På sin sextonårsdag adresserade Malala FN:s generalförsamling. Året därpå fick hon Nobels fredspris för sin kamp mot talibanernas förtryck och tillägnade priset alla bortglömda, skrämda och ohörda barn. Nu adresserar, inspirerar och utmanar svenska Greta Thunberg FN:s pågående klimatmöte i Katowice och har ökat trycket i klimatfrågan genom sin klimatstrejk utanför riksdagen. Greta har också varit hemlig gäst på Fores 10-årsjubileum, som fokuserade på framtidens beslutsfattare.
Detta “bidrar till att förflacka och försåtsminera debatten, samt till ett osunt och oetiskt exploaterande av ett barn”, enligt Cecilia Blomberg i ett debattinlägg i GP. Anklagelsen är grov men värd att ta på allvar. Måste vi exploatera barn för att rädda klimatet, är det inte värt det - kampen för klimatet måste utgå från mänskliga rättigheter. Varken FN, norska Stortinget som står bakom Nobels fredspris eller Fores exploaterar barn genom att låta en engagerad och inspirerande tonåring tala. Istället har vi låtit de som ska leva med klimatförändringarna få höras i klimatdebatten, helt i linje med Agenda 2030:s handlingsplan som slår fast att “barn och unga människor är mottagare av effekterna av de beslut som fattas av dagens äldre generationer. De måste därför ges möjlighet att vara kravställare”.
Blomberg är kritisk: “Om det är barn vi förväntas debattera med och emot, vem får då problematisera och ta debatten?” Det är en skymf mot personer som Greta, som just problematiserar och ställer politikernas fagra klimatlöften mot en fortsatt helt ohållbar utveckling. Det är också en förolämpning mot alla som lyssnat på henne och därefter ökat sitt engagemang i vår tids ödesfråga; vi utmålas som att vi tror på “orakel, frälsare” när vad vi gör är att låta även morgondagens beslutsfattare komma till tals. Att lyssna på och tala med dagens unga är respektfullt och krävs av oss. Att däremot tala om dem utan att de får komma till tals blir lätt just den exploatering Blomberg varnar för.
Mattias Goldmann, vd Fores
Cecilia Blomberg slutreplik
Centerpartiets tankesmedja bidrar till en eskalering av ett ohälsosamt hyllande av ett barn, vilket i helgen nådde en ny kulmen när Svenska kyrkan på Twitter utsåg Greta Thunberg till Jesu efterträdare. Frågan handlar inte om att vara för eller emot klimatet, utan huruvida man är för eller emot exploatering av barn. Den politiska offentligheten kan vara hård. Därför är det oförsvarligt att använda barn som murbräckor i debatten, oavsett hur gott syftet är. Det är inte att tysta dem, utan att värna dem. Att förstå skillnaden är en viktig del av att vara vuxen.
Det är inte heller någon ursäkt att andra lyfter upp barn på barrikaderna för att själv göra likadant. Förmåga till självständigt tänkande borde vara ett lägstakrav för en vd på en tankesmedja. Hur klimatet bäst räddas är inte på något vis en svartvit fråga, vilket både små och stora barn vill få den till. Därför måste debatten kunna föras med substans och konkretion på en vuxen nivå. Vem kan med hedern i behåll offentligt bemöta ett barns känslor med en vuxens logik? Att knuffa barn framför sig i debatten är att idka utpressning mot meningsmotståndare, och samtidigt en uppvisning i egen inkompetens att själv föra sin talan.
Offentlighet är ingen lek utan en brutal och skoningslös arena som långt ifrån alla vuxna hunnit rusta sig för, eller förstår baksidan av. Oproportionerliga hyllningar kan skada självbilden lika mycket som hårda ord. Barnboksförfattaren Astrid Lindgren böjde sig en gång över en mycket ung kronprinsessa, klappade henne och sade: ”Gud bevare dig för alla fotografer.” Till skillnad från Mattias Goldmann förstod Lindgren vad hon pratade om.
Cecilia Blomberg, liberal debattör