Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Religion och kultur får inte ursäkta övergrepp

I Sverige är det fortfarande vanligt att myndighetspersoner inte följer lagar och regler med argumentet att den det gäller har en annan etnisk eller kulturell tillhörighet än svensk, skriver Maria Hagberg från Nätverket mot hedersrelaterat våld.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

För några år sedan läste jag en utmärkt artikel. Den var skriven av Salman Rushdie och några andra skribenter. De varnade för att vi snart skulle stå inför ett val mellan demokrati och teokrati. Den artikeln visade med all tydlighet vad det innebär när religionen utgör lagstiftningen och vilka faror det är i ett sådant system. Fatwan mot Rushdie, utfärdad av den iranska teokratin, är vad jag vet inte hävd ännu.

Under åren som jag har arbetat mot hedersrelaterat våld, både nationellt och internationellt, har jag ofta mött på ett stort motstånd framför allt då jag påpekat kopplingarna till religiös fundamentalism. Detta har fått konsekvenser för hur våldsutsatta, både här och i andra länder, bemöts och får hjälp då de hotas och kränks.

Jag har arbetat närmare 20 år direkt med myndighetsutövning inom socialtjänsten och därefter snart sex år indirekt genom handledning och utbildning till olika myndigheter, personal och chefer. I Sverige är det fortfarande mycket vanligt att myndighetspersoner undviker att efterleva gällande lagstiftning med hänvisning till att de hjälpsökande har en annan etnisk eller kulturell tillhörighet än svensk och att det tillhör deras traditioner.

Barnmisshandel accepteras

På det sättet konserveras fördomar om olika traditioner och generalisering av hela befolkningsgrupper görs. Till exempel undviker man att anmäla barnmisshandel eller andra övergrepp av kulturrelativistiska hänsyn. Myndigheter hjälper således till att upprätthålla rasism och utanförskap samt går emot gällande lagstiftning.

Ända upp på FN-nivå diskuteras det nu om benämningen för kvinnlig könsstympning ska ändras till genital cutting för att inte stigmatisera dem som har utsatts för könsstympning. Helt oförklarligt då de som arbetar mot kvinnlig könsstympning, framför allt i Afrika, ofta själva har blivit könsstympade och också ofta har utfört könsstympningar på andra. Det handlar, enligt min mening, i stället om att genom rätt benämning fördöma företeelsen, inte personen.

Enligt medicinsk terminologi är den rätta benämningen på avlägsnande av frisk kroppsvävnad stympning. Ska vi också ändra benämningen på andra övergrepp som tortyr, våldtäkt och så vidare i en kulturrelativistisk anda?

Det framförs också av socialantropologer i vårt land att kvinnlig könsstympning kan jämföras med västvärldens vuxna kvinnors frivilliga plastikkirurgi av genitalier. Det utgår stora forskninganslag till denna teoribildning. Jag trodde i min enfald att socialantropologers uppgift var att beskriva kulturella fenomen inte att försvara kulturella fenomen som innebär övergrepp, helt emot FN:s konventioner om mänskliga rättigheter.

Då jag av förklarliga skäl arbetar med många troende människor, framförallt från Mellanöstern och Nordafrika, både i Sverige och utomlands, har jag flera gånger stött på påståendet att FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter är ett västerländskt påfund som man inte ska ta på så stort allvar. Detta är allvarligt!

Förtigen vetenskap

Religionens inverkan på hedersrelaterat våld, det vill säga kontroll av sexualitet och upprätthållande av heteronormativitet, kan lätt bortförklaras om man särskiljer religionen från kulturen.

Förra året när vi besökte Irak hade vi workshop med ett tjugotal kvinnoorganisationer och myndigheten för kvinnomisshandel (upprättad efter steningen av Dua, en sjuttonårig jezidisk flicka). Vi berättade om myten om mödomshinnan som upprätthålls över hela världen för att kontrollera kvinnan, och vad forskningen visat. Reaktionen var stark och många var upprörda då det i ett samhälle där hederskulturen är mäktig kan handla om liv eller död för unga flickor framför allt.

I år träffade vi åter åklagaren på myndigheten för kvinnomisshandel, en kraftfull och engagerad kvinna. Hon berättade att hon tagit upp frågan med läkare efter vår workshop och frågat om det verkligen var sant det som vi hade sagt. De bekräftade att det var det, och hon frågade då varför de inte gick ut med den kunskapen i samhället och fick svaret vi vågar inte för mullorna. Religionen har en stark inverkan i kulturen, världen över.

Länge höll delar av vänstern fast vid föreställningen att politisk islam var en motkraft mot USA:s imperialism utan att se de fascistiska undertonerna. Händelserna i Iran har som tur är öppnat ögonen på flera vänsteranhängare som nu anslutit sig till och bekräftar de övergrepp som skett i religionens namn.

I Sverige har vi dock länge begränsat vår kritik av religionen till kristendomen och framför allt den katolska kyrkan trots att en stor del av Europas invånare erkänner sig till islam. Judendomen utelämnas helt i diskussionen fast den liksom de andra monoteistiska religionerna har ett stort inflytande på politiken världen över.

Omskrivningar av övergrepp

Genomgående är att de yttringar som begränsar kvinnors rättigheter osynliggörs av hänsyn till religionsfriheten. Vems religionsfrihet?

Religionen ingår i kulturen och vi ska aldrig tillåta att kulturella yttringar som är emot mänskliga rättigheter får fortgå. Inte heller att kulturrelativistiska omskrivningar av övergrepp ska förmildra dem eller osynliggöra dem. Vi vet i dag att olika förtryckarmekanismer samverkar.

Reformering och uppdatering av FN:s mänskliga rättigheter fordras. Det förutsätter då att alla medlemsstater ger fullt stöd till det och avser att ta dem på allvar, att införa dem i sin lagstiftning och att efterleva dem i sina länder.

Om vi försvarar kulturella förtryckarmekanismer delar vi upp människor i vårt samhälle där vi tillåter övergrepp inom vissa grupper och skyddar andra. Kulturrelativismen är den svåraste formen av rasism och religionsdiskriminering som vi har i samhället och som vi aktivt måste motarbeta.

$1

Maria Hagberg

$1

fil mag i socialt arbete

$1

ordf Nätverket mot hedersrelaterat våld

$1

ledamot av GADIP, Global Gender Studies, Göteborgs universitet
web_hedersv_ld_Maria Hagberg_118516_815697.jpg
Mest läst