Regeringens rädsla ger tandlös miljöpolitik

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Regeringen presenterade häromdagen sin miljöpolitik i en ny rapport. Men det var något som störde lanseringen. Ljudet av krossade isflak från den svenska isbrytaren Oden som letar olja i Arktis, stanken från det statliga företaget Vattenfalls gigantiska brunkolsbrott i Tyskland, den globala klimatrörelsens besvikna suck över att Sverige ställt sig på fel sida i förhandlingarna om skogsavverkning.

Det finns ett fundamentalt problem med regeringens miljöpolitik: Den saknar tänder. Alla ska få fortsätta att göra precis som de vill. Ingen potentiell väljargrupp får retas upp inför valet.

Vi gröna är inte rädda för att säga som det är: det måste bli dyrare att smutsa ner. Självklart ska det också bli billigare och enklare att leva klimatsmart. Men att låtsas som om allt kan fortsätta ungefär som nu är att lura väljarna.

ANNONS

Regeringspartierna pratar i miljörapporten om en fossiloberoende fordonsflotta men hånar samtidigt våra förslag till höjda skatter på fossila drivmedel. Hur ska vi lyckas göra oss oberoende av bensin och diesel på 20 år om vi inte ens vågar höja koldioxidskatten med 49 öre nästa mandatperiod?

Regeringen pratar om ett hållbart jordbruk samtidigt som man tagit bort skatten på handelsgödsel. Hur ska jordbruket någonsin kunna bli hållbart om vi inte vågar beskatta det som smutsar ner?

Man pratar om skydd av skog och andra marker samtidigt som man i internationella klimatförhandlingar ställt sig på fel sida i striden om just skogsavverkning. För två veckor sedan satt Sveriges regering på ett klimattoppmöte i Bonn och kämpade för att Sverige skulle få ÖKA utsläppen från skogsavverkning utan att behöva betala för det.

Tuff miljöpolitik kräver politiska styrmedel

Men det allra mest skrämmande är högeralliansens inställning till det smutsigaste energislaget av alla: kolkraft. Man konstaterar att kolsatsningarna från fler EU-länder är "olyckliga" men tar inte avstånd från nya kolsatsningar. Istället förlitar man sig på att kolens utsläpp fångas in och renas med teknik som ännu inte finns.

Kanske kommer kolen aldrig att kunna renas. Då är vi definitivt rökta. Men även om tekniken kommer om tio år som forskarna hoppas, finns en stor risk att vi då hunnit sätta igång klimatförändringar som ändå inte går att stoppa.

ANNONS

Högeralliansens skrivningar om kolrening är i praktiken ett klartecken till statliga Vattenfall om att det ska investeras ännu mer i brunkol.

Det är som att gasa på mot stupet och hoppas på att någon utvecklar en fallskärm.

Det går inte att ha en tuff miljöpolitik om man inte vågar använda några politiska styrmedel för att minska utsläppen. Vi gröna är fast beslutna att driva en politik för att ställa om Sveriges energisystem och bidra till att ställa om energisystemen i hela världen.

Den som vågar se längre än till nästa opinionsmätning kommer att inse att denna politik skapar mängder av gröna jobb, ger förutsättningar för gröna företag att växa, ger snabbare och effektivare transporter och ett mer pålitligt energisystem. Men för att nå dit krävs att man vågar fatta några obekväma beslut på kort sikt. Det vågar uppenbarligen bara vi gröna.

Jakop Dalunde

Språkrör Grön Ungdom

ANNONS