Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
01_reportage_hast_1917874_1024 x 683 standard_2047996

Bild: Jonas Tobin

Reportage: Var är killarna i svenska ridsporten?

Göteborg På Gothenburg Horse Show i Scandinavium i påskhelgen är nästan varannan tävlande man. Samtidigt består det genomsnittliga stallet i Sverige av över 90 procent tjejer. Var är killarna inom den svenska ridsporten?

Det är sen kväll i slutet av februari. Vintern har på nytt kopplat grepp om Göteborg och brett ut ett tunt snötäcke över marken. Temperaturen är strax under nollan och det är i bästa fall några grader varmare innanför dörrarna till stallet på Storås ridklubb strax söder om Angered Centrum.

En som jobbar hårt i stallet för att hålla värmen är 32-årige Johannes Främby. Han är ute i sista stund och ryktar sin häst Midas för glatta livet för att hinna färdigt till kvällens ridlektion. Han har ridit i snart två år och under tiden gått från total nybörjare till galopptorsk.

– Min sambo återupptog sitt ridande för några år sedan, och jag blev intresserad. Vi red på en semester och det var roligt. Jag kände att jag ville lära mig mer, så jag och en kompis bestämde oss för att lära oss att galoppera, säger Johannes Främby, och fortsätter:

– Jag hade suttit på häst men egentligen inte gjort mer än så, vilket gjorde att jag studsade hjälplöst de första lektionerna. Men sedan lärde jag mig sjukt fort och nu är det alltid galoppen jag vill åt. Går jag härifrån utan att ha galopperat känns det alltid lite snopet.

Johannes berättelse är både vanlig och ovanlig på samma gång. Vanlig på så vis att många vittnar om att det är lätt att fastna i sporten efter sitt första möte med hästen. Men samtidigt är berättelsen ovanlig, eftersom Johannes är kille och överhuvudtaget varit med om upplevelsen. Att vara kille och rida är nämligen något som avviker.

Utan att ha gjort någon riktad satsning är fyra av elva deltagare i Johannes ridgrupp killar, och därmed snudd på unik. Bland medlemmarna i Svenska Ridsportförbundet är 88 procent tjejer och kvinnor. Längre ner i åldrarna är skillnaden ännu större. Ridsport är Sveriges näst största ungdomsidrott efter fotboll, men bland ridande barn och ungdomar i åldern 7 till 20 år är omkring 97 procent tjejer. Det gör ridsporten till en av de allra mest könsindelade sporterna i Sverige. 

Johannes Främby tror att det beror på starka traditioner.

– Ridning är tjejigt när man är liten och det lever nog kvar upp i vuxen ålder. Det finns en uppfattning om att tjejer är mer djurkära, åtminstone mer djurkära än killar vill erkänna att de är, säger han och fortsätter:

– Jag kan känna att jag är glad över att nu ha fått insyn i en värld som jag inte hade tillgång till när jag växte upp. Man visste att många tjejkamrater var i stallet, men man hade ingen koll på vad det handlade om. Nu förstår jag vilken extremt schyst hobby de hade. Och jag blir lite avundsjuk, för här hade de verkligen någonting. Det finns något fint i att tjejerna fick ha ett eget ställe, även om det är synd att det ska vara så sjukt uppdelat. 

Historiskt sett har hästar varit starkt förknippade med manlighet. Kungligheter har gladeligen avbildats med sina springare, och inom det militära har hästar alltid varit ett viktigt arbetsredskap. Dessutom har hästar varit viktiga inom jordbruket, och inom den adliga delen av samhället har män varit flitiga ryttare. Inom vissa delar av ridsporten har den starka manskulturen levt kvar länge – hos anrika Spanska ridskolan i Wien var det till exempel först för några år sedan som man började anta kvinnliga elever – men annars har ridsporten genomgått en enorm förändring. Från att ha varit männens arena har stallen och hästarna kommit att tillhöra kvinnorna. 

– Hästen har gått från att vara ett redskap i produktions- eller arbetsprocessen till att bli något annat. Den har blivit något som man tar hand om och då ökar kopplingen till omsorgsvärden, som är traditionellt kvinnliga värden. I och med den utvecklingen förvandlas stallet till en väldigt kvinnlig miljö, säger Håkan Larsson, professor i idrottspedagogik vid Gymnastik- och Idrottshögskolan i Stockholm.

Håkan Larsson har forskat mycket om vilka normer som råder inom idrotten, och han har bland annat studerat killars upplevelser av hästsporten. I rapporten Jag är en normal kille liksom har han och kollegan Eva Linghede intervjuat killar inom ridsporten för att ta del av deras upplevelser.

– Det vi var intresserade av var vilka männen inom ridsporten är, hur de hamnat där och hur de upplever att delta i ridsporten. Kort sagt: vad det innebär att vara en man eller pojke inom ridsporten.

Under jobbet med studien märkte de att många av killarna uppskattade samma saker inom ridningen som tjejerna gjorde. Många nämnde att umgänget med hästen var det de uppskattade mest. Det syntes också en tydlig trend i att det var svårt att vara ung tonåring inom ridsporten.

– Det verkar helt enkelt gå lättare när man blir lite äldre. De genusnormer som präglar idrotten, men även samhället i stort, är starkast i tonåren. Tonårstiden är speciell eftersom det då finns starka normer om hur man ska vara och vad man ska bli, säger Håkan Larson och fortsätter:

– Att söka sig till idrotter som lockar det andra könet kan väcka åsikter. Och att bli den där ridsportkillen, det kan vara en jobbig situation för pojkar som går i skolan. 

Situationen är egentligen inte unik för ridsport. Även sporter som gymnastik och konståkning har brottats med denna utmaning, och inom ishockey eller bandy är fördelningen lika tydlig, men med skillnaden att killarna då dominerar.

– Idrottskulturen är spännande, för den är ganska jämställd i den meningen att ungefär lika många killar och tjejer håller på. Men inom rörelsen finns sedan en rad idrotter som domineras av det ena könet, säger Håkan Larsson, som också poängterar att könsfördelningen påverkar mer än vi tror:

– Vi upplever ofta att vi lever i en tid där man kan vara hur som helst. Men så är det inte. Vi tycker bara det så länge vi är som man ska vara. Då är allt frid och fröjd, men prövar vi att gå utanför normerna upptäcker vi att man inte behöver förflytta sig särskilt långt innan frågorna och blickarna kommer. 

På Svenska Ridsportförbundet är man väl medveten om situationen. Det var förbundet som beställde studien som Håkan Larsson genomförde, och resultatet används i arbetet för en mer jämställd ridsport.

– Det visade sig att vissa av våra sanningar bekräftades. Men vi fick också lära oss en hel del nya saker. Vi behöver till exempel bli bättre på hur vi väljer att kommunicera vår idrott. Det är viktigt att få andra att inse att det är just en idrott, säger Gisela Löfstrand, verksamhetschef för ridklubb och ridskola på Svenska Ridsportförbundet.

Hon tror att nyckeln till situationen inte ligger i det som händer på ridskolorna – tvärtom måste den stora förändringen ske på platser utanför stallen.

– I studien såg vi att många av killarna upplevde stallet som en frizon, där de trivdes och var accepterade, som vem som helst i mängden. Men senare, när de inte var i ridskolan längre kunde de bli ifrågasatta, till exempel av gymnastikläraren som tyckte att de skulle hålla på med ’något riktigt’ i stället. Att visa att vi är en idrott är en viktig del i att påverka sådana attityder.

Rent praktiskt har Svenskas Ridsportförbundet lagt stort fokus på att se över hela sin kommunikation, för att maximera möjligheterna till att locka fler. Detta innebär bland annat att allt text- och bildmaterial som tas fram ska spegla alla som är och kan vara en del av ridsporten. 

– Om vi kommunicerar ut det här som en ren flickidrott kommer den att fortsätta uppfattas som en sådan, säger Gisela Löfstrand. 

– Därför måste vi tänka jättemycket på hur vi kommunicerar språk och bild. Ridsporten ska vara öppen och bra för alla. Det handlar inte bara om att locka både killar och tjejer, det handlar också om ryttare med funktionsnedsättning och personer med utländsk bakgrund. Vi måste få till mångfalden.

Gisela Löfstrand tror inte att ridsporten någonsin kommer nå en 50/50-fördelning mellan killar och tjejer, men hon hoppas ändå uppnå viss förändring.

– Tittar man på siffrorna har det kanske inte förändrats så mycket. Men om vi inte hade jobbat med frågan hade säkert glappet varit ännu större nu. 

Hon menar att en stor utmaning är att få killar att besöka stallet för första gången:

– Skolan är ett bra sätt att nå dit. Man tar dit en hel klass så att alla får upptäcka stallet. Det vanligaste är annars att man följer med en kompis eller familjemedlem och upptäcker det den vägen. Och det är nog det viktigaste, att få killarna att hitta till stallet. För jag tror att om de bara kommer dit så fastnar de lätt.

Samtidigt finns det en stor paradox inom ridsporten. För trots snedfördelningen mellan män och kvinnor på amatörnivå, består halva det svenska hopplandslaget av män. Det verkar som att männen i någon fas av karriären kör om kvinnorna. Vad beror det på? 

Landslagshopparen Peder Fredricson tror att bildandet av familj i vuxen ålder är en utjämnande faktor – när kvinnorna blir med barn bromsas karriären, medan männen kan fortsätta sina helhjärtade satsningar. 

– Tittar man på varför det är färre tjejer i toppen, så tror jag det handlar mycket om familjen och att många tjejer prioriterar familjen före karriären. Till skillnad från många 

andra idrotter är vi engagerade i en sport där man kan vara verksam på hög nivå riktigt länge, om kroppen håller och man är motiverad. Och då kommer familjen komma in i sporten på ett annat sätt än i andra idrotter.

Förbundskaptenen Sylve Söderstrand tror att svaret finns i att när äldre killar ger sig in i ridsporten, så gör de det helhjärtat. Därför är han heller inte oroad över återväxten för manliga elitryttare.

– Vi tappar killarna när de övergår till lagsporter i stället, säger han. Men jag tycker också att det händer något vid åldern 15-16 och uppåt. Då börjar killarna komma tillbaka till ridningen igen, och då är de beredda att satsa. Jag tror att det beror på att de då har upptäckt att det här är en cool sport, som är betydligt tuffare än många tror.

En som verkligen fastnat för ridsporten är tolvårige Simon Wilén från Torslanda. Han är aktiv i Bulycke Ryttarförening, där han också är skötare för hästen Indra. Det innebär att han två-tre gånger i veckan tar bussen eller cykeln till stallet för att ta hand om hästen. Utöver det är han på plats en gång i veckan för att själv rida.

– Jag gillar väldigt mycket att vara med djur, men också att vara ute och få frisk luft. Jag åker hit för att sköta om hästarna. Jag borstar, mockar och hjälper till på lektionerna. Det är väldigt roligt och man får mycket kompisar när man är här nästan varje dag.

I Simons ålder är det inte många andra killar som rider – även om de blivit fler under de snart tre år som Simon ridit.

– När jag började var det jag och två till, nu är det kanske fyra-fem till åtminstone, säger Simon.

– Hockey är mycket större bland killar. Och att jag rider är ju ungefär som att en tjej skulle spela hockey. Det är inget konstigt, men det är inte så vanligt heller.

En av de andra killarna som rider på Bulycke gård är André Anberg. Han är 13 år och har ridit i tre år.

– Både min mamma och lillasyster rider, och när jag följde med en gång verkade det roligt. Då ville jag testa, och efter det har jag fortsatt att rida.

I idrottsväg har han tidigare spelat både handboll och innebandy, men båda är nu nedlagda till förmån för ridningen.

– När jag började med innebandyn hade alla redan spelat i fyra år. Då blev det svårt att komma in i det och det blev inte roligt. I ridningen var jag på samma nivå som de andra och vi började samtidigt, då blev det roligare.

I sin högstadieklass är han den ende killen som rider, men det är inget han tänker särskilt mycket på.

– Det var väl så att när ridningen blev en sport gillade tjejerna att det var en sport med djur, och det gjorde att de lockades. Och killar vill inte hålla på med sporter som tjejer älskar. Så det är antagligen därför tjejerna tagit över sporten, säger han, och fortsätter: 

– Det gör egentligen inte så mycket för mig, men det är klart att det vore kul om det var några fler killar som var med och red.

FAKTA: Sveriges största ungdomsidrotter

Ridsport är i dag den näst största idrotten bland barn och ungdomar i Sverige. 

Riksidrottsförbundet kan utifrån det så kallade LOK-stödet se vilka idrotter som lockar flest. Här är listan över de mest populära idrotterna i åldern 7-25 år. Siffran anger antalet genomförda träningar för varje idrott.

1. Fotboll, 1 645 000 

2. Ridsport, 426 000

3. Innebandy, 414 000

4. Tennis, 324 000

5. Simning, 308 000

6. Ishockey, 290 000

7. Gymnastik, 265 000

8. Handboll, 245 000

9. Basket, 233 000

10. Friidrott, 200 000

Källa: RF, 2015

FAKTA: De mest könsindelade sporterna

Högst andel kvinnor:

• Ridsport

• Konståkning

• Gymnastik

• Dans

• Friidrott

Högst andel män:

• Skateboard

• Flygsport

• Amerikansk fotboll

• Issegling

• Ishockey

Källa: RF, 2015

Mest läst