Fredrik Schenholm låter upptäckarglädjen styra. Därför klättrar han uppför tvärbranta bergssidor i Matterhorn eller åker skidor i obanad terräng på Island. Lika lockande är det att fånga ögonblickets magi på bild – en utförsåkare mitt i ett luftsprång, eller ett askmoln som pustar ut ur Ecuadors ståtligaste vulkan.

Fredrik är tillfälligt hemma i Göteborg, tillsammans med Linn, flickvän och livskamrat. Kaffebryggaren står på, varma kanelbullar är framplockade.

Inom kort reser de tillbaka till Schweiz och utförslöporna i Engelberg. Platsen ligger strategiskt till för en skidfantast och äventyrsfotograf.

Fast Fredriks fokus handlar mer och mer om geologi. Långt från äventyr och action kan man tycka. Geovetenskap handlar ju om oerhört långsamma processer, eoner av tid där mineral pressats samman till solida bergarter.

Men där finns också sekundsnabba förlopp. Som när vulkaner ger via för trycket underifrån, när glödande magma spränger jordskorpan och väller ned för branterna. Då finns geovetandet mitt i nuet, förklarar Fredrik.

- Vi pratar om röd lava, en otrolig hetta, smält sten som sprutar upp ur jordens inre. Det är ju omöjligt att inte vara fascinerad av något sådant, säger han med sällsam lyster i blicken.

Fick första kameran av pappa

Geovetare, vulkanolog, offpiståkare, äventyrsfotograf… hur håller man så många bollar i luften?

- Jag brukar läsa geovetenskap på hösten, åka skidor, klättra och fotografera under vinter och vår.

Vi får nog ta det från början. Fredrik växte upp i Uppsala, på slättlandet, långt från alla berg och branter.

- Fast vi åkte ofta skidor i Dalarna, hos mormor och morfar. Naturintresset fick jag hemifrån.

Var bollkänslan kommer ifrån är oklart. 16 år gammal reste han till USA som stipendiat - för att plugga, spela basket och golf.

Hemma igen fick han sin första kamera av pappa - en Canon EOS 500.

- Över en natt insåg jag vad man kunde göra med en kamera. Jag blev som besatt, var ute och fotade morgnar, kvällar… tänkte i bilder.

1999 drog han till Sankt Anton i Österrike, för att göra en skidsäsong. Det blev tre.

- Vi var uppe i bergen varenda dag, åkte skidor, fotograferade - det var fantastiskt kul.

Lite väl våghalsigt kunde det bli.

- Som när man forsar fram i pudersnön, alldeles intill ett stup och svänger tvärt i sista ögonblicket. Det är en så härlig känsla, att pusha gränserna. Inte för att man har någon dödslängtan, det handlar mer om livsnjutning, en upptäckarglädje.

- Fast genom åren har jag skadat mig en del, brutit ryggen, vridit knät, slagit axlar ur led. Jag är lite mera eftertänksam numera.

Vad levde du på?

- Jag skrapade loss fastbränd ost i fonduegrytor som diskare, hoppade in som dörrvakt, städare och inkastare på diskotek.

Hösten 2001 stack han till Lofoten i Norge. Tanken var att jobba ihop en bättre fotoutrustning på en trålare.

- Jag var mest sjösjuk. Dessutom blev jag lurad på i stort sett alla pengar av skepparen.

Studierna gav ett lyckorus

Några månader i fiskepaketeringen gav bättre utdelning. Kamerautrustningen blev proffsigare, bildresultaten i Chamonix allt bättre. Kontaktnätet växte.

- Jag sålde min första bild 2003. Sedan har det gått väldigt fort.

Fredrik plockar fram sin laptop, bläddrar fram sin blogg och personliga hemsida. Bilderna har något monumentalt över sig, störtande linjer, lodräta stup, som suger in betraktaren, en liten människa i det väääldiga landskapet. En utförsåkare kastar sig utför, ner mot fjordvattnet som skymtar långt därnere, gnistregn sprutar ur aktiva vulkaner.

Fast efter sex år som äventyrsfotograf avtog nyfikenheten. Det var liksom dags för ett nytt kapitel i livet.

- Jag började fundera på varför bergväggar reser sig ur landskapet, hur sten bildas, hur allting egentligen fungerar i naturen.

Så hösten 2005 började han läsa geovetenskap i Göteborg. Och träffade Linn, nya vänner och en värld av mineral och geologiska tidsåldrar att utforska.

- Jag minns första terminen som ett lyckorus, säger Fredrik, berättar om vulkanutbrotten som förutsättning för liv på jorden och som tillfällig nedkylning mot växthuseffekten.

Redan våren ryckte det i äventyrsnerven. 2006 reste han med två klättrare och alpinister, Tomas Olsson och Tormod Granheim till Mount Everest. Fredrik skulle filma och fota klättring upp mot toppen, Tomas och Tormod skulle åka skidor utför Everest nordsida. En extremt brant väg.

Tormod Granheim lyckades ta sig ned som planerat, på skidor, men Tomas Olsson föll och omkom. Triumfen blev en tragedi.

- Efter fyra dagars letande hittade vi Tomas, fick med honom hem till en fin begravning. Det var 55 underbara och fem hemska dagar, där borta. Vi hade mycket kontakt med hans föräldrar och vänner efteråt, det var en jättestor hjälp.

- Jag tappade fokus på fotografering ett tag.

I april 2008 var Fredrik och Tormod ute på gemensam reportagetur igen.

- Vi gled nedför vulkaner med frasande nysnö. Det var sååå vackert, säger Fredrik.

Vill fånga vulkanens dramatik

Där föddes idén: att bestiga världens tre högsta berg och åka skidor utför. Mount Everest var redan avklarad. I Ecuador fanns Chimborazo, ett berg cirka 2000 meter högre än Mount Everest, om man mäter från jordens mitt. Etapp tre var Maun Kea på Hawaii på 10 203 meter, från bergets fot till toppen. Tormod nappade direkt.

Fredrik ville framför allt fånga dramatiken i ett vulkaniskt aktivt landskap på bild, berätta om geovetenskap på ett spännande sätt. Spännande blev det. När de stod högst uppe i kraterkanten på Cotopaxi dundrade det till i grannvulkanen. Ett 4 km högt askmoln vällde ut. Bättre timing har Fredrik svårt att tänka sig.

Det mesta i ditt liv verkar snurra runt äventyr och projekt. Tappar du gnistan utan starka stimuli, skulle du inte fungera på ett nio-till-fem-jobb?

- Det, om något, skulle vara en utmaning. Vi jobbade faktiskt med ett EU-projekt i somras. Nio-till fem varje vardag, i tre veckor …

- Det är få gånger jag hört dig gnälla så mycket, inflikar Linn och citerar: Jag är så trött, får aldrig sova ut, jag är så bunden … bunden!!!!

Fredrik protesterar inte.

- Jag insåg att det är så här de flesta har det. Men det skulle ta sin tid att komma in i en sån livsstil. Det viktiga är väl att man gör nåt man brinner för. Kombinationen geologi och fotografering, är perfekt just nu. Jag vill ta vara på upptäckarglädjen, inspirera andra.

Något byte av livsstil är inte inom aktuellt.

- I höst reser jag och Tormod till Afrika. vandrar genom regnskogen i Uganda – under regntiden. Det blir lite gyttjigt men vi vill ta oss fram till ett 5000 meter högt berg medan snön ligger kvar på toppen. Det är ett område med riftrelaterade berg, ett stråk där afrikanska kontinenten väntas glida isär och havet välla in om några miljoner år.

5 000 meter… hur högt upp ska ni klättra?

- Till toppen. Alltid till toppen.