Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1
Robert Perišic | Vår man på fältet

Robert Perišic | Vår man på fältet

Robert Perišic lyckas i sin roman, Vår man på fältet, skriva en disciplinerad satirisk fantasi utan att bli självförtjust. Läs, skratta och gråt, skriver Ragnar Strömberg.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Roman

Robert Perišic

Vår man på fältet

Gavrilo

Översättning: Djordje Zarkovic

I En man utan land, essäsamlingen från 2005 (på svenska 2006) som blev hans sista bok och litterära testamente, förutspådde Kurt Vonnegut satirens död. Skälet var att den vardagliga verkligheten i USA efter 11 september berövat den genre han ägnat hela sitt skrivande liv åt, dess främsta verkningsmedel: överdriften. För hur, frågade sig Vonnegut, skulle någon kunna toppa en verklighet där rökförbud införts på Death Row – av omsorg om de dödsdömdas hälsa?!

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Men det finns hopp: Vår man på fältet av den kroatiske författaren Robert Perišic, i gnistrande spänstig översättning av Djordje Zarkovic, utgör ett lika konstnärligt briljant som kolsvart komiskt svar på Vonneguts förtvivlade fråga.

Scenrummet är det post-socialistiska Zagreb 2003 och har kriget i Irak som global fond. I centrum för denna historia står den forne rock’n’roll-frifräsaren Tin. Han gör karriär som ekonomijournalist på ett politiskt veckomagasin.

Ärren och skulden efter inbördeskrigets fasor skymtar tätt under den tygellösa spekulationsekonomins glittrande yta. Men för Tin och hans flickvän, skådespelerskan Sanja funkar det helt okej även om lägenheten de hyr i andra hand med sina mörka skåp luktar ”döda fastrar”.

Det vill säga tills Tin får idén att skicka sin kusin, oduglingen Boris, till Irak som krigskorrespondent utan att upplysa sin chef om släktskapet. För Boris, veteran från de etniska rensningarna i Bosnien, ger krig ordning och mening, medan fred är ett problem. Hans mail blir efter hand allt mer psykedeliska och Tin blir tvungen att skriva om dem så att de stärker veckomagasinets varumärke. För de tidigare statskontrollerade media är nu i händerna på intressen som skiter i att Saddams massförstörelsevapen är en fejk. De händelser som nu rullas upp hanterar Perišic med en samtidigt utflippad och ändå disciplinerad satirisk fantasi som aldrig ett ögonblick blir självförtjust.

I en intervju för Osservatorio Balcani e Caucaso säger Perišic att han skrev boken mellan 2003 och 2007.

Att romanen genom att följa sin inre logik förutspår finanskraschen 2008 har bidragit till det segertåg den gjort över hela världen, ”vilket är bra för boken men illa för oss alla.”

Kurt Vonnegut kunde inte ha sagt det bättre. Så läs, skratta, gråt, för den handlar också om oss.

Bild - 2
Mest läst