Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Vår egen bedömning är att problemet med klimatet är så allvarligt att utsläppen av växthusgaser behöver minska redan nu, skriver debattörerna. Bild: Arkivbild:Jan-Morten Bjørnbakk

Riskabelt att anta en för låg klimatkänslighet

Debatt Det är mycket svårt att uppskatta värdet på klimatkänsligheten. Det vore väldigt riskabelt att i ett sådant läge anta att klimatkänsligheten är väldigt låg när så mycket tyder på att den är betydligt högre. skriver Christian Azar och Henning Rodhe i en slutreplik.

På GP Debatt publicerades (1/2 2012) två repliker på vår artikel om huruvida klimathotet förvärrats de senaste fem till tio åren (publicerad den 29/1).

Representanter för Stockholmsinitiativet (SI) välkomnar vår artikel men menar att vi har fel när det gäller klimatkänsligheten, alltså hur mycket jordens medeltemperatur kommer att öka om vi fördubblar halten av koldioxid i atmosfären. Värdet på klimatkänsligheten är centralt: ett lågt värde skulle innebära att vi har gott om tid på oss, ett högt värde innebär att problemet är mer akut. Problemet är att det är mycket svårt att uppskatta värdet på klimatkänsligheten.

När jorden värms upp kan atmosfären hålla mer vattenånga, vilket förstärker den initiala, av koldioxiden orsakade uppvärmningen eftersom vattenånga också är en växthusgas. En högre temperatur leder vidare till att isar smälter och att snötäcket minskar, vilket också stärker uppvärmningen, eftersom jordens reflektion av solstrålning minskar. Även molnen kan förändras, och detta är den stora osäkerhetsfaktorn. Det är därför IPCC anger ett intervall inom vilken klimatkänsligheten troligen ligger (någonstans mellan 2 och 4,5 grader för en fördubbling av halten av koldioxid i atmosfären).

Väldigt riskabelt att anta en låg klimatkänslighet

För att ta fram det spannet har forskarsamhället använt sig av många olika metoder. Bland annat uppskattar man den klimatkänslighet som krävs för att jorden skulle komma in och ut ur istider och studerar hur jordens klimat svarar på vulkanutbrott. Det är svårt att förklara hur jordens temperatur kan variera med så mycket som fem grader (eller mer) mellan en istid och en icke-istid om klimatkänsligheten är så liten som en grad eller mindre.

Klimatkänsligheten skulle kunna vara lägre än två grader per koldioxidfördubbling. Men den skulle också kunna vara högre än 4,5 grader. Det handlar alltså om att fatta beslut under osäkerhet, där situationen kan vara både värre eller bättre än vad vi tror. Det vore väldigt riskabelt att i ett sådant läge anta att klimatkänsligheten är väldigt låg (nära en grad), när så mycket tyder på att den är betydligt högre.

SI skriver vidare att jorden inte blivit märkbart varmare under de senaste tio-femton åren. Påståendet framförs ofta av skeptiker till IPCC, och bygger på att temperaturen 2002-2010 varit någorlunda konstant. Men tittar man på perioden 1995-2010 får man en helt annan bild (temperaturen stiger då uppskattningsvis med 0,15 grader per decennium, den intresserade läsaren kan själv ladda ned temperaturdata från NASA, se http://data.giss.nasa.gov/gistemp/graphs_v3/)!

Måste se över längre tidsintervall

Eftersom det finns en betydande mängd brus i klimatsystemet, alltså variationer i temperaturen från år till år som beror på naturliga fluktuationer, kan man alltså få väldigt varierande resultat beroende på vilka ändpunkter man väljer i tidsserien. Det räcker således inte med att titta på så korta tidsserier som 10 år.

Man måste se på vad som händer över längre perioder för att uttala sig om vad som händer med klimatet. Det är först då man kan skönja de underliggande trenderna i temperaturen. Jordens medeltemperatur för perioden 2000-2010 ligger på cirka 0.2 grader över den nivå som rådde 1990-1999. Det är i grova drag den temperaturökning man kan förvänta sig till följd av de ökade halterna av växthusgaser, avkylande partiklar, tröghet i uppvärmningen som uppstår till följd av världshaven och en klimatkänslighet som ligger i IPCC:s intervall. Det kan också noteras att 9 av de 10 varmaste år som uppmätts ligger i det tjugoförsta århundradet.

Björn Källström tar vår artikel till utgångspunkt för en diskussion kring vad man bör göra åt utsläppen. Det är en annan fråga än den vi ville lyfta. (Vår artikel handlade primärt om vad vetenskapen säger och inte säger om några centrala indikatorer kring hur klimathotet ser ut – inte vad man bör göra åt problemet). Källströms hållning är att även om det råder en massa osäkerheter inom klimatvetenskapen så finns skäl att agera innan vi är mer säkra.

Vad världen bör göra åt problemet är en politisk fråga där värderingar och andra avvägningar måste komma in. Vår egen bedömning är att problemet är så allvarligt att utsläppen behöver minska redan nu. Ja, redan för 15 år sedan skrev vi en artikel i Science där vi argumenterade för att världen bör minska utsläppen av koldioxid med målsättning att stabilisera halterna av koldioxid i atmosfären i intervallet 350 – 400 ppm. Då låg halten på 360 ppm, i dag befinner vi oss på drygt 390 ppm och halten stiger med cirka två ppm per år.

Christian Azar

professor, Energi och miljö, Chalmers

Henning Rodhe

professor, kemisk meteorologi, Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet

Mest läst