Så förstördes våra tänder

Faktum är att förfallet började redan för 13000 år sedan i samband med jordbrukets uppkomst i vår del av världen.

Innan dess, när alla människor var jägare och samlare, var det nästan bara mycket gamla människor som hade hål i tänderna. Det framgår av undersökningar av kranier från olika stenålderskulturer.

Men när människorna började äta stora mängder växtföda med mycket kolhydrater – föda baserad på de olika sädesslagen – förändrades allt. Kolhydrater är en form av socker och socker är den överlägset främsta orsaken till tandröta.

Vid en forskningskonferens i USA om våra tänders historia presenterades nyligen data som visar att nästan tio procent av de första jordbrukarna hade hål i tänderna. Det kan låta rätt lite, men var ändå en drastisk ökning jämfört med tidigare.

Hårdtuggade rötter

Forskarna, vars rön beskrivs i tidskriften Science, påpekar att stora mängder kolhydrater inte är något våra käkar är byggda för. Under vår långa förhistoria anpassades vi för en diet på nötter, rötter, frukt och kött – hårdtuggad, grov föda.

Käkarna fick jobba hårt men tänderna slapp att utsättas för bakterier i och med att dieten var sockerfattig.

Kolhydraterna försämrade läget. Men forskarna framhåller samtidigt att tandhälsan ändå var relativt god under lång tid.

Ett stort antal egyptiska kranier från 1300-talet före Kristus visar att förvånansvärt få av människorna på den tiden hade karies – kanske som ett resultat av att deras föda var fiberrik och innehöll gruskorn som i praktiken kontinuerligt slipade tänderna. Slipningen nötte ner tänderna men rensade dem också från bakterier.

Ruttnande tänder

Även i Europa var människornas tänder hyfsat friska vid den här tiden. Men allt skulle snart förändras. På 300-talet före Kristus förde Alexander den store med sig socker till Grekland. Efter det blev det vanligare med karies, först i det grekiska området, och senare i hela det romerska riket.

Tandhälsan försämrades sedan successivt över hela kontinenten. Under medeltiden var tandröta vanligt i de flesta länder i Europa.

Fast det största förfallet kom på 1800-talet, när sockerimporten från plantagerna i Västindien var som störst. Under den senare delen av århundradet blev priserna så låga att sockret blev tillgängligt för alla samhällsskikt.

Inkomsterna från sockret var en viktig bidragande orsak till den industriella revolutionen. Levnadsstandarden steg och livslängden ökade – men den enorma sockerkonsumtionen ledde till att européernas tänder bokstavligen ruttnade.

Trängre käkar

Den brittiske arkeologen Simon Hillson, som undersökt kranier från 1800-talets London säger att människornas tänder var "helt förfärliga".

På den vägen har det fortsatt. Raffinerat socker är det farligaste som finns för tänderna eftersom det gör saliven surare, vilket löser upp emaljen. I mitten av 1900-talet hade 50 till 90 procent av människorna i Europa och USA tandröta. I dag, med tandtråd, bättre tandbortstning och fluortillsatser, är läget något bättre, men i jämförelse med våra förfäder på stenåldern har vi fortfarande usla tänder.

Vi har också fått trängre käkar eftersom deras tillväxt hämmas under barndomen. Vår diet består i dag av extremt lättuggad föda. Käkarna får helt enkelt för lite att göra och för lite stimulans. Resultatet blir att tänderna inte får plats.

Vi skulle med andra ord behöva ändra vår diet för att bättre passa våra stenålderständer. Under större delen av vår evolutionära historia fanns det varken läskedrycker eller lättuggad föda. Våra tänder saknar följaktligen försvarsmekanismer mot sådana produkter.