Bortåt 500 personer köade till invigningen av Mollösunds nya begivenhet: Sigurd Olssons speceri & diversebutik, med såväl inredning som lager bevarat i snart 50, ibland hundra år.

– Det var dottern Signe som stod i affären. När hennes far inte orkade driva verksamheten längre, låste hon bara dörren och lämnade allt, berättar Kerstin Hultgren, barnfödd i huset mittemot.

När Signe dog 2006 efterlämnade hon fyra hus (ett med butiken) och tre sjöbodar, vilka ärvdes av Allmänna arvsfonden. Föreningen Mollösunds museisektion, såg snabbt en möjlighet att ihop med Bohusläns museum och kommunen få skapa ett museum.

– Vi ansökte hos arvsfonden och fick ett glädjande besked. Vi fick huset och en del pengar till renovering, berättar Kristina Larsson, en av entusiasterna i butiken.

Lokalen hann förfalla rejält över åren och många av varorna är rengjorda och putsade. Men kaffekvarnen funkar fortfarande och till det malda kaffet finns glansiga dubbla påsar för aromens skull.

Den handvevade kassaapparaten National är intakt. Maxbeloppet är visserligen 99:99, men den spottar ut ett kvitto. Telefonnumret var 11 och kunden fick 3 procent i rabatt, på samma sätt som köptrohet belönades på Konsum.

Ju äldre besökare desto fler välbekanta varor, men även yngre kan förstå det fina med märkta bandyklubbor av trä i barnstorlek.

– Mollösund hade bandylag som var Orustmästare under 1950, berättar Ann-Sofie Bernhardsson, kassör i sektionen.

Avdelningen underkläder innehåller allt från linnen i charmeuse och nylon till underliga tjocka baddräkter i ett slags resår. Benkläderna i grisskärt når halvägs till knäna.

– Jag fick ett par i julklapp varje år. Jag öppnade det sist, minns Kerstin, som i dag är lite av ett levande uppslagsverk för de yngre.

Hon visar stolt en ålderdomlig tätningslist till fönster av ylle, som i dag bara går att köpa på nätet. Stormhättor användes av kvinnor med uppsatt hår, men även Silvia har haft på sig något liknande i modern tid.

Glycerinsprit med rosenvatten till händerna användes flitigt av fiskarpojkarna, när de försökte tvätta av sig fiskstanken inför dansen.

Lösa skjortkragar finns i många modeller liksom rutiga fattigmansladdor från Tretorn.

– Man kunde se de gamla gummorna hasa runt i dem hela sommaren, minns Kerstin och låter besökarna gissa vad en liten grunka kunde användas till.

Ingen kan ens gissa. Med hjälp av två metallkulor kunde man vässa sina slitna rakblad. De intorkade påsarna från Blå Band med chokladpudding och sparrissoppa är lättare att fatta.

En enda ostädad låda är kvar från Signe, fylld av snörstumpar och etiketter, saker som var bra att ha.

– Hon sparade på allt. Butiken var känd som ganska dyr och därför blev det mycket varor kvar. Det var tur, annars hade vi inte haft något att visa, säger Kerstin.