robert Borgwall spelade han på sommarens Göteborgskalas inför storpublik på Frihamspiren. De öppnade för rapparen Ken Ring.
- Nervöst var det, skrattar Robert.
Fast det håller Tommy inte med om.
- Nej, jag var så fokuserad. Men visst var det ett lyft att spela inför så många männi-skor. Musiken är min grej och jag blev lite chockad över att Ken var där. Han är ju en gammal idol.
Tommy Matthiasson gillar film också, speciellt den om Klickers. Även om han skulle vilja klippa bort en del av sina kommentarer.
- Men kameran älskar ju när man gör bort sig, säger han och ler.
