Det är en blåsig dag. Hållöfärjan kränger och gungar men fiskarsönerna Bengt Wall och Kjell Johansson står stadigt, vana vid att ha ett oroligt hav under fötterna. Bakom oss ligger Smögens norra hamn och föröver närmar sig Hållö. Öns landmärke, det rödvita fyrtornet, avtecknar sig mot en mörkgrå himmel.

– För mig står fyren för trygghet och stabilitet. Som barn somnade jag till fyrblänket och fortfarande när jag kommer över bron och ser ljuset känns det tryggt, säger Kjell.

Han och Bengt är uppvuxna i Smögen och medlemmar i föreningen Hållö Fyr. I dag ska de ge en grupp besökare en guidning i fyren, någonting de gör regelbundet under sommarhalvåret.

Förra året lockade Hållö fyr över femtusen besökare och just fyrar tycks fascinera oss. Kombinationen av suggestiv historia, särpräglad arkitektur och tekniska detaljer gör det lätt att nörda ner sig i lysvidder och lanternindesigner. Dessutom är fyrarna oftast vackert belägna utmed Sveriges kuster och ett besök kan kompletteras med havsbad och kaffetermos på klipporna.

Fast inte i dag. När vi kliver iland på Hållö blåser det friskt, över himlen driver skikt av stålgrå moln och vinden piskar upp yviga bränningar. Bengt och Kjell möter upp gruppen som väntar vid bryggan och vi traskar iväg över de grå hällarna.

Snart når vi fyren. Tjugo meter hög, byggd i stadig granit år 1842, står den orubblig och tyst på öns högsta punkt. De frusna deltagarna kliver in bottenplanet och får äntligen skydd från blåsten. Kjell kliver upp i spiraltrappan och börjar berätta: om olika lampor, om knallskott och mistlurar som varnade i dåligt väder och om kärlekssagan mellan Evert Taubes föräldrar, i vilken Hållös fyrmästare hade ett finger med i spelet.

Den svartmålade trappans 55 steg leder oss till ett trångt rum med kompakta vitmålade väggar i stål, där personalen arbetade. Efter ännu en smal trappa når vi lanterninen, ett cirkelformat glasrum i fransk stil som rymmer fyrens vakande öga. Förr roterade lampan och gav ett svepande ljus. I dag blinkar i stället LED-lampor var tolfte sekund, nattetid.

– Men jag kan nog få den att lysa nu, säger Bengt, tar av sig jackan och sveper den över lampan.

Strax känner fotocellerna av att det blivit mörkt. Vi väntar, räknar sekunder och plötsligt blinkar fyren till.

Utanför glasrutorna viner vinden och när man ser ut över Hållös karga landskap vandrar tankarna iväg. Vilka hemligheter ruvar fyren på? Hur var livet som fyrvaktare här under mörka dimmiga nätter, när lodet som drev lampans rotation skulle dras upp och knallskott avfyras var femte minut för att varna sjöfararna?

– Fyren skulle ständigt passas. Det var nästan dödsstraff på att låta lågan slockna, säger Bengt

.

I dag är fyren automatiserad och lanterninen används ofta i särskilt festliga sammanhang: vigslar.

– Det är jättepopulärt. En gång var det en brudgum som ville övernatta här i fyren, jag vet inte hur många tusenlappar han erbjöd mig för att jag skulle göra ett undantag. Men jag fick ju säga nej, skrattar Bengt.

Och så finns Hållö kapell som stod klart 2009. Det gamla maskinrummet utanför fyren har byggts om till ett populärt kapell och vandrarhemmet, som ryms i den gamla radiopejlstationen, är ofta fullbelagt av bröllopsgäster.

Efter guidningen vandrar vi söderut på ön i sällskap med besökaren Elisabeth Dudal, som vill se en av de många jättegrytorna. Här skiftar landskapet karaktär. De släta rödfärgade granithällarna påminner om ett ökenlandskap. Medan Elisabeth klättrar över klippblocken berättar hon att hela familjen är fyrentusiaster.

– Vi har åkt runt mycket i skärgården och blivit intresserade. Senast besökte vi Ursholmens fyr, den borde ni se!

Vid bryggan har gruppen återvänt till sin båt Soten och sitter hopträngda i salongen med urdruckna kaffekoppar framför sig. På tv-skärmar visas bilder från en fjärrstyrd undervattens­kamera som just nu rör sig i vattnet under båten. Skärmen fylls av blått, turkost och rött och marinbiolog Christin Appelqvist berättar om algerna och vattenväxterna.

– Ser ni hur musslorna stänger sig? Vi kom nog för nära, säger hon.

Christin äger Soten ihop med sin man Göran Hahne, som just nu fjärrstyr undervattens­farkosten. Att använda den här tekniken i samband med turism är de, vad de vet, ensamma i världen om. Turen kombinerar de gärna med en fyrguidning, som i dag. Det blir en sorts kunskapsturism med både marinbiologi och kulturhistoria.

– Det passar mig eftersom jag är en riktig fyrnörd och medlem i Svenska fyrsällskapet. Det är en massa gamla lotsar och pensionärer och så jag, ler Christin.