Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
fhckollage

Bild: Bildbyrån, Rylander

Rylander: Domarskandal? Nja, snarare kraftig miss.

Ishockey Domarskandal? Nja, snarare kraftig miss. Fast den här matchen ska Frölunda avgöra redan i andra perioden.

Hovet i den kungliga huvudstaden står skadade lagkaptenen Joel Lundqvist och ser på när Frölunda sent och rätt snöpligt förlorar mot Djurgården i den andra kvartsfinalen av sju möjliga.

Det är kvitterat – med hjälp av domarna, om du frågar mig.

Vi tar situationen i slutet av matchen, vid ställningen 1–1: Ryan Lasch får en tackling mot skallen, blir liggande. Elias Fälth och Mats Rosseli Olsen blir galna, slåss för sin poängkung – och det slutar märkligt nog med powerplay för Djurgården.

Domarna missar totalt Marcus Sörensens andra (!) checking to the head i matchen – och gissa vem som är med och spelar fram till det avgörande målet?

Domarna är bäst när de inte syns, när de verkar i det tysta.

Inte när de avgör matcher.

MEN HEMMALAGET spelar återigen riktigt bra i första perioden. Det är nästan så jag undrar om jag upplever kvartsfinal nummer ett igen, för matcherna påminner massor om varandra. Och Lasse Johansson, i mina ögon ligans bästa keeper, släpper bara ett enda mål på 20 minuters hemmapress. Då finns förstås chansen i alla matcher.

I andra perioden ser vi ett helt nytt Frölunda. Ett utskällt, ett beslutsamt, ett smart, ett tänt.

Eller rättare sagt: Ett vägvinnande.

Och det är så Frölunda måste spela – hela kvartsfinalserien. Den här matchen ska avgöras i period två.

Frölunda tacklas inte mest, laget vinner inte ens tekningarna. Men det finns spelare som Joey Crabb och Oliver Lauridsen – och jag tror att de älskar när det hettar till.

Det går aldrig överstyr, men det är gruff i stort sett efter varje avblåsning – och plötsligt finns en hårdhet som saknats hos Roger Rönnbergs tidigare göteborgska uppsättningar. Det bådar, trots förlusten, gott inför fortsättningen av SM-slutspelet.

DET FINNS FÖRRESTEN massor av biljetter kvar till söndagens match. Är det ståplatserna eller den begränsade sikten på sittplats som skrämmer fansen?

3 500 är hursomhelst inte värdigt en kvartsfinal, även om den spelas i lilla Frölundaborg.

DJURGÅRDEN HAR LIGANS mest sjungande fans, men den där kampsången i början av matchen? Den är nästan sämre än Lasse Johanssons favoritkamplåt, Masarnas speedwaysång av Svenne Rubins.

Däremot är hemmafansens fantasi riktigt bra. Egna texter till exempelvis Belinda Carlisles klassiska Heaven is a place on earth och Simon & Garfunkels filmsång Mrs Robinson – och den typen av sjungande hockeysupporterskap saknar jag i Göteborg.

Plus en publik som sätter press på domaren i precis varenda situation, oavsett om det handlar om snubbling, regelrätt tackling eller ful tjuvsmäll.

Applåd för det, Järnkaminerna.

TILL SIST: Det Frölunda saknar mest för tillfället är en back som vågar ta mer ansvar i uppspelen. Det är inte riktigt Christoffer Perssons roll.

Hur långt har Lukas Bengtsson kvar till spel?

Plus

Skadereserven. Det finns mer kapital att ta av i Frölunda – och den här förlusten kanske tvingar Joel Lundqvist och Lukas Bengtsson in i spel snabbare än tänkt?

Minus

J20. Frölundas framtid släpper in sju (!) mål på en enda period mot AIK. Förlorar med 3–10, slås ut. Hur kan det hända ett lag som vann topp 10-serien?

Mest läst