Har du flugit från Vanda, Helsingfors internationella flygplats, på senare tid? Den har genomgått en designuppryckning som du i så fall kanske lagt märke till.

Nej, det är inte utsmyckning, skyltprogram eller nya fräcka designbutiker det handlar om. Man har i stället lagt stor kraft på att designa alla resenärers främsta flygplatsgissel – säkerhetskontrollen.

– Flygplatsen byggdes 1952, men växer kraftigt sedan några år och har nu 18 miljoner passagerare om året. Nu har man lagt ner stort jobb på att designa säkerhetskontrollerna så att de flyter på snabbare. Men det är ju alltid jobbigt att bli grans­kad där så en del av designarbetet har gått ut på att få personalen att le mer och ge glad och bra service, berättar Milla Visuri, turistchef på World Design Capital Helsinki 2012.

Andra designinslag med praktisk funktion på Vanda är satsningen på ett nytt behagligt sittområde med en samling stolar ritade av 15 olika finska möbeldesigners. Vilsamt och vackert på samma gång – design som redskap för en bättre vardag.

Kaj Franck (1911–1989) är ett av de allra främsta namnen inom finsk designhistoria. Massor av svenskar äger föremål som han designat, då han låg bakom många av glastillverkaren Iitallas och porslinstillverkaren Arabias produkter. ”Föremålen ska inte charma oss utan tjäna oss”, var hans mantra, något som sätter tydliga spår inom finsk design på alla områden – tänk exempelvis på Fiskars berömda saxar och andra köksredskap.

– Bra design behöver inte vara fin utan funktionell, praktisk, hållbar och passa många. Under designhuvudstadsåret fokuserar vi mycket mer på Helsingfors framtid än på designlegender som Alvar Aalto. Hur ska huvudstaden se ut om tio år? säger Milla Visuri.

Organisatörerna av designhuvudstadsåret fick in över 1 400 projektförslag och valde ut 300 som ingår i årets satsning. Precis som i de tidigare World Design Capital-städerna – Söul och Turin och den kommande år 2014, Kapstaden – ligger fokus på designens allmänna påverkan på stadsmiljö, ekonomi och invånare.

För den välkända designbutiken Artek på Esplanaden i centrala Helsingfors har designhuvudstadsåret därför gjort varken från eller till.

– Nej, vi har arbetat länge för att bygga upp finsk designs goda rykte och vi fortsätter i samma anda. Möjligen kommer det in lite fler turister i butiken i år, säger butikschefen Annele Lagerroos, där hon står omgiven av Alvar Aaltomöbler.

En av dessa är den klassiska, enkla, praktiska pallen Stool 60, som Aalto ritade i början av 1930-talet och som numera kostar 140 euro styck. I dag har den förnyats en aning – sitsen går att få i en rad klara färger. Men i grunden är den densamma som då, med tre eller fyra ben i ångböjt björkträ.

– Allt trä som används i pallen har växt i Finland, de måste fällas under en viss del av året för att bli bra och hantverksskickligheten vid tillverkningen är fortfarande mycket hög. Hittills har pallen sålts i åtta miljoner exemplar och precis som många andra av Aaltos möbler aldrig tagits ur produktion.

Ett intressant exempel på hur design kan användas för att berika vardagen finns en kvarts resa åt nordöst med 6:ans spårvagn. Vi kliver på framför den vackra Centralstationen, ritad av Eliel Saarinen i en blandning av nationalromantik och jugendstil. Gå gärna in och titta på den vackra vänthallen, långt mer smäcker än den bastanta utsidan med sitt torn och de fyra välkända jordglobslyftande jättarna flankerande ingången. Den som tycker om jugend och funkis har överhuvudtaget mycket att hämta bland Helsingfors byggnader.

6:ans ändhållplats ligger intill Arabiafabriken, som fortfarande producerar keramik. Namnet Arabia är äldre än fabriken och lär komma av att Helsingforsborna tyckte området låg så långt bort, precis som det avlägsna Arabien. I dag har staden sedan länge vuxit ut hit och sedan några år tillbaka finns ett modernt bostadsområde mellan fabriksbyggnaden och vattnet.

Området har med sin offentliga konst och sina designaffärer blivit en magnet på framför allt japanska turister som älskar den rena funktionella finska formen, som med sitt sätt att aldrig försöka vara insmickrande har mycket gemensamt med japanskt formtänkande.

Till designåret har det tagits fram en gratis guide till områdets ambitiösa konstsatsningar.

I Arabiaområdet har man återgått till traditionen med en gemensam bastu i varje flerfamiljshus i stället för en i varje lägenhet, vilket numera annars är det vanliga. Markku Hakuris fågelbo i metall och betong högt upp på en av fasaderna avslöjar det husets gemensamhetsbastu med finfin utsikt.

På en innergård hittar vi Ökenvind, en vacker klarröd stålskulptur som tillfört gården spänning och dessutom en utmärkt leklabyrint. Elina Aaltos 66 kvadratmeter stora ”nästan flygande matta” skapad av mosaik i stället för ull är en annan höjdare, liksom japanska Chiaki Kobinatas lena svarta granitskulptur som inbjuder till beröring. Nära en av spårvagnshållplatserna gömmer sig 82 bronsfåglar på en klippvägg.

Först ser man dem knappt, men tittar man närmare ser man att de är avbildningar av alla fågelarter som häckar i viken nedanför. Platsen som en gång var galgbacke har blivit en behaglig konstupplevelse för alla som väntar på spårvagnen. Som sagt – design som redskap för en bättre vardag.