– Första året vi var i gång, 2005, sålde vi 7 resor, förra året över 600. Så visst ligger det i tiden, säger Eva Kaijser hos researrangören Volontärresor.

Konkurrenten STA Travel vittnar om en årlig 20-procentig ökning av antalet sålda volontärresor de senaste åren.

Eva Kaijser fastnade själv för volontärarbete för tre år sedan, då hon åkte ner och arbetade som fransklärare i Senegal i sex veckor. Uppskattningsvis en femtedel av volontärerna är, i likhet med Eva Kaijser, personer över 35 med utbildning och arbetslivserfarenhet. Men lejonparten av resenärerna utgörs av unga människor i 20-årsåldern. Backpackerkulturen förefaller vara på väg ut, volontärresorna in.

Bra merit

– Att jobba som volontär är en otrolig upplevelse som förändrar hela ens världssyn. Dessutom är det en bra merit att ha i sitt CV, säger Eva Kaijser.

Malin Blomgren, tidigare ansvarig för ungdomsfrågor på Arbetsförmedlingen, bekräftar att volontärarbete uppskattas av arbetsgivare.

– Sociala ansvarsfrågor blir allt viktigare för många företag. Är man ung har man kanske inte så mycket annat i sitt CV, då är en volontärresa ett tecken på engagemang och ansvarskänsla som visar att det finns något att bygga vidare på, säger hon.

En livsstil

För Ronja Bäckström, 22, har volontärarbetet blivit en livsstil. Hon gjorde sin första volontärresa till Ghana i augusti 2008. Den skulle komma att följas av ännu en resa till Ghana i december 2009 och sedan vidare till Tanzania.

– Jag har alltid känt någon sorts dragning till Afrika. Dessutom kände jag att jag ville göra något för att hjälpa till, göra nytta. Men jag var feg och osäker och tvekade länge innan jag åkte, säger hon.

Bara ta emot

Ghana kändes som ett bra land att börja i, det är med afrikanska mått ett tryggt och säkert land och de allra flesta talar god engelska. För Ronja Bäckström var det kärlek vid första ögonkastet.

– Det tog någon månad att komma in i det, fatta var man var. Och man fick kämpa för att få jobba. De såg oss som sina gäster och ville inte låta oss göra tunga saker, som att bära vatten från floden. Jag tror att de aldrig hade sett vita kvinnor som arbetade på det sättet.

Hon tycker att många i landet ger så mycket av sig själva, att de ger allt de har.

– Det var svårt i början eftersom de är så fattiga. Men efterhand accepterade man att det bara var att ta emot och säga tack, säger hon.

Lärare och snickare

I Ghana arbetade Ronja Bäckström som lärare, i Tanzania som dagisfröken och amatörsnickare. Om arbetet lämnade några bestående intryck på lokalbefolkningen är svårbedömt.

– Det är klart att man gärna vill tro att det betydde något för barnen. Att man har inspirerat dem till någonting.

Men volontärarbete handlar inte bara om det, påpekar hon. Volontärarbetaren får mycket ut av det själv också, en inblick i ett helt annat liv. Att det förändrat henne, är Ronja Bäckström övertygad om.

– Jag uppskattar saker här hemma på ett helt annat sätt än tidigare. Wow, det kommer vatten ur kranen, ungefär. Och nu vet jag vad jag vill bli, jag vill plugga internationella relationer och mänskliga rättigheter. Och jag ska tillbaka till Afrika!