Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1
Eftersom vårt energisystem är dimensionerat efter vinterklimatet har vi en stor kapacitetsreserv på sommarmånaderna, just då solceller kan leverera, skriver debattörerna.

Regeringens solcellsstöd kostar mer än det smakar

Regeringens förslag på subventioner till den som producerar el med solceller är dåligt på flera sätt. Låt i stället denna överskottsel bli en affärsuppgörelse mellan producenten och nätägarna, skriver bland andra Josef Fransson (SD).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Regeringen vill storsatsa på att använda skattebetalarnas pengar för en storskalig framväxt av solceller i Sverige. Om EU-kommissionen ens kommer att godkänna subventionsformerna är en historia för sig, men detta är ändå ett dåligt förslag på så många plan. Inte minst för att vi redan i dag har överskott på elproduktion som dessutom i princip är fri från växthusgasutsläpp. Solceller i sig är också ett mycket dåligt energislag på våra nordliga breddgrader då dessa i princip uteslutande producerar energi när vi som minst behöver den.

Solceller kan vara ett rationellt komplement i energisystemet i länder där effektbehovstopparna sammanfaller med solinstrålning, till exempel i varma länder där man använder mycket energi för kylning, men så är ju knappast fallet i Sverige då vi har våra effekttoppar kalla vinterdagar. Eftersom vårt energisystem är dimensionerat efter vinterklimatet har vi en stor kapacitetsreserv på sommarmånaderna, just då solceller kan leverera. Under 2013 producerade Sveriges solceller 84 procent av sin energi under sommarhalvåret.

Mycket miljöbelastande

De allra kallaste midvinterdagarna levererar solkraft närmast ingenting. Innebörden av detta blir ju då att man investerar i något som under inga omständigheter kan ersätta något annat, vilket gör att varje investerad krona i solkraft blir en dubbelinvestering och därmed extremt resurs-ineffektiv vilket leder till ökade utsläpp av växthusgaser helt i onödan. Vill man vara miljövänlig så måste man också vara resurseffektiv och man ska ha klart för sig att tillverkningen av solceller är en mycket miljöbelastande industriell verksamhet.

Regeringens förslag för det nya subventionssystemet innebär kortfattat att den som levererar egenproducerad el upp på nätet, privatperson eller företag, får en skattereduktion på 60 öre/kWh. Förslaget har förvisso ett tak i mängden energi man kan få subventionerad, men det är ändå mycket stora anläggningar – flera hundra kvadratmeter solpaneler – som man kan investera i och ändå få fullt stöd. Regeringen har sedan tidigare dessutom ett investeringsstöd för solceller som i dagsläget innebär att man kan få 35 procent av hela investeringen betald av staten. Om reformen på sikt leder till väldigt stora investeringar i solkraft kommer vi dessutom få obalanser på nätet som måste hanteras.

Ett skräckexempel

Tyskland, som har stora mängder solkraft i systemet, är ett skräckexempel där man korta stunder soliga dagar kan få in effekt som motsvarar 20 kärnkraftverk från solkraften, trots att den genomsnittliga effekten bara är en tiondel. Detta har inte minst upprört grannlandet Tjeckien, dit Tyskarna dumpat sitt tillfälliga elöverskott.

Sverigedemokraternas utgångspunkt är att energipolitiken ska utformas för det svenska folkets bästa och ta hänsyn till hela energisystemets funktionssätt. Politiken ska eftersträva hög tillförlitlighet, god miljöprestanda och låga energipriser och att man i minsta möjliga mån bygger in marknadsstörningar, vilket det innebär att premiera vissa energislag med stora subventioner som inte kan hävda sig på marknadsmässig grund.

Inte ensamma om kritiken

Sverigedemokraterna är dock långt ifrån ensamma om kritiken av regeringens nya solcellssubventioner. Konjunkturinstitutet har bland annat anfört att den samhällsekonomiska kalkylen som utredningen presenterat visar att skattereduktionen är olönsam. Man pekar på att inga koldioxidreduktioner kan uppnås och att systemets införande därför endast innebär kostnader.

Sverigedemokraterna anser, till skillnad från regeringen, att det inte är skattebetalarnas uppgift att ge mikroproducenter kompensation för den överskottsel som de matar in på nätet utan att detta ska vara en affärsuppgörelse mellan producent och nätansvarig.

Josef Fransson (SD)

ledamot av riksdagens miljö- och jordbruksutskott

Anna Hagwall (SD)

ledamot av riksdagens näringsutskott

Thoralf Alfsson (SD)

riksdagsledamot

Mest läst