Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Skriver i jag-form. Den feministiska tänkaren och debattören Roxane Gay började som bloggare och skriver ofta sina essäer i förstaperson. Med samlingen Bad feminist slog hon igenom brett. Bild: Jay Grabiec

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Roxane Gays bok är ljusår från fettaktivism och peppiga budskap

Författaren och feministiska debattören Roxane Gay har skrivit en memoar över sin feta kropp och det trauma hon utsattes för som barn. Victoria Greve läser en bok som inte väjer för det allra skamligaste.

BIOGRAFI

Roxane Gay

Hunger – Historien om (min) kropp

Översättning: Emö Malmberg

Albert Bonniers förlag

En julidag sitter Roxane Gay tillsammans med sin pappa i ett rum tillsammans med andra kraftigt överviktiga personer och lyssnar på en föreläsning om konsekvenserna av en gastric bypass-operation. En smal kropp mot ständig näringsbrist och en magsäck stor som en tumme. Då väger hon 262 kilo. Siffran svindlar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Skribenten och samhällsdebattören Roxane Gay fick sitt stora genomslag med essäsamlingen Bad feminist för fyra år sedan, med texter om att gilla sexistisk rapmusik och regler för hur kvinnor ska behandla varandra i vänskapsrelationer. 2016 blev hon den första svarta kvinnan att skriva för Marvel, en spinoff på serien Black panther som nu är ett globalt biofenomen. Nu kommer hennes memoarer Hunger på svenska. Det är berättelsen om hur hon hamnade i det där väntrummet.

Kroppen, skriver Gay, skulle kunna betraktas som en brottsplats. Ett fruktansvärt trauma, som börjar med en brutal våldtäkt i skogen när författaren är tolv år gammal delar in tiden i ett före och ett efter. Att äta gränslöst blir överlevnadsstrategin. Roxane Gay vill göra kroppen motbjudande för män och därför skyddande. Hon bygger upp ett fort av fett, som blir ointagligt men också ett fängelse omöjligt att ta sig ur. Kroppen gör alltid ont och är obekväm. En vanlig olycka kan få livshotande konsekvenser.

LÄS MER: Roxane Gays texter vibrerar av feministiskt patos

Att Roxane Gays skrivarbana började i blogg och på de amerikanska nätmagasinen märks. Förstapersons-perspektivet som är så vanligt i den sortens publikationer, är genomgående. Nästan varje mening i Hunger börjar med ordet jag. Som en följd blir språket direkt, på gränsen till platt, men så förstår Gay också kraften i den personliga bekännelsen. Hon räds inte att kalla sig offer, istället för överlevare, och hymlar inte med att hon inte alls är tillfreds med sin vikt. Trots att hon vill kan hon inte bli av med den. Det är ljusår ifrån fettaktivism och peppiga budskap om att big is beautiful.

Jojo-bantaren Oprah Winfrey analyseras

Gay vrider och vänder på samhällets nojor och förakt för feta. Hur tjockas kroppar blir allmän egendom, och hur viktnedgång eller smalhet är social hårdvaluta. Hur närgånget bilderna av kändisarnas strandkroppar granskas och hur kroppsdelarna kategoriseras: apelsinlår, gäddhäng, bilringar, dubbelhakor, sidfläsk och kärlekshandtag.

LÄS MER: Oprah Winfrey ger ut kokbok

Jojobantaren Oprah Winfrey torgför idén om att det bor en smal kvinna inuti varje överviktig kvinnas kropp som är deras riktiga jag. Roxane Gay svarar: jag åt upp den där smala kvinnan och hon smakade utsökt men jag blev inte mätt. Traumat som ligger i botten försvinner inte.

Det är också i relation till den våldtäktsman hon aldrig kan släppa som boken är som starkast. I vuxen ålder söker hon upp förövarens jobbnummer och ringer till hans kontor. De sitter tysta i varsin ände av linjen. Där bränner skammen till på riktigt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.