Det har hänt en del sedan Erik Axel Karlfeldts Svarte Rudolf såg ”svajiga karlar på Málagas vinstänkta redd”. Den sjaskiga hamnstaden med sexbutiker och tveksamma pensiones har transformerats till en blomstrande kulturstad med innovativa tapasbarer och sandstrand ända in i centrum. Málaga genomgår just nu en makeover som både återskapar det gamla och skapar nytt.

Jag har aldrig förstått varför så många turister väljer att inte besöka staden Málaga. Förra året landade och återvände 13 miljoner resenärer till flygplatsen. Man landar, sedan vidare mot Torremolinos, Marbella, Fuengirola eller Nerja. Eller till andra delar av Andalusien.

Vi som besöker Málaga gång på gång på gång får å andra sidan göra det utan att trängas med and­ra turister och staden behåller sin känsla av att vara Spanien på riktigt.

Det kaotiska restaurangbesöket

Som att äta söndagslunch på El Tintero (Playa del Dedo) längst i öster till exempel. En vacker dag fylls restaurangen med 1 200 gäster. Ingen meny, bara ett 20-tal kypare som skriker, vrålar och sjunger namnen på de rätter de bär ut. Gästerna viftar eller skriker tillbaka för att få bläckfisk, räkor, lax, musslor eller vad som råkar passera. När man är klar räknas antalet tallrikar och formen på tallriken, de ovala är dyrare. En fullständigt kaotisk upplevelse som inte ger något utrymme för en romantisk middag. Det känns mer som att gå på en fotbollsmatch.

Vilket man naturligtvis också kan passa på att göra. Numera shejkägda Málaga CF spelar i högsta ligan och arenan La Rosaleda är lagom stor. Den nye ägaren har köpt ett nästan helt nytt lag som redan har tagit plats i Champions League. Fansen kallas Boquerones, efter en lokal fisk som finns på alla restauranger. Biljetter kan köpas på plats om inte något av storlagen gästar stadion.

På söndagar är de flesta malagueños ute och vandrar, träffas, badar, går ut med hunden eller äter på någon av de hundratals krogar som kantar strandpromenaden. Även här, trots den vackra stranden, lyser turisterna med sin frånvaro.

Efter mer än en timmes promenad från El Palo, via Pedregalejo till Malagueta, kommer man in till centrum.

Ville bli huvudstad

Under några år satsade Málaga stora resurser för att bli europeisk kulturhuvudstad 2016. Ett av resultaten är öppnandet av hamnområdet och skapandet av Muelle Uno, Pir 1, med butiker, kaféer och restauranger i den förut stängda hamnen. En gigantisk succé, på helgerna besöks området av tusentals människor och piren har förstorat centrum. Men besvikna malagueños fick se sig blåsta på rollen som kulturhuvudstad 2016, det blev i stället baskiska San Sebastián.

Min vän Sergio, som bor mitt i Málaga, menar att det spelar mindre roll. Málaga är redan en kultur­stad. För här finns Picassomuseet, ett nyöppnat Thyssen konstmuseum med baronessans privata samling som grund, ett modernt museum, ett CAC av hög internationell klass, ett antal gallerier och ett 20-tal mindre museer (bland andra dockmuseum, glasmuseum, flamencomuseum, vinmuseum och ett museum för interaktiv musik).

En personlig favorit är Museo ­Automovilístico. Förra året öppnade det fantastiska bilmuseet med ett hundratal bilar, alla ägda av portugisen João Magalhaes. I en före detta tobaksfabrik på 6 000 kvadratmeter visas bilen mer som konstverk än som transportfordon (museet innehåller även en specialsamling av hattar, även dessa mer som konstverk). John Lennons flowerpower-Rolls Royce, James Deans Porsche och ett antal specialdesignade bilar blandas med folkbilar som Fuldamobilen, Ägget.

Folk som gillar fest

När det gäller musik, film och teater är utbudet minst lika imponerande. Teatro Cervantes, Teatro Echegaray och Teatro Cánovas varvar teater, flamenco, jazz, pop och musikaler med klassisk musik och är alltid så gott som fullsatta. Några nya rockklubbar har också öppnats (se faktaruta).

Folket här älskar att gå ut och uppleva kultur i alla dess former. Och som om det inte räckte så tar man alla chanser att ha fiestor och parader på gatorna. Ferian i juli är en av de häftigaste i Andalusien och påskfirandet pågår i en vecka.

Vissa fantastiska platser, som konsertlokalen Sala Maria Christina (Calle Marques de Valdecanas 2) med den bästa akustiken i Andalusien där delar av stadens symfoniorkester uppträder i ett vackert renoverat före detta kloster, är en hemlighet till och med för turistinformationen.

Och man älskar att prata, mycket och högljutt. Det är ingen stad för den som vill vandra runt i tystnad. En tapasrunda runt lunchtid i de trånga gränderna kräver tåliga öron.

Satsa på helgen

Jag brukar rekommendera vänner att försöka pricka in en helg under besöket i Málaga. En fredags- eller lördagskväll, eller snarare natt, översvämmas centrala staden av tapasbesökare. Vissa hål i väggen-barer har bara öppet på lördag och vissa torg är så fulla på helgen att det är svårt att ta sig fram. Och som i många andra spanska städer så är det på tapasbarerna som den spännande och innovativa matkulturen skapas och utvecklas. Bara några tips i mängden: Madeinterranea, Gorki, La Plaza, Vino Mio, La Rebana, El Orellana, El Trillo, Gibralfaro och La Quitapenas.

Ett favoritställe, som kräver lite planering, är El Tapeo de Cervantes, nära teatern. Argentinska familjen Spatz driver en minimal krog med sex små bord och serverar tapas och vin av allra högsta klass till rimliga priser. Men det trånga utrymmet kräver att man är där i god tid (obekräftade rykten säger att Mikael Wiehe har krogen som stamställe).

Ett antal barer kantar torget och i en annan hörna ligger svenskägda gourmetkrogen Citron med separat tapasbar tvärs över gatan. Och just här börjar de turistiska sevärdheterna pressa på från alla håll. Här ligger legendariska krogen El Pimpi med bilder på så gott som alla lokala och internationella kändisar man kan tänka sig (huvudnumret är hemma­sonen Antonio Banderas som även signerat en vintunna)

Pablos stad

Den andre store hemmasonen har sitt museum vägg i vägg med El Pimpi – Picassomuseet som sedan starten skapat sig ett internationellt gott rykte, framförallt för sina temporära utställningar. Framför museet ligger utgrävningarna runt fortet Alcazaba, i sin tur vägg i vägg med vackert nyrenoverade biografen Albéniz.

Shoppingströget Marqués de Larios, med mängder av skobutiker av hög klass och det vanliga utbudet av Zara, HM, Mango och andra mode­butiker, och fortsättningen Calle Granada är numera gå­gator.

Fast lite av sunkigheten finns faktiskt kvar i kvarteren närmast hamnen. För den som gillar lite dekadens och sjaskighet gäller det dock att snabba på. Snart är även det borta. En makeover är en make­over. På gott och ont.