Natalie Portman lever sig in så mycket i rollfiguren att det stundtals nästan blir kusligt, skriver Mats Johnson.
Natalie Portman lever sig in så mycket i rollfiguren att det stundtals nästan blir kusligt, skriver Mats Johnson.

Portman övertygar stort som Jackie Kennedy

Natalie Portman bär filmen Jackie på sina axlar, "helt briljant", menar Mats Johnson.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

I Jackie, som handlar om Jacqueline Kennedy och som är den chilenske regissören Pablo Larrains första engelskspråkiga långfilm, påpekas det två gånger att presidenten och folkets hjälte Abraham Lincoln vann det amerikanska inbördeskriget och avskaffade slaveriet. Detta leder fram till frågan Vad uträttade John F Kennedy som president, egentligen?

Nu är det inte vem som helst som ställer den frågan utan den mördade presidentens bror Bobby Kennedy, nedtonat spelad av Peter Sarsgaard. För ordningens skull var JFK handlingskraftig och framgångsrik under den 13 dagar långa Kubakrisen i oktober 1962, men så mycket mer kanske han inte fick gjort?

Men vad uträttade Jackie Kennedy när hon var USA:s First Lady? Hon bjöd på sig själv och gjorde succé i tv-dokumentären A tour of The White House with Mrs John F Kennedy (det tv-programmet återkommer Larrain och manusförfattaren Noah Oppenheim till gång på gång). Annars fick hon mest kritik för att hon slösade med pengar. På extravaganta fester. På renoveringar av några rum i Vita Huset, för summa två miljoner dollar. Pengakritik fick hon till och med för makens begravning, som i mångas ögon blev på tok för kostsam, ett spektakel.

ANNONS

Pablo Larrain, i Sverige mest känd för det nattsvarta pedofildramat El Club, bryter mot de flesta av biografi- filmens konventioner. Filmens nutid är ett par veckor efter skotten i Dallas. Tillbakablickarna sträcker sig inte längre än till ett par dagar före mordet. Vi får inte veta något om huvudpersonens bakgrund, inget om hur det gick för henne senare i livet.

Jackie är i första hand en karaktärsstudie av en ung sorgdrabbad kvinna som är på väg att tappa fotfästet i tillvaron, och så kan man ju göra en film när huvudrollen görs av en helt briljant Natalie Portman.

Portman, som är Oscarsnominerad, satsar på old shool method acting. Hon har arbetat väldigt mycket med Jackies karaktäristiska röst. Portman lever sig in så mycket i rollfiguren att det stundtals nästan blir kusligt. Plus att hon med den rätta frisyren och de rätta klänningarna är märkvärdigt porträttlik.

Filmens ramhandling är som följer: En journalist, Pulitzer-vinnaren Theodore H White, från Life Magazine (fast namnet nämns inte i filmen, Billy Crudup gör rollen), har fått audiens hemma hos Jackie i Hyannis Port, Massachusetts. Hon är egofixerad, uppenbart ur psykisk balans och arrogant på gränsen till otrevlig när hon vägrar svara på alla frågor som rör själva mordet.

ANNONS

Filmens nyckelscener är mötena mellan Jackie och en åldrad, djupt troende och sträng präst, spelad av John Hurt. Samtalen dem emellan utvecklas till en bikt där Jackie tvingas visa sitt rätta jag och avslöja mer än hon tänkt sig. Med sig hem får hon några visdomsord från Bibeln. Prästrollen är en värdig filmsorti för britten Hurt, som dog för en vecka sedan.

Jo, om man vill jämföra Portmans rollprestation med verklighetens Jackie Kennedy finns hela A tour of the white house från 1962 på Youtube. I filmen är dokumentären rekonstruerad, med Natalie Portman framför kameran.

Jag har en invändning. Den ödesdigra och ångestladdade filmmusiken stör snarare än förstärker.

Titta också på:

JFK (Oliver Stone, 1991)

Tretton dagar (Roger Donaldson, 2000)

Neruda (Pablo Larrain, 2016)

ANNONS