Han är absolut inte bäst på isen och kan säkert vara en aning hämmad av de två skador som hållit honom borta från rinken i fyra veckor och tio matcher.
Men ni ska veta hur mycket, så oerhört mycket, som Joel Lundqvist betyder för det här laget.
Det räcker att lyssna på publiken (5 009 i Frölundaborg) redan vid presentationen för att inse hur saknad kaptenen har varit i det här slutspelet.
Tja, till och med Djurgårdens fans lägger vikt vid återkomsten och sjunger ramsor om "sämst i familjen" – och sämst i lundqvistska familjen räcker tydligen för att skrämma Djurgården rejält.
"Han visar redan i första bytet vad som gäller när du ska spela slutspelshockey i hans lag", berömmer coach Roger Rönnberg efteråt.
Jotack, vunnen tekning – och därefter smäller det stenhårt i sargen. Kapten Lundqvist skickar en spelare in i plexit och jublet är lika öronbedövande som om matchen är avgjord.
Och ni ska se när Joel intervjuas efter 5–2-segern.
Han skiner och strålar ungefär som om rehabiliteringen skett på Ringhals den senaste månaden. Där är väl där som kärnkraftverk fylls på?
ALLT SER FÖR övrigt ut att gå i supertempo den här kvartsfinalen – och det beror delvis på arenan. Frölundaborg har ofta den effekten.
Du sitter, eller står, så pass nära isen att du får svettstanken upp på läktaren. Adrenalinet rusar hos spelarna – och som publik är det omöjligt att inte ryckas med. Pontus Widerström slåss med Alexander Falk – och alla står upp. Frölunda tacklar elva gånger i första perioden och gästerna från Stockholm bara fem – och alla som sett de två inledande matcherna i kvartsfinalserien vet att det varit ungefär det omvända i statistiken.
Det är fysiskt, elakt och grinigt på massor av håll – och kanske är det inte den hockey som Frölunda ska spela för att slå ut Djurgården.
Våga lita på farten i stället. På det egna spelet.
Den höga pressen gör dessutom att Djurgården stressas till egna misstag, gång efter gång – och då är Frölunda obarmhärtigt vasst.
Det jobbet avgör den här matchen.
JAG HINNER FÖRRESTEN med en sväng till Angered Arena – och jag är övertygad om att det kommer att spelas Riksseriehockey där nån gång i framtiden. I kvalavslutningen visar Göteborg HC att laget absolut kan hålla jämna steg med Sundsvall.
Bygg vidare på den vetskapen.
TILL SIST: Klockan slår, klockan slår ... hur gör Djurgår'n fler mål? Jag är tveksam till att det blir så många fler i den här serien.
Lasse Johansson slår Mikael Tellqvist i keeperkampen alla dagar i veckan.
Plus
Domarhjälmkameran. Svår att uppleva när du ser matcherna live – men fantastisk hemma i tv-soffan. Känslan är att du själv är med på isen. Bra grepp, SHL!
Minus
Gnället. Nästa gång Lasse Johansson blir av med klubban kanske det är en idé att en spelare åker och ger honom den – i stället för att gnälla på domaren.