I dag, onsdag, röstar riksdagen om stora ändringar i regeringsformen – alltså den grundlag som bland annat räknar upp de fri- och rättigheter som ska skydda varje individ mot övertramp av stat och kommun. De nya bestämmelserna ska gälla från och med 1 januari 2011. Alla partier utom Sverigedemokraterna är med på noterna.
Fri- och rättigheterna i regeringsformen handlar bland annat om att fritt få säga sin mening. Att gå med i en förening, eller respekteras om man vill stå utanför. Att inte få sitt hem tvångsinlöst för vilka ändamål som helst. Och så vidare.
Dessa regler har hittills framför allt fungerat som en sorts uppförandekod för våra politiker när de stiftat lag. Däremot har reglerna inte varit praktiskt användbara för enskilda människor som har utsatts för övertramp och vill söka upprättelse. Men genom dagens beslut ändras spelplanen:
* För det första betonas i det förslag som riksdagen röstar om vikten av att fri - och rättighetsreglerna framöver ”fullt ut får genomslag i rättstillämpningen”. Det betyder att fel som har begåtts av stat och kommun ska rättas till och att enskilda som har drabbats ska kunna få skadestånd eller annan kompensation för det.
* För det andra sänks ribban för vad som ska anses vara ett övertramp. Hittills har en lag eller ett myndighetsbeslut bara kunnat underkännas om kränkningen av grundlagen varit ”uppenbar”. Nu tas detta krystade krav bort. Därmed får domstolar och andra rättsvårdande instanser en rimlig chans att ge upprättelse åt enskilda.
Detta är ett viktigt genombrott. Den enskilde ska inte behöva åka till Europadomstolen i Strasbourg eller EU-domstolen i Luxemburg, utan ska kunna räkna med ett praktiskt och effektivt skydd för sina rättigheter redan i Göteborg, Karlstad eller Umeå.
* För det tredje har grundlagen hittills saknat regler som ger enskilda rätt till en rättslig prövning inom skälig tid – den luckan täpps nu till. Även skyddet för den personliga integriteten stärks. Alla dessa förändringar är positiva. Det innebär också att vår egen grundlag nu blir mer lik Europakonventionen för mänskliga rättigheter, som blev svensk lag redan 1995.
Men detta innebär ingen garanti för att skyddet får ett genomslag i praktiken. Många människor känner inte till sina rättigheter. Få vet hur man kan hävda dem rättsligt. Det är svårt att stå upp mot mäktiga aktörer som stat och kommun, fack eller företag.
Ett mycket konkret problem gäller pengar. Det måste till ännu en politisk reform mycket snart om rättighetsskyddet inte ska förbli en plånboksfråga.
Den allmänna rättshjälpen har starkt beskurits och rättsskyddet i hemförsäkringen räcker ofta inte till. Det betyder att det för många människor är svårt att ens bekosta ett eget ombud i en rättsprocess. Till det kommer andra rättegångskostnader som är svåra att förutse. Den som stämmer en myndighet eller en kommun i domstol riskerar att behöva betala även motpartens kostnader om man förlorar.
Betala sina egna kostnader
Inom arbetsrätten och på diskrimineringsområdet gäller redan att vardera parten får betala sina egna rättegångskostnader om den enskilde haft ”skälig anledning” att få tvisten prövad. Liknande regler är på gång i tryck- och yttrandefrihetsmål. Samma sak borde förstås gälla vid processer om alla grundläggande fri- och rättigheter.
Men inte ens sådana reformer räcker hela vägen. En levande grundlag byggs underifrån. Medborgare, jurister, ideella organisationer, medier och andra måste granska missförhållanden, informera enskilda om deras rättigheter samt mobilisera de resurser som krävs för att få fram konkreta fall till debatt och prövning i domstol.
Dagens riksdagsbeslut lägger en viktig grund för allt detta. Grundlagen får en ny betydelse för människor i vårt land. Fall som tidigare inte hade en chans kan nu prövas rättsligt. Stat och kommun kan inte lika lätt komma undan ansvar för övertramp. På så vis får vi en mer demokratisk rättsstat och ett anständigare samhälle.
Gunnar Strömmer
Clarence Crafoord
jurister vid Centrum för rättvisa
