En av dem är Göteborgspolisen Jon Zetterström.
– I dag är vi i ett läge där vi måste ta tillbaka områden från kriminella, säger Jon Zetterström.
Mellan 2006 och 2010 ökades antalet poliser i Sverige med drygt 2500 med det uttalade målet att få en mer synlig polis, vilket också skulle öka tryggheten och förebygga brott. I Göteborg, fem år senare, är bilden ofta en annan.
– Polisen kan inte vara närvarande på det sätt som vi skulle behöva. Det innebär att kriminella får vara mer eller mindre ostörda, det säljs knark ostört och man kan stjäla cyklar om dagarna utan att det upptäcks, säger Jon Zetterström, som arbetat som områdespolis i Bergsjön i fem år.
Han vittnar om långa dagar, tuffa arbetsförhållanden och en frustration över att inte kunna göra det man ser skulle behövas på grund av för lite resurser.
– I förorterna innebär det att det inte är samhället som bestämmer på gatorna, kriminella sätter reglerna på gårdar där ungarna är ute och leker. De sätter normen, sen är vi där ibland och försöker motverka det, men vi måste finnas där hela tiden som det ser ut nu, säger han.
– Sen kanske man kan lätta på närvaron när det funkar, men det är vi långt ifrån. Det går snarare åt andra hållet och det är därför vi har de här gängskjutningarna hela tiden.
Läs också:Polischefen svarar: Det räcker inte med fler poliser
Ulf Boström arbetar som integrationspolis i Göteborg och har varit i yttre tjänst i snart fyra decennier.
För ett par veckor sedan lämnade han över en skrivelse till rikspolischefen Dan Eliasson, som därefter även skickats till samtliga riksdagspartier. Den handlar om hur synlig polis i yttre tjänst, omräknat i timmar, enligt Boström mer än halverats sedan mitten av 60talet – samtidigt som befolkningen nästan har fördubblats och polisanmälningarna mer än fyrdubblats.
– Faran är uppenbar. Eftersom vi inte klarar av att upprätthålla allmän ordning så blir konsekvenserna mer kriminalitet och nu också att Göteborg är den stad varifrån flest har rest för att strida med IS. Det blir enorma konsekvenser på alla plan, säger Boström.
Även om det faktiska antalet poliser i yttre tjänst enligt Boström har ökat med nästan 1 300 tjänster sedan 60-talet, så menar han att ökningen är skenbar. I sin skrivelse konstaterar Boström att arbetstidsförkortning, utökad semester, föräldraledighet, mer administration och andra faktorer gör att det snarare handlar om en halvering omräknat i timmar. Han hävdar att polisens preventiva arbete nått en mycket farlig lägsta nivå.
– När katten är borta dansar råttorna på bordet. Vi är preventiva när vi syns och finns inte synlig polis så uppvisar de områdena så småningom alla möjliga typer av social negation, säger han.
Att den preventiva verksamheten ofta får stå tillbaka är en åsikt som Jon Zetterström delar. Det man hinner prioritera är i stort sett att åka på larm och akut utredningsverksamhet säger han och konstaterar att polisen nog inte jobbar så preventivt längre.
– Och det krävs betydligt mer för att ta tillbaka ett område än att underhålla det. Idag är vi i ett läge där vi måste ta tillbaka områden från kriminella. Vi har skottlossningar med bara en anmälare där vi kommer fram och hittar folk skjutna. Det ligger höghus bredvid, men ingen ringer. Det har gått ganska långt.
Zetterström berättar att tanken från början var att de skulle vara sex områdespoliser i Bergsjön. När arbetet drog igång var de fem och det sista året som han arbetade som områdespolis, 2014, var de tidvis bara två. Zetterström tröttnade och arbetar numera med underättelseverksamhet.
Nu vill Ulf Boström att antalet polistimmar i yttre tjänst återställs till minst 1965 års nivå.
– Om vi ska ha en minsta chans att vända utvecklingen så är det en förutsättning. Det går inte att trolla med knäna, vi kan inte rita ut gubbar och kärringar som ska göra jobbet på gatorna, säger han.
