Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Rektorn som valde väg

Annika Kummel sa upp sig när budget och skollag krockade. Nu är hon tillbaka som rektor. På ett föräldrakooperativ i en helt annan stadsdel.

När GP i vintras skrev om rektorer som kommer i kläm mellan skollag och budget blev Annika Kummel och Karl Johansskolan ett tydligt exempel. Hon lovordades av föräldrar och personal, hade överskridit budget och stadsdelsförvaltningen Majorna/Linné ville säga upp henne.

Förvaltningen gav till slut med sig vad gäller uppsägningen. Men inte vad det gällde ekonomin. Det skulle innebära betydande nedskärningar och då sa det stopp för Annika Kummel.

– Jag kunde bara inte gå tillbaka. Jag visste vad skolan behövde och att vi var på rätt väg. Jag vägrar göra något som slår mot de svagaste i samhället.

Backatorpsskolan, där hon nu är rektor, drivs sedan 20 år tillbaka som ett föräldrakooperativ och har knappt 300 elever från förskoleklass upp till sexan.

– Jag vill ju egentligen kämpa för de kommunala skolorna. Jag ville göra Karl Johansskolan till stans bästa skola, säger hon. Men jag kunde inte fortsätta när vi inte fick de förutsättningar som krävs.

Annika Kummel arbetade som tf områdeschef när SDN Majorna/Linné bad henne att tillfälligt gå in som rektor hösten 2013. Karl Johansskolan var på väg utför med ett otal anmälningar till Skolinspektionen och trenden måste brytas: ”Gör något” löd uppdraget.

Hon antog utmaningen, trivdes, med personal, barn och föräldrar och kände att hon kunde göra skillnad. Hon införde föräldranätverk, nya arbetslag, kommunikationsrutiner och tyckte hon kunde identifiera problemen, skapa struktur och tillsammans med lärare, elever och föräldrar hitta lösningar.

Men hon såg också en skola med ovanligt många barn med särskilda behov, ett akut behov av fler vuxna i skolan och elevutredningar som drog ut på tiden.

– Om jag organiserade skolan efter barnens behov så hamnade jag på underskott hur jag än gjorde. Det gick inte på annat sätt.

En av flera åtgärder blev att anställa ett antal elevassistenter och när Skolinspektionen gjorde återbesök såg de att skolan var på rätt väg.

Men det kostade och det var förvaltningen medveten om, enligt Kummel. Hon hade hållit sin närmaste chef underättad om ekonomin hela tiden. Hon fick därför något av en chock när hon blev kallad till stadsdelsdirektören som förklarade att de inte hade förtroende för henne eftersom hon överskridit budgeten.

Men måste man inte som rektor hålla den budget som skolan tilldelats?

– Det måste man och det har jag alltid gjort. Men på Karl Johansskolan fanns så mycket som var eftersatt och även utgifter som egentligen skulle gå på central budget. Min chef visste om det, i annat fall hade mitt uppdrag att vända skolan varit omöjligt.

Annika Kummel ser en viss ironi att hon, som samtidigt var uttagen och slutförde Göteborgs stads utbildning ”Morgondagens chef för chefer”, plötsligt inte var betrodd för ett rektorsuppdrag.

– Det är klart jag är arg, men jag har mycket energi och har reagerat med att få kraft. En del går under och känner att de slåss mot väderkvarnar, men jag tänker att det är fel det här– det är något som inte stämmer.

Vem är du arg på?

– Jag är inte arg på någon person, utan på ett system som vi människor byggt oss in i. En stadsdelsorganisation där mellancheferna blivit fler, rollerna otydligare och beslutsgångarna snåriga. Det kräver stora resurser som borde användas för skolans huvuduppdrag och komma barnen till del.

På sin nya arbetsplats har huvudmannen, skolans styrelse, nära och träffar ordförande nästan varje dag. Det är korta beslutsvägar.

Annika Kummel är nu nästan klar med en ledarskapsutbildning på universitet. Ämnet för uppsatsen blir att jämföra styrningen av föräldrakooperativ kontra stadsdels/kommunala skolor.

FAKTA: Brev till föräldrarna

I ett avskedsbrev till personalen på Karl Johansskolan skrev Annika Kummel bland annat:

”Anledningen till att jag slutar är endast att jag inte kan ta ansvar för en verksamhet med de ekonomiska ramar som står till förfogande. När jag tvingas göra de nedskärningar som jag är beordrad att göra kan jag inte längre försvara det för mig själv och det jag tror på. Värdegrunden varpå allt vilar och som är drivkraften i mitt pedagogiska arbete blir mer och mer betydelselös och jag känner mig vingklippt i min yrkesutövning.”

Mest läst