Det är mu mu både här och där på Pehr Hanssons bonnagård. Redan en timme innan det är dags för korna att hälsa solens strålar med en vårgalopp råmar de förväntansfullt och tycks lite upprymda där de står inne i ladugården.

De förstår nog att något är i görningen. Inte minst på grund av allt folk som går tipsrunda genom deras nystädade vinterbostad.

Åttaåriga Sofia Johansson från Fjärås står och funderar vid fråga 4. Vad ingår inte i omvårdnaden av en ko? Är det tandborstning, pälsklippning eller klövklippning?

– Jag tror att det är klövklippning, tänker hon högt.

Alla som lämnar in en ifylld tipskupong bjuds på mjölk och kanelbulle. Åtminstone de första 3 000. Det visar sig nämligen att antalet besökare på Svesgård trotsar alla kalkyler.

– I måndags hade lite över 1 000 personer anmält att de skulle komma på hemsidan, men här är över 4 000 i dag, säger Pehr Hansson.

Att åka på kosläpp, eller betessläpp som det också heter, håller på att utvecklas till en ny svensk tradition mellan påskäggen och midsommarstången. Många barnfamiljer letar sig numera varje vår ut till någon bondgård för att se korna skutta ut på grönbete. Förra året lockades 60 000 nyfikna till 33 Arlagårdar som öppnade för allmänheten.

– Det är rekord, vi har anordnat betessläpp i fem år nu och verksamheten växer för varje år. Det har blivit en viktig länk mellan bonden och konsumenterna, berättar Inger Söderlund, PR-chef på Arla.

Pehr Hanssons släkt har bott på Svesgård sedan 1700-talet men frågan är om det någonsin varit så mycket folk här. Två stora ängar tjänstgör som parkeringsplats och Nils-Eric Toftered som bor i närheten, har ryckt in som parkeringslots och vinkar en strid ström bilar till lediga plättar.

Pehr Hansson tycks vara väldigt lugn och tar anstormningen med ro. Han har många medhjälpare i form av bönder från flera andra gårdar.

En av dem är Benny Hansson från Joastorp i Ullared som delar ut tipskuponger och svarar på besökarnas frågor denna fullständigt strålande majdag. Det vackra vädret är förmodligen en bidragande orsak till publiktillströmningen.

– Ja, och att Svesgård ligger så nära Kungsbacka och Göteborg, det gör det smidigt för folk från stan att ta sig hit, säger Benny Hansson.

Det finns fler aktiviteter än tipsrundan att roa sig med medan man inväntar att ladugårdsportarna skall slås upp prick klockan halv tolv. Köerna ringlar till ponnyridningen och framför traktorerna som man får provsitta. För en hel del av de yngre besökarna är detta höjdpunkterna . Det finns också en tramptraktorbana med många färgglada traktorer som barnen får köra själva.

Det drar ihop sig. Folk samlas runt den stora hagen. Förväntningarna stiger.

Innan korna släpps får Svesgårds egen vallhund, bordercollien Diesel, visa hur han vallar kor mellan hagarna, några kor har nämligen redan skickats ut.

Skickligt lotsar han dem mellan inhägnaderna och viftar glatt på svansen när han får applåder.

Familjen Stenberg har åkt ända ifrån Bollebygd och har nu slagit sig ner på en filt på första parkett och dukat upp picknick.

– Det här har vi aldrig varit på förut, men det är jättekul och väldigt fint arrangerat, tycker Malin Stenberg, mamma i familjen.

– Jag ringde hit i morse för att höra om det var okej att vi kom, trots att vi var lite sena med anmälan. Så här i efterhand känns det ju lite fånigt, men vi kunde ju inte ana att det skulle vara ett sådant här stort jippo, säger hon och blickar ut över havet av människor som nu formaterat sig runt hela hagen.

Så äntligen skuttar de första tre kossorna ut med dinglande juver. De galopperar och stångas på vinterstela ben. Förutom en helsvart ko som tvärstannar mitt i hagen och förvirrad glor på den applåderande publiken. Vad måtte hon tänka?

Allt eftersom korna passerar mjölkroboten i ladugården släpps de ut. Pehr Hansson har koll på alla sina 150 husdjur. Uppflugen på en vagn och med en mikrofon i handen presenterar han sina svartvita vänner en och en medan de glatt låter vårgräset kittla under klövarna.

– Där kommer 5533. Henne har vi fått från grannbonden Mikaels gård Myrekulla, så vi döpte henne till Bettan efter Mikaels syster, berättar han.

För alla har de både nummer och riktiga namn.

– De är ju individer allihop, säger Pehr Hansson. Alla har olika egenskaper. De som mjölkar bäst håller sig mest anonyma, men de som är lite speciella känner man väldigt väl.

Några är stolta primadonnor som med högburet huvud och lugna koögon sveper med blicken över åskådarna medan de stolt marscherar fram, andra leker tjurfäktning med varandra, en och annan vill ha publikkontakt och kommer nyfiket fram till stängslet medan vissa är tveksamma inför att ta de första stegen i gröngräset.

Bettan och hennes 149 kollegor som vi nu ser i Svesgårds hage står för ungefär en procent av mjölken i Göteborgsområdet, eller 1,3 miljoner ton per år, berättar Pehr Hansson. Nu under sommaren är det öppet till ladugården så att de kan gå ut och in som de vill. Inomhus har de sitt vatten och där serveras också kraftfoder. I anslutning till matplatsen finns också mjölkroboten och i samband med måltid, mellan två och tre gånger per dygn, lättar kossorna på juvret där. En rätt behaglig arbetsmiljö verkar det som.

Ute i hagen håller showen på att gå lite överstyr då några ystra kor spelar boll med en stor rund halmbal. Ena kortsidan utgör tydligen mål och de rullar den ditåt med stor kraft. Pehr Hansson ropar i mikrofonen till en medhjälpare som får ta undan balen innan den tar sig igenom stängslet.

Många av besökarna är på betessläpp för första gången men Stina Irestad från Kållered, som går i nollan på Hallenskolan, har besökt gården med sin skola. Svesgård är nämligen också en så kallad miniorgård, det vill säga en av de Arlagårdar runt om i landet som tar emot besök av skolklasser.

– De visade tjuren när vi var här då. Det var lite läskigt. Men korna är snälla. Jag brukar hålla lite gräs i handen, då kommer de fram till mig, berättar hon medan hon klurar på tipsfrågorna tillsammans med sin syster Lisa och pappa Christian Irestad.

Pehr Hansson berättar att det varje år kommer 1 500 skolbarn till gården.

– Många barn i dag vet inte hur mjölken blir till och de tycker att det är väldigt spännande att få träffa en riktig bonde. Det är ett sätt för oss att komma närmare konsumenterna, men att få hit så här mycket folk på betessläpp, det slår ju allt.