Han har dukat upp ett vackert stilleben åt oss, med pastellfärgade Austinrosor, strax intill varmväxthuset. Lekfullt och kitschigt är det, ungefär som de bilder han brukar ha på sin hemsida och blogg. För Håkan är livet med rosorna en hobby som sysselsätter honom en stor del av fritiden. På det viset får han utlopp för sitt skönhetssinne och sin kreativitet. Han tycker själv att det är meditativt att arbeta med rosorna lite varje dag.
– Man pratar mycket om mindfulness, så kallad medveten närvaro i vardagen. Det får jag verkligen här i trädgården.
Han har lagt nyplockade rosor i vackra blåvita koppar. De ser ut som om de är gjorda av marsipan. Färgerna på just de här är rosa vitt, aprikos och ljust gult. Han har arrangerat dem runt kopparna på bordet, på ett tennfat och i en romantisk korg där ett fång rosor blandats med lila lavendel. Senare ska han ställa ut korgen med blommorna i trädgården, för fotograferingen.
I rabatterna runt huset blommar cirka 250 olika buskrosor i färger från mörkt rött, som är Håkans favorit just i år, till violett, olika pasteller och gult.
Vi släntrar bland rosorna och han visar mig den ena fantastiska rosen efter den andra. Jag böjer mig ner vid varje rosbuske för att insupa dofterna och Håkan försäkrar att han bara har rosor som doftar gudomligt.
– De flesta för automatiskt rosen till näsan, som du gör, när de ser en vacker ros. Tänk vad snopet om den inte luktar någonting, som de man får när man köper en bukett i kyldisken. Vackert att se på, men inga andra sinnen berörs. Rosor ska dofta!
Vi snirklar oss mellan rosorna, kommer förbi en vit tehybrid ’Sebastian Kneipp’, en rosa Austinros ’Abraham Darby’ och en röd ’Ingrid Bergman’. ’Royal Copenhagen’ som är gräddvit tar nästan andan ur mig för att den är så fulländat vacker och luktar så himmelskt. Honungsrosen Rosa Helenae ’Hybrida’ kastar sig obekymrat i gula kaskader upp för berget, strax bredvid ännu en rosa fylld Austinros, ’Geoff Hamilton’.
Över rosenbågen vid ingången till trädgården växer en enkel rosa klängros, ’American Pillar’. Den har inte börjat blomma ännu. Men om någon vecka blir det en rosa sky vid ingången, försäkrar Håkan.
Håkan och hans fru, som dog i cancer för sju år sedan, lät bygga huset 1994 när äldste sonen Edvin var ett år. När de skulle ge sig i kast med trädgården fanns det bara sprängsten. Det blev många lass jord och ett oräkneligt antal vändor till plantskolorna i trakten.
–Det är bra att på ett ungefär veta vad man vill ha för typ av rosor. Tänka efter lite vilka egenskaper man söker efter. Ska rosen blomma hela sommaren, remontera? Ska det vara en buskros, rabattros eller klängros? Ska rosen dofta gott, är den härdig i den zon jag bor? Gärna dessutom se dem innan man bestämmer sig, det är lättare att föreställa sig då hur det blir.
Vi sätter oss inomhus på glasverandan eller vinterrummet, som han kallar det. Det är här de rosor står som är särskilt känsliga och som han har burit ut från varmväxthuset. Son nummer två, Herman som är tio år sitter med oss. Herman hjälper gärna sin pappa med rosorna, när han har tid. Äldste sonen Edvin skulle bli trädgårdsmästare när han var liten, men har tröttnat.
– Tror att det är något helt annat nu, astronaut var det senaste jag hörde, säger Håkan.
Den allra första rosen i trädgården, var en buskros som fortfarande står kvar framför huset, ’Lichtkönigin Lucia’, en guldgul skönhet med ganska stark doft. Sedan har det blivit många fler.
Liksom de flesta andra gjorde han förstås en del felköp i början. Han köpte rosor som han har bytt ut för att de var för känsliga, inte tillräckligt härdiga, blev sjuka eller inte doftade. Dessutom planterade han tujor och ölandstok som efter några år förpassades ut ur trädgården igen och byttes ut mot fler rosor. Han har lärt sig rosodlandets konst med tiden, genom att försöka, misslyckas och försöka igen. Någon riktigt bra bok om rosor har han ännu inte hittat. Han skulle verkligen ha behövt en i början. Kanske skriver han den själv någon gång.
– De flesta böcker verkar vara skrivna av människor som inte själva odlar rosor, säger han.
Tio år tog det att få en rosenträdgård med enbart gammaldags doftande rosor. Fast han har lite annat också. Japanska körsbärsträd, magnolior, pelargoner, fuchsior och rosenmandel. Och så kryddväxter förstås, särskilt olika sorters timjan och lavendel, för att det är så vackert att blanda dem med rosorna. Därtill tusentals vårblommande lökväxter, narcisser och tulpaner. En hel del av dem driver han fram i varmväxthuset och sedan placerar han dem i krukor på glasverandan och gläds åt dem redan före säsongen. Ett bra sätt att förkorta vintern, tycker Håkan.
De fem känsligaste rosorna står i plastkrukor så att han lätt kan flytta dem mellan glasverandan och växthuset. I januari höjer han värmen från frostfritt till 15 grader och startar blomningen. I mars blommar de och då flyttar han dem till det inglasade uterummet.
– Hade de växt i ett varmt klimat skulle de ha blommat året om. Jag hjälper dem bara lite på traven, säger han med ett leende.
I krukorna finns ’Claude Monet’, ’Paul Cezanne’, ’Wisley’, ’Noble Anthony’, ’Glamis Castle’ och ’Souvenir de la Malmaison’. Och ’Evelyn’, som det tog den engelske rosenodlaren David Austin åtta år och 30 000 försök med fröer att få fram. David Austin har förädlat rosor i femtio år, och hans rosor är Håkan Gidestrands absoluta favoriter.
– Hans storhet är att han började korsa de gammaldags rosorna, som bara blommar på sommaren, med moderna rabattrosor, vilket gör att den gammaldags charmen är kvar med underbar doft, men de har också fått den långa blomningen.
Austinrosorna är bra på de flesta sätt, enligt Håkan. De är härdiga upp till zon tre och fyra och får sällan sjukdomar.
De senaste två åren har Håkan också ägnat sig en del åt de danska Renaissancerosorna, som är nästan lika fina som Austinrosorna. I trädgården finns bland andra Claire Renaissance, som ser gammaldags ut, doftar gott och blommar från midsommar till november.
Rosorna trivs om man, som Håkan, hela tiden plockar bort de överblommade blommorna och gödslar med blåkornfem till sex gånger varje säsong runt varje enskild buske.
– Det sägs att man ska odla rhododendron på västkusten för att det regnar mycket här och rosor på östkusten. Det håller jag inte med om. Rosor trivs mycket bra och de behöver ju mycket vatten. Fast i måttliga mängder förstås. Det kan inte regna en månad i streck och de ska helst bara få vatten runt rötterna. Hur det nu ska gå till. Det brukar heta att rosor ska ha torrt om huvudet och blött om fötterna.
Han hade tänkt en alldeles ny Austinros ’The Wedgewood Rose’, den här säsongen och beställde tio stycken, men de hann inte komma. I höst hoppas han kunna plantera dem innan frosten kommer. Då är det viktigt att de grävs ner djupt, cirka en halv meter brukar räcka. Håkan tycker att det är bra att plantera på hösten, då hinner rötterna etablera sig ordentligt under vintern. De växer bara det inte är för kallt.
– Det viktigaste är att ympstället är en bra bit under jord så att inte rosen fryser.
Hela trädgården är kringgärdad av stängsel, så att inte rådjuren kan komma in och glufsa i sig knopparna. Den spanska skogssnigeln däremot gillar inte rosor och tur är väl det. Bladlöss kan rosorna få men då är Håkan där med vattenslangen och sköljer bort dem. När de får mjöldagg behandlar han dem med Håkans specialblandning: en liter vatten, en halv deciliter såpa, en matsked bikarbonat och en matsked rödsprit. Vips försvinner mjöldaggen efter en eller ett par behandlingar.
På gräsmattan framför huset ligger minst tio fotbollar. Det syns att det finns ytterligare ett stort intresse i familjen. Ibland krockar dessa. För snart planerar Håkan att gräva fler rabatter för rosorna i trädgården och då försvinner en bit till av gräsmattan.
Yngste sonen protesterar:
– Inte mer nu, pappa!
Till saken hör att rosorna har taggar och att de gör sönder fotbollarna. Håkan är storkonsument av fotbollar för rosornas skull.
