Rytel utforskar dubbelmoralen

ANNONS
|

Hon lyfter gärna fram företeelser andra talar tyst om: Abort. Gravida kvinnor med tvångstankar. Infertila män. Otrohet. Kåthet, discodans och djur i oroande kombinationer. I filmen Då tar jag din katt (2002) utför hon sexuella handlingar inför en katt.

– Många tyckte att filmen var äcklig och provocerande, inte minst eftersom jag iscensatte en kyss mellan mig och katten, där den slickar min tunga, berättar Joanna Rytel.

Själv ville hon utforska dubbelmoralen i att vi gärna gullar med våra husdjur, använder dem som sällskap, tröst, ibland som surrogat för barn. Samtidigt förväntas de veta sin plats och vara underlägsna.

När vi ses på galleri Box på Kastellgatan är Joanna Rytel i sin flytvästsgula mössa färgstark, på gränsen till gräll, mot den kritvita väggen. Hon står omringad av fotografier, vars repetitiva mönster liknar dem i ett kalejdoskop.

ANNONS

Går du närmare framträder surrealistiska detaljer: babynappar. En kvartett gravidmagar guppande mot varandra. Bäbisfingrar i en rosa ring.

I rummet intill visas videoverk. Först The seal från 2011. Från 29 januari även nya filmen Me Seal, Baby. Den senare skildrar en kvinna – gestaltad av Joanna Rytel – besatt av att skaffa barn med en infertil man.

Kvinnan prövar en mängd mer eller mindre omoraliska tankar kring barnalstring, provrörsbefruktning, utbytbara män, svaga spermier, höggravida kvinnor och otrohet.

När hon väl blir gravid får hon tvångstankar om att fostret ska skadas av hennes kramper. För att döva ångesten inbillar hon sig att hon är en säl.

Vad inspirerade dig?

– Bilden av den gravida kvinnan gör mig så provocerad. Allt det där hon förväntas vara: moderlig. Omtänksam. Lugn. Jag tänkte att det vore sunt om man kunde förändra den.

Hur då?

– Otrohet är en tematik jag jobbar mycket med nu, och den går inte direkt ihop med bilden av moderlighet.

Kvinnan i filmen säger att hon skulle uppskatta fler höggravida otrogna kvinnor. Håller du med?

– Som gravid känner du dig många gånger oattraktiv: förstoppad, fläskig och pruttig. Då är det väl schysst att få vara het också.

ANNONS

Din frispråkiga konst har gett dig hatiska fiender på nätet. Hur hanterar du det?

– Jag och Gudrun Schyman står omnämnda i Breiviks manifest. På nätet hatas jag för att jag är feminist, främst av nassar. Jag vet att de som skriver på hatsajterna är idioter. Ändå kan jag bli lite smickrad. Deras hat är ett kvitto på att jag gjort något bra.

Du är råfeminist. Vad innebär det?

– Jag ser orättvisor så här snabbt, säger Joanna Rytel och knäpper eftertryckligt med fingret.

– Och sen försöker jag göra något åt dem.

Ålder: 38.

Familj: 3-årig dotter.

Bor: på hemlig ort (skyddad adress).

Inspiration: konstnären Kira Carpelan, med produktionsbolaget minmamma.

Bakgrund: För tio år sedan blev Joanna Rytel rikskändis när hon och Fia-Stina Sandlund ur konstnärsgruppen Unfucked pussy stormade scenen under en Fröken Sverige-final. De vecklade ut en banderoll med texten Gubbslem. Aktionen väckte uppmärksamhet och debatt. Resultatet blev att tävlingen lades ner.

– Sponsorerna tyckte att det blev pinsamt att synas i sammanhanget. Aktionen är fortfarande någonting jag är stolt över, säger Joanna Rytel.

Framtid: I vår reser Joanna Rytel till Prag för att lära sig att tillverka och animera marionettdockor. Detta eftersom hon i nästa filmprojekt ska kartlägga otrohet med hjälp avtvå otrogna höggravida marionettdockor.

ANNONS