I ett argt brev till GP skriver Marika Berndtson hur många olika saker som politikerna skulle behöva testa på för att förstå hennes situation. Att testa på att leva på försörjningsstöd i en vecka som några politiker i Sundsvall gör tycker hon inte alls känns bra .
– Det känns väldigt respektlöst mot personer som lever på det här varje dag. Det känns tramsigt för om en vecka kan de ändå gå tillbaka till sitt vanliga liv och behöver inte flytta, bo med två andra eller ärva kläder, säger hon.
Hon menar att det inte är inräknat hyra eller om något går sönder i bidragsexperimentet.
– Jag tror inte att det är rätt väg överhuvudtaget. Prata med folk som lever i den här situationen. Lev med någon i en månad och se hur det är. Att bara göra matlådor i en vecka, det är inte så verkligheten är.
Hans Forsberg, Centerpartiets ordförande i Sundsvall, är en av de politikerna som testar att leva på försörjningsstöd i en vecka. Han vill lyfta upp problemet på den politiska agendan.
– Jag gör inte detta för att förstå hur det är att leva på socialbidrag. Jag vill lyfta upp det på den politiska dagordningen. Folk glömmer av att det finns folk som lever på 129 kronor om dagen, säger han.
I Sundsvall kommun har de startat ett projekt som heter "KomiJobb". De har anställt ungefär 300 personer som lever på försörjningsstöd och ger dem jobb i ett år för att få en chans att rätta till sina liv. Planen är att de ska kunna anställa 600 personer.
– Man kan överleva på försörjningsstöd, men kommer ingen vart. Vi måste göra något åt det och det här är mitt förslag.
Marika Berndtson är tacksam över att få försörjningsstöd. I dag mår hon mycket bättre än för några år sedan då hon hade fem jobb samtidigt och gick in i väggen två gånger på ett halvår. Hon säger att hon har kommit en bra bit på vägen, men att det är långt kvar tills hon kan jobba igen. När räkningarna är betalda har hon 2000 kronor kvar till annat. Att spara är uteslutet då det enligt henne räknas som en inkomst hos socialen. Arbetsförmedlingen kan inte hjälpa till eftersom hon inte är berättigad till A-kassa och har en psykisk funktionsnedsättning. Marika Berndtson deltar i AR-steget som är en arbetslivsinriktad rehabilitering och drivs av Samordningsförbundet Göteborg Centrum.
– Jag hoppas på att kunna fortsätta vara med i programmet och hjälpa andra som är i min situation.
Marika Berndtsons brev till GP:
"Först borgaren som lajvade kvinnolön och nu ska Hans (C) lajva socialfall i en vecka. Sött, väldigt sött. Testa en månad, ett år eller varför inte 6 år? Lajva hur det är att inte ha råd att resa hem till din familj i grannkommunen, att inte få bo med din partner (då denna blir försörjningsskyldig), att inte ha råd med tandläkarbesök/huvudvärkstabletter/biobesök/bjuda tillbaks alla de där middagarna som dina vänner lagat. Lajva att tvingas skriva ännu ett vädjande brev till CSN om att du inte kan börja återbetala din skuld i år hellre, inte kunna få ta emot 100 kr i födelsedagspresent från dina morföräldrar då detta räknas som inkomst enligt socialen, inte kunna pensionsspara och istället få hem det orangea kuvertet som säger att tjoho, du kommer att ha lika lite i inkomst även efter att du pensionerats. Testa att ha trasiga fötter för att du inte har råd med inlägg eller träningsskor och nu måste rehab-träna i strumpläster. Testa att behöva lägga 653 kr varannan vecka på mediciner och lajva den planeringen det krävs för att få pengarna att räcka tills att Soc betalat ut retroaktivt. Testa att använda varje par endagslinser i en månad, eftersom du aldrig aldrig aldrig skulle ha råd med månadslinser. Lajva även den otroliga glädje du känner när dina vänner vill att du klipper deras hår för 50kr/en öl på krogen + en kram, eller när du ärver kläder från min mamma och syster och alltså kan gå på rebahgymmet i "nya" strumpor-linne-sportbh-tights istället för "den här ärvde jag från mitt ex, för sju år sedan"-tröjan. Glädjen över att den här månaden har du kunnat bidra med lika mycket mat till hushållet som de andra i kollektivet, eller lättnaden när du sparat undan tillräckligt för att ha råd med ett månadskort och därmed slipper planka (och ha ångest varje bussresa). Lajva känslan av att få gå på CSN-lån ett läsår och därmed känna dig rikast i hela världen. Lajva känslan av att kunna säga "jag betalar din med" och flytta över din kamrats yoghurtpaket till din kundkorg.That feeling. Min walk of shame har aldrig varit hem från ett fredagsragg, utan det är varje månad till socialkontoret. Varje månad. Sedan 2008. Och det ser inte heller ut att förändras den närmsta tiden, då AF inte längre har någon budget för arbetsträning. Men det är helt okej, för jag lajvar i alla fall inte med motiveringen "det är förmodligen mycket svårare än vad många tror.
Mvh
Marika Berndtson, arbetsrehabiliterande socialfall, Göteborg, Sverige."
