När solens första strålar glider över Devil’s Peak är vandrarna redan på väg upp för bergstoppen Lion’s Head och staden som legat och slumrat vid bukten invid Taffelbergets fot sveps in i det rosa morgonljuset.

Ute till havs avtecknar sig Robben Island – fängelseön dit apartheidregimen skickade obekväma politiska aktivister. En av dem, Nelson Mandela, blev 1994 det demokratiska Sydafrikas förste president. Fängelset är i dag ett museum och ett spännande avstamp rakt in i landets nutidshistoria.

Kapstaden är en smältdegel av kulturer. Här lever de stora världsreligionerna sida vid sida och flera invandrargrupper har satt sin prägel på restauranger och delikatessbutiker. Invånarna beskriver gärna sin stad som Sydafrikas liberala hörn och det stämmer lika bra historiskt som i dag.

Gaykulturen har ett starkt fäste här. Stadsdelen Waterkant är centralpunkt för gaypubliken och årets största fest är Mother City Queer Party – ett oförglömligt, glittrande kostymparty som nu är inne på sitt nittonde år. Kapstaden har självklart en egen Pride festival, och filmfestivalen Out in Africa är nästan jämngammal med demokratin.

Men detta är också en plats där trender kan svepa förbi som dagsländor, utan en chans att överleva vintern. Och det är långt ifrån säkert att favorithaket är kvar vid nästa besök. Det är en del av charmen – det går liksom aldrig att tröttna på utbudet.

Kapstadsklimatet är gynnsamt för kaféerna dit folk går för att träffas, läsa tidningen och äta frukost. Och nu har även kafferosterierna etablerat sig på allvar.

– Det finns ett 30-tal rosterier i stan och folk älskar verkligen sitt kaffe här, säger Khanyiso Dumisana, barista och kafferostare på Bean There mitt i city.

Här serveras bara kaffe från den afrikanska kontinenten och bönorna kommer från odlare i Tanzania, Etiopien, Rwanda och Burundi.

– Allt är fair trade-kaffe. Ägarna reser runt och hälsar på hos leverantörerna och bönorna köps direkt från bönderna. Själv föredrar jag kaffe från Tanzania, det har en nötaktig sötma och ett stänk av choklad, säger Khanyiso Dumisana och laddar espressobryggaren för en ny kopp.

I taket hänger en gammal cykel som dekoration. Cykeln har tillhört en av kaffebönderna i Etiopien men han har nu fått en ny, och den gamla har blivit en del av kaféets inredning.

Schysta handelsvillkor, lokalodlat och ekologiskt har blivit den unga urbana medelklassens livsstil. Kapstaden ligger långt framme i miljötänkandet jämfört med resten av landet, och är utsedd till World Design Capital 2014. Old Biscuit Mill, ett marknadsområde i stadsdelen Woodstock, har blivit en vimmelplats där designers, fotografer, konstnärer och hantverkare möts. På lördagar lockar även den välsmakande Neighbourgoods Market. Här säljs allt från ostar och närodlade grönsaker till pesto, blommor och hemgjord saft.

Neighbourgoods Market har blivit så populär att liknande marknader har växt upp lite varstans på Kaphalvön. På torsdagar kan man exempelvis gå till St George’s Mall i city där lokala producenter dukar fram sina matbord lagom till lunchdags.

Detta är en sida av Kapstaden. Men det finns många fler. Och för en djupare förståelse för landets historia och nutid måste turen gå till kåkstäderna, the townships. Kåkstädernas lappade skjul och små tegelhus breder ut sig på Kapstadens östra sida, där apart­heidregimen förvisade den svarta befolkningen att bo. Majoriteten av dem har stannat kvar, somliga för att de inte har något val av ekonomiska skäl, andra för att de inte kan tänka sig att lämna kulturen och livet här ute.

Townshipturism kritiseras ibland för att vara slumturism – rika besökare som tittar på hur de fattiga lever. Men så ser inte de lokala turistarrangörerna i Kapstadens största kåkstad, Khayelitsha, på saken.

– Vi vill att turisterna ska komma hit och lära känna vår del av staden. De flesta stannar ett par nätter och när de åker härifrån har de lärt sig en massa nya saker, säger Mpho Lekau.

Hon är dotter till en av pionjärerna bakom townshipturismen, Thope Lekau, som öppnade sitt bed & breakfast Kopanong i Khayelitsha för mer än tolv år sedan. Kopanong drivs i dag av mor och dotter.

– Vi skräddarsyr alla besök. Somliga gäster är intresserade av musik, andra vill se fotboll, gå i kyrkan eller besöka hantverkare. Sedan har vi de som kommer för att arbeta som volontärer och då kan vi hjälpa till att hitta en bra organisation.

Sammanlagt finns i dag ett tiotal bed & breakfast utspridda över de olika kåkstäderna och Mpho Lekau tycker att efterfrågan hela tiden ökar.

– Många gäster säger att Kapstaden liknar städerna i Europa. Men det här är något helt annorlunda. Vi vill visa turisterna att kåkstäderna inte bara är fattigdom, här kan de få vällagad mat och bra service, säger hon.