Händelsen med en polisbil som kör på oskyddade ungdomar under valborg på Medborgarplatsen i Stockholm kan bli en slutpunkt för den stagnation av trafiksäkerhetsarbete som bedrivs inom polisen. Ingen kan förutse ett skadeutfall och hur omfattande detta skulle kunna ha blivit.
Allvarligt
Om vi skulle hamna i en situation där en polisbil kör in i en folkgrupp mitt på en torgplats och flera ungdomar skulle utsättas för dödligt våld, vad är vi då skyldiga varandra att göra? Jag menar att det som inträffade är mycket allvarligt och kunde naturligtvis ha slutat ännu värre. Polisen kan inte längre vänta med förebyggande arbete så att detta kommer i harmoni med Nollvisionen som riksdagen antog 1997.
Objektiva data behövs
Det finns möjlighet för polisen att installera svarta lådor (Injury Data Recorder) i polisfordon. Att börja med detta i liten skala och systematiskt utveckla ett system för att få fram logguppgifter (fakta) som kan beskriva polisbilens hastighet, rörelsemönster, bromsaktivitet, bilbältesanvändning och så vidare. Detta kan antingen fria eller fälla en förare som är misstänkt vid en krasch eller kollision. Dessa objektiva data ska kunna användas av en åklagare och även för polisens interna säkerhetshöjande arbete.
Bilindustrin måste få veta hur fordonen kan utvecklas och polismyndigheten måste ha kunskap om hur förare upplever och uppfattar bilen. Annars kommer bilindustrins utvecklingsarbete att stagnera.
Nollvisionen gäller alla
Journalister är intresserade av att beskriva till exempel kraschförlopp men också konsekvenserna. Enligt min mening måste polisen bli bättre på att informera om hur man har tänkt sig det förebyggande arbetet.
Trafikskadorna och de risker som dagligen uppstår i samband med polisbilskörning är ännu dyrare för samhället. Nollvisionen gäller alla och den ska definitivt ledas av polisen.
Jörgen Lundälv
docent i trafikmedicin, Umeå universitet och docent i socialt arbete, Göteborgs universitet
