- Visst är det konstigt, säger Monica Green. Mäklaren sa att huset hade sålts omgående om det till exempel legat i Malmö.
Det har gått mindre än ett år sedan familjen Green-Carlsson flyttade in i Villa Tesdorpf. Två vuxna och tre tonårsbarn lämnade en modern 90-tals villa för att bosätta sig i detta originella hus på 250 kvm med hel källare.
Redan i hallen upplever jag allt det som Ralph Erskine eftersträvade i sitt arbete; rymd, ljus och luft. Han kallade sig för funktionalist men var mån om att människans boendemiljö skulle vara varierad och stimulerande. Det stämmer väl in på Villa Tesdorpf. Vart än blicken far finns det något som fångar mitt intresse; ljuset som faller in från olika vinklar i det stora vardagsrummet. Den luftiga trappan med ett smäckert blåmålat järnräcke upp till andra våningen. Och väggen mellan matsalsrummet och trädgården, uformad i vitputsad betong med små fyrkantiga glasrutor som vetter mot uteplatsen.
- Fönstren är små för att man ska fokusera på varandra under middagen, säger Monica.
Varje detalj gjord med omsorg
I Ralph Erskines värld är varje detalj gjord med omsorg. Det märks inte minst genom det panelbeklädda taket som fortsätter ut mot trädgården, något som visar hur viktigt han tyckte det var att förena ute och innemiljön.
Golvplankorna från entrén är nio meter långa massiva golvbrädor som sträcker sig fram till den uttrycksfulla öppna spisen. Därefter följer en avsats ner till vardagsrummet, som likt de andra rummen inte har någon rät vinkel. Här finns fyra fönster som följer ljusets vandring under dagen.
Monica visar oss in i arbetsrummet som ligger i anslutning till vardagsrummet. Genom ett litet fönster kan hon se in till köket i andra änden av huset.
- Anders kan vinka till mig när maten är klar.
Utsikt mot Skövde
Här sitter Monica ofta och skriver eller pratar i telefonen. Hon har utsikt mot Skövde och resecentrum, dit det är 10 minuters promenad. Vägen dit sträcker sig genom Boulognerskogen. Naturen var en viktig del i Ralph Erskines arkitektur och liv. Han placerade alltid sina byggnader så att de skulle stämma in i terrängen. Och helst skulle omgivningen locka till utomhusaktiviteter. Villa Tesdorpf är inget undantag. Den stora gräsmattan och grönområdet intill gör att platsen nästan har en lantlig prägel.
Att just familjen Green-Carlsson skulle bli Villa Tesdorfps nya ägare var inte någon självklarhet. Första visningen gjordes i januari och då tyckte varken Monica eller Anders att huset var något för dem.
- Det kändes för extremt. Jag tänkte mycket på om det här var ett boende som passade min personlighet. Då blev svaret nej, berättar Monica och Anders instämmer.
Fanns kvar i tankarna
Men trots att första intrycket inte var odelat positivt hade det ändå såtts ett frö. Villa Tesdorpf fanns kvar i deras tankar. När försäljningen drog ut på tiden började vänner och bekanta peppa dem.
- Ni borde köpa huset, sa dem, berättar Monica.
När det var dags för nästa visning blev upplevelsen helt annorlunda. Plötsligt såg familjen nya saker som de inte tänkt på vid första besöket.
- Vilka fester man kan ha här, funderade Monica.
- Och läget är så bra, nära stan men ändå lugnt och avskilt i slutet på en återvändsgata, tillägger Anders.
Visste inte särskilt mycket
Han är ingenjör och har alltid varit intresserad av formgivning och konstruktion, men familjen visste inte särskilt mycket om Ralph Erskine innan de flyttade in. För att få veta mer besökte de arkitekturmuseet i Stockholm, där det mesta av husets historia finns bevarad.
- Vi har massor att lära oss, säger de i mun på varandra. Vårt möblemang är inte helt anpassat för det här huset, men vi kommer att byta ut saker eftersom. Det får ta sin tid, säger Monica.
Barnen Viktor, Hjalmar och Amanda tycker om huset. Men det bästa med att bo i Villa Tesdorpf är att det är så nära till stan, konstaterar de samstämmigt.
Viktor säger att en del kompisar först sagt att huset är fult, men efter tag ändrat sig och tyckt att det är häftigt.
- Den enda nackdelen är att det tar längre tid att städa, säger Amanda.
Ingen tapet i sikte
Vi går upp på andra våningen och det första som slår mig är de vackra väggarna, klädda med kvistfri panel. Här finns inte en tapet i sikte. Men under en lång period var träpanelen täckt med masonitplattor som sedan tapetserats. Bakom garderoben i Amandas rum har de tidigare ägarna, som var arkitekter, sparat en bit masonitplatta med tre lager tapeter på, för att visa hur det såg ut innan de återställda huset i urprungligt skick.
Anders visar oss in i det så kallade svärmorsrummet.
- Under rummet ligger trädgården, säger han.
Ett omvänt L
Bottenvåningen är format som ett omvänt L medan ovanvåningen till viss del har en annan sträckning. Det gör att svärmorsrummet svävar fritt från den övriga huskroppen. Rummet har ett eget handfat, vilket även de andra rummen hade från början.
Det är spännande att vistas i Villa Tesdorpf, ungefär som om att gå på upptäcktsfärd. Något som förstärks av att över och undervåningen har en fönsterbård som ökar ljusinsläppet i husets alla vinklar och vrår.
- Efter första besöket hade jag svårt att minnas husets planlösning, berättar Anders. Det var så speciellt att jag inte fick grepp om det.
Märker ej detaljerna
Ibland är vissa detaljer så subtila att man inte märker dem vid ett första ögonkast. Som att den sobra träfasaden mot gatan döljer fyra fönster bakom träpanelen. Under dagen är det bara det lilla kvadratiska fönstret som syns, vilket gör att huset kan ge ett slutet och litet ointrängligt intryck.
Men baksidan är desto mer inbjudande med alla sina fönster mot trädgården på 1500 kvm, omgärdad av ett typiskt Erskinestaket, bruna brädor i horisontalläge.
Huset är byggt i blå lättbetong med vit puts och för tio år sedan gjordes en radonsanering. Ovanvåningen har stående träpanel runt hela fasaden. Villa Tesdorpf värms upp med en pelletsbrännare och Anders beräknar driftskostnaden per år till 50 000. Då ingår även försäkringar. Närmast på agendan står ommålning av fasaden och staketet.
Besök från Japan
Villa Tesdorpf har fått uppmärksamhet både i Sverige och internationellt. Nu och då besöker arkitektgrupper och andra kulturintresserade villan, som även haft påhälsning av japanska arkitektstudenter. Familjen är stolt över sitt hus och de är medvetna om att det är ett kulturarv de har att förvalta.
Men det var ytterst osäkert om bygget skulle bli av överhuvudtaget. I ett utdrag från byggnadsnämndens protokoll i Skövde den 8 september
1953 finns följande att läsa:
"Den ifrågasatta byggnadens yttre hade en sådan utformning att man måste ställa sig synnerligen tveksam i frågan huruvida byggnadslov skulle kunna meddelas. Den tomt, varå byggnaden skall uppföras är emellertid så belägen och terrängen däromkring så beskaffad, att byggnadens yttre ej stör någon helhetsverkan, så som skulle bliva förhållandet på i stort sett vilken annan plats som helst på orten".
Nu sitter byggnadslovet inramat på väggen framför matsalsbordet i familjen Green-Carlssons hem.
