Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Alexandra Zetterberg i Fåglarna.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    "Rollen är tuff att göra"

    Skådespelaren Alexandra Zetterberg och ensemblen i Fåglarna hyllas efter helgens premiär. Men själv undviker hon att läsa.

    Alexandra Zetterberg spelar Diane, en av tre personer som barrikaderar sig i det mörka dramat Fåglarna. Hon ger sin gestalt en magisk ensamhet, tycker GP:s recensent Tomas Forser som imponerades av helgens premiär på Göteborgs stadsteater.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    - Det känns helt fantastiskt. Det är femton år sedan jag var i Göteborg och känns kul att komma tillbaka och jobba med så fantastiska kollegor och regissör, säger Alexandra Zetterberg som dock inte har läst några recensioner än.

    - Vissa formuleringar sätter sig, även om de är positiva. Jag vill hålla mig blank ett tag till så kan jag läsa dem sedan. Men det är alltid roligt att höra att det har stått fint.

    Hur kommer det sig att du hållit dig borta från Göteborg så länge?

    - Dels har jag fött två barn, dels har jag jobbat på Unga Klara, Dramaten och med Peter Oskarson. Jag var i sex år på Backa och kommer ihåg att Eva Bergman sa att nu är det dags för dig att pröva vingarna. Hon var faktiskt på premiären nu så cirkeln slöts, för hon var min chef när jag var på Backa.

    Fåglarna av irländaren Conor McPherson bygger den amerikanske författaren Daphne du Mauriers novell, som också filmatiserats av Alfred Hitchcock. Pjäsen handlar om tre personer som är på flykt undan en katastrof och tvingas samman isolerade från omvärlden.

    - Rollen är ganska tuff att göra, det är en ensam människa. Det är tufft att ta tag i den ensamheten i sig själv, säger Alexandra Zetterberg.

    Hur hittar du den?

    - Dels genom situationen i pjäsen, dels tror jag att jag är född med den ensamheten. Man får titta inåt. Sedan har det hänt så mycket fruktansvärt i världen och pjäsen studsar tillbaka mot det.

    Ja, hur påverkas spelet av katastrofen i Japan?

    - Pjäsen handlar om det på ett sätt. Det är fåglar men handlar om en yttre katastrof. Ens egen dödsångest och krigsångest, alla de här sakerna blir tydligare när världen runt omkring är i kaos. Men pjäsen handlar också om människornas kaos. Det är det inre som är det hemska i pjäsen.

    När ni började repetera hade inte katastrofen inträffat. Har spelet blivit annorlunda efter det?

    - Ja, jag tror det har blivit djupare. Vi har pratat mycket om det. Det är 25 år sedan Tjernobyl smällde och på Folkteatern i Gävle, där jag jobbar, ska vi göra en pjäs om Tjernobyl. Det är på tiden att vi tänker på hur vi sköter om vår jord och varandra.

    Vad gör du efter Fåglarna?

    - Då ska vi först till Teaterbiennalen i Gävle. Jag var med i Birgitta Egerbladhs dansföreställning Kom ta min hand, som var den första att bli utvald till biennalen. Man väljer ut de tio bästa pjäserna. Så vi ska spela den i Gasklockorna i Gävle. Sedan ska jag göra lite tv och film och fortsätta jobba på Folkteatern i Gävle där jag har kontrakt ett litet tag till.

    Tv och film ... vad?

    - Jag ska vara med i den nya Johan Falk. Vi ska spela in nu till november men jag vet faktiskt inte när premiären är.

    Kommer det att dröja femton år till sedan innan du är tillbaka i Göteborg igen?

    - Nej, det hoppas jag verkligen inte. Jag trivs så himla bra i Göteborg och det är en fantastisk teater. Så bra stämning, en sådan glädje och ett sådant allvar, det finns inte på många teatrar. Det är en utmaning och jag hoppas verkligen att jag får komma tillbaka.

    Fåglarna spelas på Nya studion på Stadsteatern till 28 maj. Förutom Alexandra Zetterberg medverkar Nina Zanjani, Johan Gry och Mattias Nordkvist.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.